Eldsnabbvinge, Thecla betulae, är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 28 och 40 millimeter, på olika individer.Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 241-243. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. (i äldre litteratur är dess svenska namn Björksnabbvinge)
Beskrivning thumb|none|Eldsnabbvinge, honans ovansida Både hanen och honan är mörkbruna på ovansidan och har ett svansutskott på bakvingen. Utskottet samt vingspetsen längst bak är orange. Honan har tvärsöver framvingen ett orange fält. Hanen har en svag antydan till fält på samma ställe. Undersidan hos båda könen är gulorange och rödorange, något mer dämpad nyans hos hanen, med smala vita och svarta linjer tvärs över både fram- och bakvingen. Larven är grön med några smala ljusare längsgående linjer och smala diagonala streck på sidorna. Den blir upp till 20 millimeter lång.Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 126. Albert Bonniers förlag.
Värdväxter för eldsnabbvinge är olika arter i plommonsläktet, bland annat hägg och slån, men även andra växtsläkten.nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Thecla betulae, läst 30 augusti 2008
Flygtiden är vanligen från augusti till september, men kan variera beroende på geografi och klimat.Matt Rowling's European Butterflies Thecla betulae, läst 30 augusti 2008
Utbredning Eldsnabbvingens utbredningsområde sträcker sig i Europa från södra delarna av brittiska öarna och österut, med en sydlig utbredningsgräns i norra Spanien, centrala Italien och norra Grekland, och en nordlig gräns i södra Skandinavien. Utbredningsområdet fortsätter från Europa genom Sibirien till norra Kina, Korea och området kring Amur. I Norden finns den i Danmark, i södra Sverige upp till Hälsingland samt i sydvästligaste Finland. Dess habitat är i skogsbryn och buskmarker.
Källor
Externa länkar
Kategori:Juvelvingar