Kvinnorna under vikingatiden har visat sig ha haft en mycket betydelsefull roll i samhället. Arkeologiskt material och skriftliga källor har visat att kvinnorna var framstående och att de i många fall var jämbördiga med männen. Den fria vikingatida kvinnan var en drivkraft i samhället som kunde ägna sig åt i stort sett samma sysslor som männen och hade många olika yrkesmöjligheter. I äktenskapsfrågor hade kvinnan många möjligheter, vilket liknar situationen i det moderna samhället. När det kom till ekonomi och politik hade kvinnorna dock inte mycket att säga till om.

Genom forskning och utgrävningar har man fått en ungefärlig bild av vad kvinnorna bar för kläder under vikingatiden och man kan se att smycken var en viktig del av klädedräkten. I början av vikingatiden var kvinnan privilegierad men när kristendomen kom till Norden började hennes ställning förändras och anpassas till vad som övrigt gällde för kristna kvinnor under medeltiden. Denna artikeln berör enbart de jordbrukande delarna av Norden och folk som talade runsvenska. Den tar i huvudsak upp de positiva aspekterna gällande kvinnornas liv under vikingatiden.

Vikingakvinnans liv

Kvinnornas roll i samhället miniatyr|Nyckel från vikingatiden|217x217px Att sköta hushållet och gården var mycket av det som kvinnornas vardagsliv handlade om, speciellt när männen inte var närvarande. Detta innebar att ta hand om familjen, skörden och försvara hushållet. Genom att undersöka gravplatser från vikingatiden har arkeologer kunnat se att kvinnornas roll i det vikingatida samhället var bemärkt. Man har funnit fina gåvor såsom pälsar, guldsmycken och kistor i somliga kvinnogravar. Något annat som upptäckts genom utgrävningar av gravar är att man i flera fall har hittat likadana objekt i manliga och kvinnliga gravar. Exempel på föremål som hittats är olika köksredskap vilket visar på att båda könen var delaktiga i det vardagliga arbetet vilket tyder på jämställdhet. Kvinnan var under vikingatiden inte jämlik med mannen men som partner till sin man sågs kvinnan som likvärdig.Ingelman-Sundberg (1998) s. 203 Något som tyder på att kvinnan hade en betydande roll i samhället, speciellt i hemmen, är att i många vikingatida kvinnogravar har man funnit nycklar. Nyckeln är en av kvinnornas mest markanta symboler. Den tyder på att kvinnan som husfru hade makt över både gården och hushållet.

Arbetsuppgifter för kvinnor Kvinnor med hög rang hade många uppgifter under vikingatiden. Exempelvis kunde kvinnor vara skräddare och hantverkare men också läkare och värdshusvärd. Kvinnor kunde även vara präster eller Gydja vilket betydde att hon då var guden Frejs prästinna vilket var något som gav hög status. Som Gydja skulle man sköta det rituella blotet så som att välsigna öl och att föra vidare muntliga traditioner. En annan uppgift som kvinnor kunde arbeta med var att driva handel. Det vet man bland annat eftersom man har hittat föremål som köpmansvågar i kvinnogravar.Ingelman-Sundberg (1998) s. 208-209 Det fanns en del kvinnor som intresserade sig för att rista runor och att bygga broar och vägar. Men det fanns också många kvinnor som sysslade med det som var traditionellt kvinnligt under vikingatiden som sömnad och vävning.

Ekonomi och politik Ekonomiskt hade de gifta kvinnorna betydligt mindre att säga till om än männen, männen hade makten. Vid exempelvis ekonomiska transaktioner behövde maken eller fadern ge sitt medgivande. När det kom till arvsfrågor blev kvinnan bortprioriterad. I länder som Sverige, Norge och Island fick inte kvinnor ändå fram till 1000-talet ärva något om det fanns äldre bröder. Hur själva arvsrätten såg ut berodde dock på var man bodde, i Värend i Småland var till exempel arvsrätten lika för döttrar och söner. Trots att kvinnan i många fall inte fick ärva i första led, fanns det andra sätt för kvinnan att få arv. Männen omkom ofta när de var ute till sjöss vilket gjorde att arvet gick till kvinnorna. På en runsten från 1000-talet som hittats vid Hillersjö i Mälardalen är en text inristad om en kvinna som hette Gerlög, hon är ett exempel på en kvinna som fått ärva mycket trots att hon inte hade arvsrätt. Även inom politiken hade kvinnorna en annan position än männen. Kvinnornas roll var mindre viktig inom politiken och på tinget, dock var det tillåtet för markägande kvinnor att delta vid tingsförhandlingar.Ingelman-Sundberg (1998) s. 204

Kvinnorna reste Under vikingatiden var det inte bara männen som reste och var ute till havs, utan även kvinnorna. Skriftliga källor och arkeologiskt material bevisar att kvinnor liksom männen reste runt över världen, till Grönland, England, Ryssland, Frankerriket och många fler länder. Under vikingatiden var det många kvinnor som ville ut på upptäcktsresor. I Uppland har man exempel funnit en runsten men texten "Ingerun Hårds dotter lät rista runorna efter sig själv. Hon ville vara österut och till Jerusalem...". Om denna kvinna kom iväg på sin resa vet man inte men något som visar på att andra kvinnor lyckades ta sig iväg är kvinnogravar från andra länder.Ingelman-Sundberg (1998) s. 208 Förhållanden och relationer Kvinnorna under vikingatiden bestämde i stor grad över sig själva, även när det kom till äktenskap. Om en kvinna inte ville ingå i ett äktenskap kunde hon vägra det. Skilsmässa var även möjligt, även från kvinnans håll. Hon kunde kräva separation om så var fallet men då var det viktigt att det fanns vittnen runt omkring. Vid skilsmässa kunde kvinnan ta med sig hemgiften och därefter fanns det inget som sade att hon inte fick gifta om sig. Att bli änka under vikingatiden behövde inte betyda något negativt, tvärtom, änkan tog över mannens roll som överst i familjen och fick all den makt mannen tidigare haft. Hon fick styra över gården, silvret och marken och ibland kunde det vara så att hon fick arv från sin döde makes familj.Ingelman-Sundberg (1998) s. 205

Det fanns en del normer som man förhöll sig till när det kom till äktenskap och att skaffa barn. Om en kvinna av finare slag ingick i ett förhållande med en man med lägre status ansågs det vara skamligt. Vidare gällde även att ett barn vars mamma var fri och pappa var träl blev barnet i regel en träl men om en fin fri man skaffade barn med en kvinnlig träl tillhörde barnet de fria klasserna.

Kvinnornas roll i krigen Under vikingatiden fanns det kvinnor som var med och deltog i strid. Det är dock omdiskuterat bland historiker vilken roll kvinnorna hade i krigen och i vilken omfattning de deltog. Det diskuteras även om huruvida sköldmörna fanns under vikingatiden. Men något historiker är överens om är att enstaka kvinnor var närvarande i strid, det vet vi genom att vapen hittats i kvinnliga vikingagravar. Ett bevis som stärker denna teori, att kvinnor deltog i krig och dessutom kunde ha högt uppsatta roller, är den välbevarade graven för den kvinnliga vikingakrigaren i Birka. Något annat man vet är att kvinnor följde med ut i krig som läkare men utöver det tros männen varit de som krigade i första hand.Ingelman-Sundberg (1998) s. 202

Kvinnliga kultledare Forskning och arkeologiska fynd visar på att det fanns kvinnor under vikingatiden som var magiker och kultledare. De kallades för völvor och hade en hög social status, de kunde sedja, spå och förtrolla.Ingelman-Sundberg (1998) s. 201 I gravar som tyder på att kvinnan som begravts där varit rik och nobel har man hittat föremål som kan kopplas till kulter. Fynden gjorda i dessa gravar, som pekar på kultverksamhet, är bildvävnader, dryckeskärl och olika stavar som tros vara völvastavar.

Kläder och smycken miniatyr|Smycke av en kvinnofigur som hittades på Birka. Det är svårt att veta exakt vad kvinnorna bar för kläder under vikingatiden då bland annat människorna i Norden brändes innan de begravdes men att kvinnorna bar kläder gjorda av ull, lin och hampa och att de framställde sina egna kläder har konstaterats. Fynd från kvinnogravar visar även på att kvinnorna bar ett flertal föremål som utsmyckade klädedräkten och höll den på plats, allt från broscher till nålar och spännen. Andra fynd som amuletter, beslag och mindre kvinnofigurer ger en uppfattning om hur kvinnorna var klädda. De tyder på att kvinnan bar kjolar som nådde ner till fötterna, att kläderna ofta hade broderier och bårder och att kvinnan även bar sjal från och till. I kvinnogravar på Birka har man även funnit pärlor. År 1990–1995 hittade arkeologer 6000 glaspärlor på Birka, pärlor från Östra Medelhavsområdet men också från Birka. Fynden pekar på att det var populärt att bära pärlor i bergkristall, glas och karneol för kvinnor under 900-talet på Birka.Ingelman-Sundberg (1998) s. 207

Feminina gotländska smycken På Gotland under vikingatiden hade smyckena fler funktioner än att endast hålla ihop klädedräkten, ännu viktigare var deras roll i att visa upp den gotländska identiteten. Vid utgrävningar på Gotland har man lyckats hitta välbevarade smycken i skelettgravar där placeringen av smyckena på skelettet har skapat en förståelse för hur man bar dem.

Dräktspännen Smycken som hade den praktiska funktionen att hålla ihop klädedräkten var av typen spännen. Olika typer av spännen hade olika funktion. Djurhuvudformiga spännen men även mer simpla spännen användes ofta för att fästa hängselkjolen. På Gotland var det mycket vanligt att dessa spännen bars två och två som ett par. Smycken förekommer med olika kvalitet och en del är enklare än andra. Man har hittat spännen som är enkelt prydda men även spännen som är av högre kvalitet när det kommer till utsmyckning av själva spännet, till exempel spännen med spiralornering och ornerade djur. Det så kallade praktspännet var en annan typ av spänne som kvinnorna bar under hakan som även syntes tydligt. Detta användes för att hålla ytterplaggen på plats. Ofta var det ett dosformigt spänne, ett spänne som är likt en dosa och är runt och upphöjt. Ryggknappsspännet en är en annan typ av spänne som användes av kvinnorna på Gotland under vikingatiden. Detta spänne utgörs av olika gjutna fragment. På Gotland bestod spännet av tre delar som då tillsammans bildade det så kallade ryggknappsspännet. Detta spänne är ett mycket välgjort smycke där tid verkar ha lagts ner i tillverkningsprocessen och ryggknappsspännet var även ett smycke som troligen användes i flera generationer då man sett att många spännen av denna typ blivit reparerade vilket tyder på en lång bruksperiod. Redskapsspännet var ett spänne som var speciellt för Gotland. Spännet användes för att bära olika redskap. I själva spännet fästes kedjor eller band i vilka man hängde redskap. Redskapen som ofta hörde till detta spänne var nålhus, pincetter, örslevar och nycklar.

Dräktsmycken miniatyr|Djurhuvudformat spänne. Smycken vars funktion var att utsmycka fanns det flera olika typer av. Ett populärt smycke att bära var garnityren, vilket var ett smycke som bars på bröstet som bestod av smycken i flera rader likt ett halsband. En garnityr kunde se ut på olika sätt men vanligt var att den var gjort av kedjor trädda med olika pärlor och hängen. Den kunde även bestå av endast kedjor, en så kallad kedjegarnityr. Smycket skapades med två kedjeplattor som sammankopplades med flera olika kedjor. Man bar smycket på så sätt att man fäste de två kedjeplattorna på varsin sida av bröstet. Pärlgarnityr var en annan typ av garnityr. Den var gjord av två så kallade pärlspridare vilket är långa skenor med hål i, där man knöt fast snoddar. I snoddarna fästes pärlor i rader. Längst ner kunde det även fästas olika hängen, exempelvis fiskhuvudformade hängen. Att bära stora smycken som bestod av olika sektioner var typiskt för den tidigare delen av vikingatiden och blev mindre populärt under senare delar av vikingatiden då man började använda mer enkla smycken.

Hängen