Olof Bernhard Rasmusson, född 19 juli 1888 i Lilla Slågarp, död 1965 i Malmö, var en skånsk författare och skildrare av folkkultur och folkmål.Bengt Åhlén, Carl‑Thore Fries, Paul Harnesk och Agneta Lönborg, Svenskt författarlexikon: 1900–1940: A–L Stockholm 1942.”Dödsfall”. Dagens Nyheter 16 november 1965. Sidan 20.
Biografi Olof Rasmusson var son till bonden Rasmus Olsson och Bengta Jönsson. Han arbetade från åtta års ålder tidvis i hårt jordbruksarbete,Morgan Levin, ”Folk i Vimarslöv”, sidorna 40–45 i Byahornet årgång 70, nummer 3, 2011. senare i trädgårdsmästerier, och flyttade 1920 till Malmö. Han höll 1927–1940 1200 föreläsningar i Skåne. Han var gift två gånger.
Författarskap
Olof Rasmusson skrev omväxlande på hembygdens folkmål (dialog) och på rikssvenska (berättande text) i samma bok.”Höstböcker”. Dagens Nyheter 7 september 1953. Sidan 20. Några av hans böcker innehåller självbiografiska avsnitt. William Lengertz skrev om Olof Rasmusson i sin Min kulörta bok 1940. Han omnämndes i Svenska landsmål och svenskt folkliv som folkmålsförfattare.J. C. Sune Lindqvist, ”Svensk folkmålslitteratur 1945–1948”. Svenska landsmål och svenskt folkliv, sidorna 70–94 i häfte 261 från början.
Bibliografi i urval Böcker Blann stuegubba å gårafolk (med teckningar av Tage Hansson 1925) Rejält å gammeldas: med teckningar av Sixten Ström (1927) Lutegott å tjörnepigga: vars å rimeri frå Syngerslätt (1928) Brinnande kvarnar: kriminalroman ur verkligheten: boken om Veberödsmannen (under pseudonymen Lars Lindquist 1928) Allvarsor å rolihed. (1930) Vars å varklihed (1953) Tidskriftsartiklar ”Om landsmål” i Hembygden. Organ för Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur, nummer 4 1929. ”Tvenne dikter: Skåne. De e vell rolet norr de e vår” i Hembygden. Organ för Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur, maj 1930.
Referenser
Kategori:Män Kategori:Födda 1888 Kategori:Avlidna 1965 Kategori:Svenska författare under 1900-talet