Stråle af Sjöared var en svensk adelsätt med nummer 223 på Sveriges Riddarhus. Ätten tillhörde en gammal frälsesläkt, introducerades på Riddarhuset 1625 och utslocknade den 12 juli 1933.
Ursprung från Tofta socken, Jönköpings län, introducerad på Riddarhuset 1634, utslocknad.Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Från den äldre ätten utgrenade sig enligt traditionen de nu utdöda adliga ätterna Gyllenstråle och Gyllengrip. Även här finns frågetecken rörande det verkliga släktskapet med ätten Stråle.
När Stråle af Sjöared, som tillsammans med Stråle af Ekna, introducerades på Riddarhuset med samma nummer 55, uppstod en långvarig strid om namnet och numret. Striden kom att avgöras först 1649, då det bestämdes att bägge skulle "nämnas efter sina gårdar". Olof Andersson Stråles gren, som introducerades 1625, kallades därför Stråle af Ekna nr 87, medan kapten Peder Börjesson Stråle (1562-1649) introducerades på Riddarhuset å den övriga ättens vägnar 1634 med namnet Stråle af Sjöared nr 223.
Historik Stråle af Sjöareds äldre historia är osäker. I Riddarhusets genealogier fördes släkten tillbaka till förhistorisk tid, med en lång rad påstådda förfäder från Ingjald i Sibbedalen och hans son Ottar Ingjaldsson, som skulle ha levt under kung Ragnvald Knaphövdes tid på 1130-talet. Denna släktledning betraktas emellertid som en konstruktion av senare tiders genealoger och saknar stöd i tillförlitliga källor.
En stamtavla som Peder Börjesson Stråle lämnade in i samband med 1630-talet och 1640-talets tvister om ättens säte på Sveriges Riddarhus visar att släktens härstamning då inte var känd längre tillbaka än till en man vid namn Olof och dennes son Anders Olofsson. Den sistnämnde uppges ha erhållit frälse av kung Karl Knutsson 1467. Anders Olofsson har inte kunnat återfinnas i bevarade handlingar, men detta kan förklaras av att släkten tillhörde det lägre frälset och därför lämnade relativt få spår efter sig i källorna.
Riddarhusgenealogin tillskriver Anders Olofssons son Olof Andersson fem söner, men flera av dessa släktförbindelser är osäkra eller felaktiga. Några personer tycks ha förts in i genealogin för att skapa samband med andra släkter med namnet Stråle, framför allt Stråle af Ekna och den adlade Peder Nilsson Gyllenstråle. Inte heller den uppgivna släktledningen till fogden Christoffer Olofsson på Torsnäs i Västra Hargs socken och Erik Stråle kan betraktas som säker.
Christoffer Olofsson var fogde i Hammarkinds härad 1555–1562 och därefter på Stegeborg 1565–1569. Hans son Johan Christoffersson Stråle avled den 6 mars 1640 och begravdes i Vårfrukyrkan, Skänninge, där hans huvudbaner fanns uppsatt. Erik Stråle stödde kung Sigismund i konflikten med hertig Karl. Han tillfångatogs i Kalmar 1597, dömdes till döden den 22 augusti samma år och avrättades. Den äldsta släktförbindelse som med större säkerhet kan godtas är att Anders Olofsson var son till Olof Andersson. Anders Olofssons söner var Christoffer Andersson Stråle, som senare antog namnet Grip och blev stamfar för den adliga ätten Gyllengrip, samt Birger, även kallad Börje, Andersson Stråle. Att de båda var bröder bekräftades genom ett intyg vid riksdagen 1634. Börje Anderssons son Peder Börjesson Stråle introducerade ätten på Sveriges Riddarhus 1625.
Tvisten med Stråle af Ekna Under 1600-talets första hälft uppstod en långvarig tvist mellan Stråle af Sjöared och Stråle af Ekna om rätten till namnet Stråle, vapnet och placeringen på Sveriges Riddarhus. De båda släkterna kallades i handlingarna bland annat ”Strålarna av Sjöared” och ”Strålarna av Ekneholm”. Peder Börjesson Stråle till Sjöared hade vid riksdagen 1627 utsetts till huvudman för Stråleätten.
Vid riksdagen 1633 ifrågasatte Peder Gustafsson Stråle av Eknaätten hans rätt att föra Strålenamnet och vapnet. Han hävdade att Peder Börjesson egentligen tillhörde Gripsläkten och ifrågasatte även hans adliga börd. Peder Börjesson svarade att han hade rätt att bära namnet Stråle eftersom hans vapen innehöll strålar. Han framhöll också att släkten var av gammal adel och att den vapenförbättring som hans farbror Anders Grip hade fått inte förändrade släktens äldre härkomst. Peder Börjesson ålades trots detta att lägga fram bevis för sitt adelskap. Kravet upprepades vid riksdagen 1634. Samma år beslutades att barnen till Olof och Lennart Stråle av Eknaätten skulle behålla Stråleättens tidigare säte och nummer 55. Frågan om Peder Börjesson Stråles placering skulle avgöras senare. Trots detta stod de båda ätterna kvar under samma namn och nummer fram till 1649.
Tvisten avgjordes slutligen vid riksdagen 1649. Ätterna skulle därefter skiljas åt genom namn efter sina respektive gårdar. Stråle af Ekna, då benämnd Stråle af Ekneholm, fick behålla det äldre sätet och numret. Stråle af Sjöared placerades sist bland de ätter som hade introducerats 1634 och fick nummer 197. Numren ändrades senare, och Stråle af Sjöared kom slutligen att få nummer 223. Vid riksdagen 1650 godtog Stråle af Sjöared föregående års beslut, trots att ätten ansåg sig vara äldre och därför egentligen borde ha fått den främre placeringen på Sveriges Riddarhus.
Ättens historia efter introduktionen Efter introduktionen på Riddarhuset 1625 fördes ätten vidare av kaptenen Peder Börjesson Stråle till Sjöared i Tofteryds socken. Han hade tjänstgjort som kapten vid flera svenska fältförband under 1620-talet och erhöll frälserätt till ett antal kronohemman i Jönköpings län. År 1627 valdes han till huvudman för Stråleätten och undertecknade i denna egenskap riksdagsbesluten. Han var senare jägmästare och skogvaktare i Jönköpings och Kronobergs län samt fogde i Östbo och Västbo härader. Peder Börjesson avled 1640 på Sjöared och begravdes i Tofteryds kyrka.
Ätten kom tidigt att delas i flera grenar. Peder Börjessons son Anders Stråle bosatte sig på Näs i Åsbo socken i Östergötland. Gården kom senare att kallas Strålsnäs. Anders skänkte 1648 en predikstol och en orgelläktare till Åsbo kyrka, där han också begravdes efter sin död året därpå. Genom hans söner spreds ätten vidare till bland annat Fräckestad i Undenäs socken, Bålnäs i Malexanders socken, Mossebo i Mölltorps socken och Hökfors i Tuna socken.
Många av ättens manliga medlemmar gjorde militär karriär. Under 1600- och 1700-talen tjänstgjorde de framför allt vid artilleriet, infanteriet och kavalleriet. Flera deltog i Sveriges krig mot Danmark, Polen och Ryssland samt i fälttågen i Tyskland och Norge. Bland dem märks överstelöjtnanten Magnus Stråle, som deltog i slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona under skånska kriget. Hans brorson Johan Stråle avancerade från pikenerare vid Livgardet till major.
Johan Stråles söner fortsatte den militära traditionen under det stora nordiska kriget. Johan Ulrik Stråle blev kapten vid Jönköpings regemente och tillfångatogs på Usedom 1715. Christian Otto Stråle deltog bland annat i belägringarna av Wismar och Fredrikshall samt i en sjöstrid utanför Göteborg. Anders Stråle sårades svårt vid stormningen av Gyldenlöves skans vid Fredrikshall 1718 och tvingades några år senare lämna krigstjänsten.
Även grenen på Bålnäs var starkt knuten till officersyrket. Johan Carl Stråle deltog i slagen vid Helsingborg och Gadebusch samt i belägringen av Fredrikshall. Han togs till fånga vid Tönningen 1713 men lyckades rymma och återvända till Sverige. Senare deltog han också i kriget mot Ryssland 1741–1743 och avslutade sin militära bana som kapten.
Fräckestad i Undenäs socken blev med tiden ättens viktigaste och mest långvariga egendom. Den innehades under flera generationer av den gren som härstammade från Gustaf Stråle, son till Anders Pedersson Stråle. Gustaf hade själv tjänstgjort vid artilleriet och förlorade båda fötterna genom en kanonkula under kriget i Polen, men fortsatte trots detta att tjänstgöra som löjtnant. Under 1700-talets senare del minskade ättens betydelse inom officerskåren. Flera medlemmar lämnade militärtjänsten efter kortare anställningar, medan andra verkade som jordbrukare eller arrendatorer. Några tjänstgjorde inom Svenska Ostindiska kompaniet. Christian Stråle var styrman och avled under en ostindisk resa 1767, medan Sebastian Stråle tjänstgjorde som kadett i kompaniet och återkom från Kanton 1766. Han blev senare officer i svensk och holländsk tjänst och avled i Amsterdam 1782.
Den fortlevande manslinjen knöts under 1800-talet till Fräckestad. Christian Emanuel Stråle övertog den gamla fäderneegendomen och levde där som godsägare. Efter hans död 1889 såldes gården. Hans son Frans Oskar Stråle arbetade först som arbetare och senare som lantbrukare. Med Frans Oskar Stråles död på Fräckestad den 7 december 1933 utslocknade den adliga ätten Stråle af Sjöared på svärdssidan.
Referenser
Kategori:Svenska adelsätter Kategori:Utslocknade adelsätter