right|thumb|

Slaveri spelade en viktig social och kulturell roll i Rashidunkalifatet mellan 632 och 661, som var den period när det muslimska kalifatet etablerades och den islamiska erövringen expanderade utanför den arabiska halvön.

Slavhandeln i Rashidunkalifatet utvecklades parallellt med den militära expansionen, då krigsfångar och civila ur besegrade folk förslavades och slavar krävdes i tribut och skatt från besegrade folk. Under Rashidunkalifatet sattes de regler den islamiska lagen skapade för slaveriet i system i stor skala, och lade grunden för slaveriet i Umayyadkalifatet.

Bakgrund Slaveriet organiserade sig enligt islamisk lag och Muhammeds exempel.

Muhammed uppges både ha köpt, ägt, sålt och hyrt ut slavar: "Muhammad had many male and female slaves. he used to buy and sell them, but he purchased [more slaves] than he sold, especially after God empowered him by Hs message, as well as after his mmigration from Mecca. He [once] sold one black slave for two. His name was Jacob al-Mudbir. His purchases of slaves were more [than he sold]. He was used to renting out and hiring many slaves, but he hired more slaves than he rented out"(Ibn Qayyim al-Jawziyya, "Zad al-Ma'ad. Part I, p. 160) Yi, M. (1900). ISLAM: The Sunnah of The Prophet, The Perils of Flawed Doctrines. Storbritannien: Mkoma Yi. p. 113

Det fanns en viss etnisk hierarki. Muhammed själv köpte en vit slav genom för ett pris på två svarta slavar: "A slave came and pledged to the Prophet to emigrate, and the Prophet did not realize that he was a slave. Then his master came looking for him. The Prophet said: 'Sell him to me,' and he bought him for two black slaves. Then he did not accept the pledge from anyone until he asked: 'Is he a slave?"'Sunan an-Nasa'i 4184

Muhammed hade utöver elva hustrur åtminstone två slavkonkubiner, Maria och Rayhana bint Zayd.Taef El-Azhari, E. (2019). Queens, Eunuchs and Concubines in Islamic History, 661-1257. Storbritannien: Edinburgh University Press. En av hans elva hustrur, Safiya bint Huayy, var också tillfälligt hans slavkonkubin innan han gifte sig med henne, och ytterligare en av hans hustrur Djuwayriya bint al-Harith, var slav. Ytterligare två slavkonkubiner nämns utan att deras namn uppges. Abu ‘Ubaydah uppgav: "Han hade fyra (konkubiner): Mariyah, som var mor till hans son Ibraaheem; Rayhaanah; ytterligare en vacker slavkvinna som han anskaffade som krigsfånge; och en slavflicka som hade givits honom av Zaynab bint Jahsh."Zaad al-Ma’aad, 1/114

Muhammed fick tre slavar i gåva från Egypten: systrarna Sirin bint Shamun och Maria, av vilka han gav bort Sirin och behöll Maria som konkubin, och en eunuck, Mabur, som troligen var samma eunuck som senare var tjänare till hans konkubin Maria. Av hans manliga slavar nämns Maysara under sitt äktenskap med Khadijja och fick ytterligare en manlig slav, Zayd, i gåva av Khadija, som han sedan frigav, som den manliga slav Aba Raf'i, som nämns då han följde med Aisha mellan Mecka och Medina. Han ägde fyra namngivna kvinnliga slavar utöver sina tre konkubiner: Salma, som fungerade som barnmorska till hans hustrur och döttrar; Um Ayyash, Maymona bt. Sa'd, och hans gamla barnsköterska Um Ayman.

39 namn på Muhammeds slavar finns omtalade: “These are the names of Muhammad’s male slaves: Yakan Abu Sharh, Aflah, ‘Ubayd, Dhakwan, Tahman, Mirwan, Hunayn, Sanad, Fadala Yamamin, Anjasha al-Hadi, Mad’am, Karkara, Abu Rafi’, Thawban, Ab Kabsha, Salih, Rabah, Yara Nubyan, Fadila, Waqid, Mabur, Abu Waqid, Kasam, Abu ‘Ayb, Abu Muwayhiba, Zayd Ibn Haritha, and also a black slave called Mahran, who was re-named (by Muhammad) Safina (`ship’)... [...] The Prophet’s female Slaves “are Salma Um Rafi’, Maymuna daughter of Abu Asib, Maymuna daughter of Sa’d, Khadra, Radwa, Razina, Um Damira..."(Zad al-Ma’ad, pp. 114-116) Anwar Hekmat nämner att Muhammed vid sin död ägde fjorton både manliga och kvinnliga slavar.

Slaveriet i Rashidunkalifatet byggde främst på en handel med krigsfångar som togs under den första etappen av den islamiska expansionen och som enligt religionens bud ansågs legitima att förslava, även om en vissa kommersiell slavhandel med personer som tillfångatagits av slavhandlare också förekom.

Slavhandel Slavhandeln i kalifatet byggde på en kombination av förslavande av krigsfångar, tributer och beskattning i form av slavar, i parallell med kommersiell slavhandel som hade börjat redan under förislamisk tid.

Krigsfångar Förslavande av krigsfångar var en uråldrig sedvänja som fanns i de flesta kulturer, och som inkluderades i islamisk lag och därmed legitimerades religiöst.

Under Rashidunkalifatet påbörjades den militära expansionen som byggde ett imperium utanför den arabiska halvön: i öster mot Persien; och i väster mot Palestina, Syrien Egypten. Den militära expansionen föregick parallellt med en massiv slavhandel knuten till krigföringen, där icke-muslimska krigsfångar dödades eller gjordes till slavar. Enligt islamisk lag betraktades icke-muslimer från icke-muslimska länder som kafir från dar al-harb och därmed legitima för muslimer att förslava.

Levanten

En samtida kristen beskrivning från den islamiska erövringen av Levanten beskrev de muslimska erövrarnas förslavande av samtida kristna civila (i engelsk översättning): "They take the wife away from her husband and slay him like a sheep. They throw the babe from her mother and drive her into slavery; the child calls out from the ground and the mother hears, yet what is she to do?...They separate the children from the mother like the soul from within the body, and she watches as they divide her loved ones from off her lap, two of them go to two owners, herself to another ... Her children cry out in lament, their eyes hot with tears. She turns to her loved ones, milk pouring forth from her breast: "Go in peace, my darlings, and may God accompany you." Hoyland, R. G. (1997). Seeing Islam as Others Saw it: A Survey and Evaluation of Christian, Jewish, and Zoroastrian Writings on Early Islam. USA: Darwin Press. s. 262

Efter Caesarea Maritimas fall 641 sändes 4000 "huvuden" (slavar) till kalif Umar i Medina och delades ut mellan Ansars föräldralösa; slavarna samlades för inventering på Jurd-slätten, som brukade användas för att ansamla Medinas trupper, och torde ha rymt tusentals människor.Dynamics in the History of Religions Between Asia and Europe: Encounters, Notions, and Comparative Perspectives. (2012). Nederländerna: Brill. s. 180-181

Kalif Abu Bakr hade gett två flickor tagna under erövringarna som slavinnor till två döttrar till en av Muhammeds följeslagare; dessa ersattes av kalif Umar med två flickor från slavarna från Caesarea eftersom de förra två hade dött. En del litterära pojkar från Caesarea behölls för att användas som sekreterare inom den nya statsapparaten, eftersom det rådde brist på läs- och skrivkunniga personer.

Den judiska konvertiten Abdallah ibn Salam var känd för att medla mellan den judiska exilarken och muslimer i friköpandet av judiska fångar sedan de tagits som slavar under erövringarna, och fick påminna exilarken om Torans ord att de var skyldiga att friköpa även kvinnor, sedan de hade varit tveksamma att köpa tillbaka våldtäktsoffer.Dynamics in the History of Religions Between Asia and Europe: Encounters, Notions, and Comparative Perspectives. (2012). Nederländerna: Brill. s. 181-182

Mänskliga tributer

Slavar kunde komma från tributer. Detta syftar på slavar som levererades efter avtal mellan ett folk som lidit nederlag och sedan enligt avtal förbundit sig att utlämna människor som mänskliga tributer som en form av beskattning.

Baqt

En permanent tillförsel av slavar kom från nuvarande Sudan via den tribut på 400 slavar som på kalifatets begäran varje år erlades av det kristna Kungariket Dongola, en avtal känd som baqt, som slöts 650 och som fortsatte till 1300-talet. Manning, P. (1990). Slavery and African life: occidental, oriental, and African slave trades. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 28-29

Kommersiell slavhandel Kommersiell slavhandel syftar på slavar som köptes av professionella slavhandlare.

Slavhandeln på Röda havet

Före islam tycks en stor del av slavarna på den arabiska halvön ha utgjorts av inhemska krigsfångar, som tillfångatogs av andra arabiska stammar under de ständiga arabiska stamkrigen. Det förekom även en kommersiell handel med slavar som importerades från Afrika över Röda havet till den arabiska halvön, en handel som pågick sedan åtminstone första århundradet och som fortsatte även efter uppkomsten av islam.Moorthy Kloss, Magdalena (2023). "Slavery in Medieval Arabia". In Damian A. Pargas; Juliane Schiel (eds.). The Palgrave Handbook of Global Slavery throughout History. Palgrave Macmillan. pp. 139–158. . Islam hade förbjudit att muslimer tog andra muslimer som slavar, vilket gjorde att förslavandet av andra araber minskade sedan den arabiska halvön övergått till islam och samtidigt gjorde att slavhandeln över Röda havet växte. Slavhandeln på Röda havet avslutades inte förrän på 1960-talet.

Slavmarknad Under Rashidunkalifatet förde den arabiska eliten fortfarande en delvis nomadisk livsstil i den arabiska halvön, med centrum i Mecka och Medina.

Kalif Umar ibn al-Khattab (636-644) sålde en grupp på vad kan ha varit tusentals slavar till två framstående Qurashis.Dynamics in the History of Religions Between Asia and Europe: Encounters, Notions, and Comparative Perspectives. (2012). Nederländerna: Brill. s. 179 Kalif Ali ibn Abi Talib (656-661) brukade frige slavar på villkor att de kvarstannade som arbetare på hans gods i sex år efter frigivningen.Dynamics in the History of Religions Between Asia and Europe: Encounters, Notions, and Comparative Perspectives. (2012). Nederländerna: Brill. s. 180

Kvinnliga slavar Slavinnor kunde delas upp i kategorierna jariya eller jawari (även kallad ama och khadima), arbetade som tjänare och kunde delas sexuellt med andra män; en mahziyya var en jariya som användes exklusivt som konkubin och kunde kosta tusentals dirham; en slavinna som fött ett barn som hennes ägare erkände som sitt, blev en um walad som inte längre kunde säljas men dock förblev sin befintliga ägare slav; en qina eller qiyan var en slavinna som utbildats till underhållare inom sång, musik, poesi, dans, recitation, och var en mycket dyr kategori.Taef El-Azhari, E. (2019). Queens, Eunuchs and Concubines in Islamic History, 661-1257. Storbritannien: Edinburgh University Press. p. 57-75

Kvinnliga slavar var mycket synliga eftersom de inte tilläts klä sig på samma sätt som fria muslimska kvinnor. Enligt islamisk lag tvingades en fri muslimsk kvinna täcka hela sin kropp utom ansikte och händer för att dölja sin awra (sexuellt provokativa områden) och undvika sexuella trakasserier genom att bli identifierad som en fri kvinna.Anchassi, O. (2021). Status Distinctions and Sartorial Difference: Slavery, Sexual Ethics, and the Social Logic of Veiling in Islamic Law. Islamic Law and Society, 28(3), 125-155. https://doi.org/10.1163/15685195-bja10008 Kvinnliga slavars awrah definierades dock endast som området mellan navel och knä, vilket innebar att de inte fick bära hijab och kunde visas med bar överkropp.

Umar ibn al-Khattab, kalif 634-644, uppges ha utfärdat tillstånd för män att röra vid slavinnors kroppar på slavmarknaden. Han ska själv omvittnat ha gjort detta. Ett samtida vittne beskrev hur kalif Umar regelbundet besökte slavmarknaden: "Nafe’e uppgav att närhelst Ibn Umar ville ha en slavflicka, brukade han inspektera henne genom att analysera hennes ben och placera sina händer på hennes bröst och skinkor".Sunnan Al-Kubra, Volume 5 s. 329