Kråka (Corvus corone) är en fågel i familjen kråkfåglar. Den är en vanligt förekommande fågel i Europa, Nordafrika och Asien österut till Japan. Världspopulationen anses vara livskraftig. I Sverige minskar den dock i antal, så pass att den kategoriseras som nära hotad. Tidvis har kråkan delats upp i två arter, gråkråka (C. cornix) och svartkråka (C. corone), Sedan juni 2025 kategoriserar dock BirdLife Sverige dem som en och samma art.
Utseende och fältkännetecken Kråkan mäter 44–51 centimeter, har ett vingspann på 84–100 centimeter och väger i genomsnitt 510 gram. Hanen är något större än honan men annars ser de båda könen lika ut. Den har svart näbb och ben, och iris är mörkbrun. Precis som hos andra kråkfåglar genomgår den bara en ruggning om året, vilken infaller på hösten. Kråkan har en vaggande gång och flyger kraftfullt och långsamt, oftast ganska rakt. När den kläcks är den mörk och juvenilen har en mörkare fjäderdräkt än vuxna fåglar, iris är blå- till gråaktigaBjörn Bergenholtz (2011) Känn igen 25 fåglar. . och initialt har den röd "mungipa".
Fjäderdräkten skiljer sig geografiskt. Kråkor i västra Europa och i östra Asien är helsvarta. I området däremellan (norra och östra Europa samt västra Asien) är de svarta på huvud, haka, överdelen av bröstet, vingpennorna, en del av vingtäckarna (handtäckare och större armtäckare) och stjärt, medan de i övrigt är askgrå.
Vissa kråkor drabbas av störningar i pigmenteringen vilket ger dem enstaka eller flera vita fjädrar. Eftersom de då kan påminna om en hybrid mellan skata och gråkråka så har vissa kallat dessa för "skråka".
Utbredning och systematik Kråka förekommer i stora delar av Europa och Asien österut till Stilla havet. Den norra häckningspopulationen är flyttfåglar medan sydligare populationer är stannfåglar. I områden där den vanligtvis är stannfågel kan den vid sträng köld genomföra lokala förflyttningar. Kråkan är vanlig i Sverige och häckar över hela landet.
Kråka delas in i fem underarter med följande utbredning:AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025 Svartkråka (Corvus corone corone) – västra Europa Gråkråka (Corvus corone cornix) – norra Europa till Jenisej, Ukraina, Korsika och södra Italien Corvus corone sharpii – italienska fastlandet till till Balkanhalvön, Turkiet, norra Iran och Kazakstan Corvus corone pallescens – kustnära södra Turkiet till Levanten, norra Irak och Egypten Corvus corone capellanus – södra Irak och intilliggande sydvästra Iran Corvus corone oriantalis – Iran till norra Kina, Korea och Japan
En eller två arter? Tidvis har gråkråkan (Corvus corone cornix) och svartkråkan (Corvus corone corone) kategoriserats som egna arter, då inkluderande underarterna sharpii, pallescens och capellanus respektive orientalis. Svenska BirdLife Sverige behandlade dem traditionellt som en och samma art på grund av omfattande hybridisering. Båda tongivande världslistorna IOC och eBird/Clements övergick dock till att urskilja dem som olika arter. 2024 gjorde BirdLife Sveriges taxonomikommitté en omvärdering, dels för att anpassa sig till världslistorna, dels baserat på studier som visade att hybrinzonen är smal och plastisk hybridzon, att hybriderna har begränsad fitness samt förekomsten av ekologiska skillnader och lätesskillnader.
I juni 2025 lanserades den nya världslistan AviList, vars syfte är att förena de dominerande världslistorna till en. Där slås gråkråka och svartkråka ihop till en art igen i väntan på tydligare forskningsresultat. I dagsläget visar studier att det finns omfattande introgression av mitokondrie-DNA dem emellan, men även med halsbandskråka (Corvus torquatus). Det saknas också korrelation mellan skillnader i genom och dräkt. Vidare visar studier att olika gener ligger bakom den helsvarta färgen hos de geografiskt vitt skilda populationerna av svartkråka. Eftersom BirdLife Sverige valt att ansluta sig till AviList i samband med dess lansering kategoriseras därför gråkråka och svartkråka återigen som samma art, kråka (C. corone).Haring, E., Däubl, B., Pinsker, W., Kryukov, A. och Gamauf, A. 2012. Genetic divergences and intraspecific variation in corvids of the genus Corvus (Aves: Passeriformes: Corvidae) – a first survey based on museum specimens. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 50: 230–246.Kryukov, A.P. 2019. Phylogeography and hybridization of corvid birds in the Palearctic Region. Vavilov Journal of Genetics and Breeding 23: 232–238.Poelstra, J.W., Vijay, N., Bossu, C.M., Lantz, H., Ryll, B., Müller, I., Baglione, V., Unneberg, P., Wikelski, M., Grabherr, M.G. och Wolf, J.B.W. 2014. The genomic landscape underlying phenotypic integrity in the face of gene flow in crows. Science 344: 1410–1414.Vijay, N., Bossu, C.M., Poelstra, J.W., Weissensteiner, M.H., Suh, A., Kryukov, A.P. och Wolf, J.B.W. 2016. Evolution of heterogeneous genome differentiation across multiple contact zones in a crow species complex. Nature Communications 7: e13195.
Ekologi
Kråkfåglar har i likhet med papegojor veckad hjärnbark vilket ger dem högre intelligens än andra fågelarter. Det finns därmed många observationer av avancerade problemlösningar hos denna art. Kråkan beskrivs ofta som social och läraktig. Den håller gärna till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas något lämpligt att äta.
Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.
Häckning mini|Kråkbo med ägg. Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Den bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är tre till sex till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna.
Föda Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.
Kråkan och människan Status och hot Kråkan är en mycket allmän och spridd fågel. IUCN kategoriserar den som livskraftig och uppskattar att det häckar mellan nio och 16 miljoner par i Europa, vilket skulle innebära att världspopulationen mycket preliminärt skulle uppgå till mellan 60 och 110 miljoner adulta individer. Utvecklingstrenden för populationen i Europa var positiv under perioden 1980–2013.
Status i Sverige År 2020 visade studier att den svenska populationen minskat rätt kraftigt, med i genomsnitt 24 procent under de senaste tre generationerna (18 år). På grund av detta togs den därför för första gången upp på Artdatabankens rödlista, som nära hotad (NT).Artdatabankens rödlista 2020 PDF Artfakta om kråka, ArtDatabanken. Senare data från Svensk fågeltaxering visar att beståndet har stabiliserats på en lägre nivå än tidigare efter en period med svaga år mellan 2013 och 2015. Eftersom minskningstakten har avtagit under bedömningsperioden och antalet reproduktiva individer samt utbredningsområdets storlek väl överskrider gränsvärdena för rödlistning, bedömdes arten 2025 åter som livskraftig (LC).Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-11 Trots att en viss minskning av antalet individer fortfarande kan konstateras eller förväntas, anses de troligaste värdena i nuläget ligga inom intervallet för kategorin livskraftig.
I kulturen Kråkan och kråkfåglar har länge samspelat med människan varför den uppträder i kulturen på en mängd sätt. Bland anat finns en rad ordspråk och myter. Ett svenskt exempel är: "Det smakar ändå fågel sa gumman och koka soppa på den stör där kråkan suttit", och ett latinskt ordspråk: "Cornix cornici nunquam oculus effodit" (sv. "Den ena kråkan hackar inte ut ögonen på den andra").
Att slösa med sina resurser i onödan kan beskrivas som att "elda för kråkorna" (bokstavligen elda i brasan, men bara så kråkorna uppe vid skorstenen får nytta av värmen). Man kan "skriva som en kråka" så att skriften ser ut som "kråkfötter", (jämför verktyget kråkfot), "sätta en kråka i kanten" vilket betyder att notera, som vid rättning, och "sätta sin kråka" på angivet ställe vilket innebär att man signerar en handling. "Kråka" förekommer också i olika lekar och ramsor som "hoppa kråka", vilket innebär att hoppa jämfota i nedhukad ställning,Svenska Akademiens ordbok: Kråka eller i barnvisan "Prästens lilla kråka".
Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor. I det forntida Norden fanns det – åtminstone på Island – specialister som utvann spådomar ur kråkornas beteende. Dessa kallades krákukarlar.Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 146.
Referenser Noter
Källor
Artikeln Korpsläktet i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 14, sid. 1066–1067, utgiven 1911
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Kråkfåglar