Having Fun with Elvis on Stage är ett talalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 62:a album och gavs först ut av Boxcar Records i augusti 1974 och därefter av RCA Records i mono (CPM1 0818) i oktober samma år. Albumet består enbart av Elvis Presleys prat och skämt mellan låtarna under livekonserter åren 1969–1972. Låtarna i sig är borttagna från inspelningarna.

Albumet sammanställdes av Elvis Presleys manager Tom Parker, som enligt sin tolkning av avtalet med RCA ansåg att pratet mellan låtarna inte omfattades av skivbolagets rättigheter. Han gav ut albumet på Boxcar Records, ett skivbolag inom Boxcar Enterprises som hade bildats av Parker, som också var dess största aktieägare. Having Fun with Elvis on Stage såldes först bara på Elvis Presleys konserter, men RCA gjorde snart anspråk på rättigheterna till inspelningarna och tog över distributionen och försäljningen av albumet.

Having Fun with Elvis on Stage har varit starkt kritiserat. Många kritiker ansåg att sammanställningen av skämten var osammanhängande och att avlägsnandet av låtarna gjorde att de helt saknade sammanhang. Elvis Presley var inte involverad i själva sammanställningen av albumet. Han ogillade utgivningen och ville att albumet skulle dras tillbaka. RCA gav dock ut albumet på nytt efter hans död, men avlägsnade det åter ur sin amerikanska katalog i början av 1980-talet. Det kom aldrig att ges ut på CD.

Having Fun with Elvis on Stage nådde plats 130 på albumlistan Billboard 200 i USA och plats 104 på den konkurrerande Cash Box-listan. På Billboards countrylista nådde det nionde plats. Det sålde omkring 130 000 exemplar i USA.

Bakgrund Boxcar miniatyr|stående=0.9|Elvis Presleys manager, överste Tom Parker (1969). Han grundade Boxcar Enterprices och gav ut Having Fun with Elvis on Stage på Boxcar Records. Having Fun with Elvis on Stage gavs först ut på skivbolaget Boxcar Records och innehöll enbart Elvis småprat på scenen, utan några låtar. Bolaget Boxcar Enterprises bildades i början av 1974 av Elvis Presleys manager överste Tom Parker. Syftet var i första hand att bolaget skulle ansvara för marknadsföringen av Elvis kommersiella rättigheter och annan verksamhet utanför själva artistframträdandena. En viktig del var merchandisingverksamheten, såsom affischer, fotografier, knappar och andra souvenirartiklar. Parker var den dominerande aktieägaren medan Elvis endast ägde en mindre aktiepost.

Sommaren 1974 kompletterades verksamheten med skivetiketten Boxcar Records. Avsikten var inte bara att marknadsföra Elvisrelaterade produkter utan även att lansera andra artister, däribland den nyligen kontrakterade Kathy Westmoreland, en av bakgrundssångarna på Elvis konserter. Men endast en singel med en country- och bluegrassinfluerad grupp kom att ges ut på skivetiketten, utöver Elvisalbumet Having Fun with Elvis on Stage.

Utgivningen Enligt Parkers tolkning av avtalet med skivbolaget RCA omfattade bolagets rättigheter inspelningarna av Elvis liveframträdanden, men inte det prat som förekom mellan låtarna. Med denna utgångspunkt gav han en ljudtekniker i uppdrag att gå igenom originalbanden med Elvis liveinspelningar från 1969–1972 för att samla pratsekvenser som inte förekom på livealbumen som RCA hade gett ut. Därefter sammanställdes ett album som enbart bestod av Elvis småprat och skämt mellan låtarna. Ingen större omsorg lades vid att välja ut de bästa eller mest sammanhängande avsnitten, och materialet ordnades inte heller i någon logisk följd. Parker gav ut albumet i en begränsad upplaga på Boxcar Records i augusti 1974. Han sålde det själv till publiken vid souvenirförsäljningen när den lämnade föreställningarna under Elvis engagemang i Las Vegas i augusti–september och den efterföljande turnén i Mellanvästern och Texas i september–oktober 1974.

Parker förhandlade fram ett avtal där RCA genom sin avdelning Custom Records pressade albumet. Enligt avtalet skulle Elvis erhålla 50 cent i royalty för varje album som såldes vid konserterna. Skivbolaget ansåg sig dock äga rättigheterna även till pratet mellan låtarna. Efter förhandlingar enades Parker och RCA om att albumet också skulle distribueras av RCA internationellt som en reguljär skivutgåva, där framtida intäkter skulle delas lika mellan Parker och Elvis. Denna utgåva utkom i oktober. Avtalet klargjorde även att detta skämtsamma album inte omfattades av villkoren i Elvis ordinarie RCA-kontrakt, där Elvis förväntades producera tre album per år. Med tanke på Elvis växande ovilja att göra nya studioinspelningar är det ändå möjligt att Parker såg albumet som en reservlösning, ifall det skulle visa sig omöjligt att få Elvis att spela in ytterligare ett kontraktsenligt album under året.

Elvis blev både missnöjd och upprörd över att albumet hade getts ut utan hans godkännande. Han ansåg att albumet framställde honom i dålig dager, och enligt vissa bedömare gjorde det honom till åtlöje.

Innehåll Albumet är unikt i Elvis Presleys diskografi, då det inte innehåller någon faktisk musik eller några sånger. Albumet består helt av Elvis prat mellan låtarna, inspelat under hans livekonserter åren 1969 till 1972. En stor del av innehållet utgörs av Elvis skämt och småprat med publiken. Elvis humor var ofta både kvick och självironisk, men eftersom utdragen är kraftigt redigerade, till synes slumpmässigt sammanfogade och knutna till specifika låtar, blev dessa skämt ofta svåra att förstå när musiken saknades. Elvis Presley hörs också ofta nynna eller sjunga utdragna "we-e-e-ell", vilket under själva framträdandet utgjorde upptakten till de låtar som redigerades bort från inspelningen.

De enskilda avsnitten delades heller inte upp i separata spår på skivan. Trots att albumet i övrigt framstår som en tämligen slumpmässig samling scensnack innehåller A-sidan, med början omkring åtta minuter in på albumet, en närmare fyra minuter lång sammanhängande monolog där Elvis berättar om sitt tidiga liv. Han beskriver hur han körde lastbil och studerade till elektriker, sina försök att slå igenom som artist och hur han fick sitt genombrott på Sun Records. Elvis berättar också om mötet med överste Parker, sina tidiga tv-framträdanden, däribland framträdandet i The Steve Allen Show där han iförd smoking sjöng "Hound Dog" till en hund, samt hur han i sitt sista framträdande i The Ed Sullivan Show filmades endast från midjan och uppåt. Vidare nämner han att han blev inkallad till militärtjänst, att han efter återkomsten spelade in flera framgångsrika filmer men att filmerna med tiden kom att bli alltmer lika varandra, och att han inte fick möjlighet att göra det han själv ville. Han förklarar också att han saknade kontakten med en livepublik och att detta var orsaken till att han åter började uppträda inför publik.

Utgivning och kommersiella framgångar Skivomslaget 450px|höger Även om framsidan på skivomslaget till Boxcarutgåvan var utformad som ett vanligt album med bilder av Elvis under liveframträdanden, bar den texten "A Talking Album Only" (endast tal). Det återutgavs på RCA-etiketten, med samma omslag. På albumets baksida med en kartbild över USA anges Elvis Presley vara albumets exekutiva producent, trots att han i detta fall inte var inblandad i projektet.

Albumets placeringar

Albumet gavs ut av RCA i oktober 1974, och debuterade på plats 163 på den amerikanska Billboard 200-listan den 2 november 1974. Efter fyra veckor på listan nådde albumet den 23 november 1974 plats 130, vilket blev dess högsta placering under de sju veckor det låg kvar på listan. Albumet blev betydligt mer framgångsrikt på countrylistorna och hamnade på nionde plats på Billboards countrylista.

På Cash Box noterades albumet första gången den 23 november 1974 på plats 116 på tidningens bästsäljarlista, som då omfattade 175 album. Efter tre veckor på listan nådde det, den 7 december 1974, plats 104, vilket blev dess högsta placering under de sammanlagt fyra veckor det låg på listan. Det nådde plats 17 på Cashbox countrylista.

Försäljning RCA-utgåvan av Having Fun with Elvis on Stage sålde ungefär 130 000 exemplar i USA. Trots att albumet inte innehöll någon musik var försäljningen ungefär i nivå med vad studioalbum generellt sålde vid denna tid. Enligt Guralnick och Jørgensen visar detta att det vid tiden fanns en kärna av mycket lojala Elvisfans som var beredda att köpa nästan vilken produkt som helst med honom, samtidigt som det var svårt att nå en bredare publik.

Senare utgåvor av albumet höger|270px Elvis missnöje med utgivningen gjorde att albumet drogs tillbaka från marknaden, men efter hans död gavs det ut på nytt med ett nytt katalognummer (RCA AFM1-0818). Under början av 1980-talet avfördes albumet åter ur Elvis Presleys amerikanska katalog. RCA har aldrig gett ut originalalbumet på CD. Den sista officiella utgåvan av albumet var en begränsad nederländsk utgåva från 1986.

Under början av nollnolltalet gavs däremot flera bootlegutgåvor ut med samma titel, Having Fun with Elvis on Stage. De innehöll nya sammanställningar av Elvis Presleys prat mellan låtarna och gavs ut både på CD och LP. Den första volymen var ett nytryck av originalalbumet. Efter att länge ha varit utgånget fick den nederländskbaserade fanklubben Elvis for Everyone 2011 tillstånd att ge ut en utökad CD-utgåva. På denna begränsade utgåva hade originalalbumet delats upp i 30 spår och kompletterats med ytterligare dialog hämtad från andra liveinspelningar.

Mottagande

Having Fun with Elvis on Stage har beskrivits som det sämsta albumet i Elvis Presleys karriär. Många kritiker ansåg att albumets material var sammanfogat på ett sätt som gjorde att det saknade kontinuitet och blev nästan obegripligt och utan finess. Mark Deming från AllMusic skrev att "vissa har kallat Having Fun with Elvis on Stage allt igenom olyssningsbart, men att det faktiskt är värre än så; att höra det är som att bevittna ett bilvrak som på något sätt plöjde in i en karnevalsfreakshow, så att åskådarna blev både alltför förskräckta och alltför förbryllade för att kunna vända bort blicken." Nick Greene, skribent på Mental Floss, ansåg att materialet som presenteras på skivan är "så osammanhängande att man inte får någon egentlig uppfattning om hans scennärvaro, trots att allt ljudmaterial kommer från hans shower."

Mike Eder, författare till böcker om popmusik, menade att det enda på albumet som kom i närheten av att vara värdefullt var den sammanhängande berättelsen om hans karriär. Eder ansåg att fler sådana ögonblick borde ha tagits med. Författaren och musikjournalisten Gillian Gaar tyckte att det var synd att det inte gjordes en genomtänkt redigering av materialet till en sammanhängande berättelse. Enligt henne skulle Elvis karriärberättelse då ha kunnat varvas med en del skämt och anekdoter. Rockkritikerna Jimmy Guterman och Owen O'Donnell, utnämnde det i sin bok från 1991, The Worst Rock n' Roll Records of All Time, till det sämsta rockalbumet någonsin. Albumet innehåller dock varken rockmusik eller någon annan musik, något som författarna själva också konstaterar. Musikskribenten Shane Brown betraktade albumet som helt meningslöst, utan några låtar, endast prat, skratt och utdragna "weeellll".

Låtlista Having Fun with Elvis on Stage 1974, originalutgåva LP

Veckolistor

+Veckolistor med topplaceringar förHaving Fun with Elvis on Stage (1974)Lista (1974)Högstaposition (Cashbox Top 100 Albums)104 (Billboard 200)130 (Billboard Top Country Albums)9

Referenser Anmärkningar

Citat på engelska

Noter

Källor

Kategori:Album av Elvis Presley Kategori:Album utgivna på RCA Records