Edmund Sharpe (), född 31 oktober 1809 i Knutsford, Cheshire, död 8 maj 1877 i Milano, var en brittisk arkitekt, arkitekturhistoriker och järnvägsingenjör. Under sin karriär ritade Sharpe över 40 kyrkor, flera järnvägsbroar och en hel del arkitekturhistoriska böcker och artiklar.

Sharpe ritade för det mesta kyrkor, men också andra byggnader såsom skolor och bostadshus, och arbetade med utvecklandet av Englands och norra Wales järnvägar och ritade broar och planerade nya linjer. Han var en av pionjärerna inom användandet av terrakotta och använde ofta detta material som byggnadsmaterial i sina kyrkor.

Sharpe spelade en nyckelroll i främjandet av sanitära reformer och framförde en rapport om Lancasters hygienproblem till den brittiska hälsovårdsstyrelsen.

Sharpe blev även sedermera en erkänd arkitekturhistoriker och publicerade flera böcker och artiklar om arkitekturhistoria. Dessutom publicerade han ett klassificeringssystem för de engelska gotiska stilarna och erhöll 1875 Royal Gold Medal. Mot slutet av livet reste han runt i Europa för att studera och ritade av byggnader i främst Frankrike och England. Under en sådan resa i Italien 1877 började han känna sig sjuk och dog kort därefter.

Tidigt liv

Sharpe föddes den 31 oktober 1809 i Knutsford i Cheshire i England som det första barnet till Francis och Martha Sharpe (född Whittaker). Hans fader kom från Stamford i Lincolnshire och var en musiklärare och kantor vid Knutsford parish church och hans moder var lärare. Under sin barndom lekte han ofta med Elizabeth Gaskell. Sharpes familj flyttade från "Over Knutsford" till andra sidan av staden, "Nether Knutsford" och köpte en gård som kallades "Heathside". Som liten undervisades han av sina föräldrar, men 1818 började Sharpe gå i en skola i Knutsford. Två år senare bytte han skola till en nära Runcorn och 1821 bytte han ytterligare en gång till Burney's Academy i Greenwich. Sharpes far dog plötsligt, 48 år gammal, i november 1823. Modern flyttade då tillsammans med resten av familjen till Lancaster, där hon fortsatte arbeta som lärare.

Sharpe fortsatte på Burney's Academy men bytte skola 1827 till Sedbergh School (i dåvarande West Riding of Yorkshire, nuvarande Cumbria) där han gick två år. I november 1829 började han på St Johns College i Cambridge. 1832 erhöll han ett resestipendium, Worts Travelling Bachelorship vilket räckte till en tre år lång studieresa. Sharpe avlade filosofie kandidatexamen 1833 och masterexamen 1836. Under studieresan reste Sharpe till Tyskland, Belgien och södra Frankrike för att studera både romansk och gotisk arkitektur. Sharpe hade tänkt åka längre på resan, till norra Frankrike, men fick åka hem då han upplevde fatigue och kände sig sjuk. När Sharpe 1835 kom hem till Lancaster, hade han bestämt sig för att bli arkitekt.

Arkitektur Praktik

Sharpe praktiserade från början i sin moders hus i Lancaster, men köpte en lokal 1838 på Sun Street för att fortsätta där. I oktober samma år blev den då 15-årige Edward Graham Paley Sharpes första elev. Senare samma år köpte Sharpe ett hus som var tillräckligt stort för både honom och Paley. 1841 fick Sharpe ytterligare en elev, Thomas Austin, som var elev åt Sharpe till 1852, då han etablerade en egen arkitektbyrå i Newcastle upon Tyne. 1845 blev Paley Sharpes affärspartner, och 1847 började Paley själv ta hand om företaget. Inte långt därefter blev John Douglas Paleys assistent, och var anställd i firman till omkring 1859, då han flyttade till Chester för att själv börja praktisera. Sharpe slutade praktisera helt år 1851. Samma år gifte sig Paley med Sharpes syster Frances.

Kyrkor

I ett brev från december 1835 till William Whewell berättar Sharpe om att han börjat rita olika kyrkor, St Mark's Church väster om Blackburn, som nästan var färdigritad, och St Saviour's Church söder om Preston. Enligt brevet hade Sharpe också varit i kontakt med den dåvarande Greven av Derby om att rita en kyrka till hans ära i Knowsley, nordost om Liverpool.

Fyra av Sharpes tidigast ritade kyrkor, St Saviours Church i Lancaster, St Mark's Church i Witton, Christ Church i Chatburn och St Paul's Church i Farington nära Leyland var i romansk stil. Sharpe byggde endast tre kyrkor i romansk stil, ett kapell utanför Marthall nära Knutsford, St Mary's Church i Wharfedale och St Paul's Church i södra Lancaster, efter detta.

1838 började Sharpe rita kyrkor i gotisk stil, och den första kyrkan han ritade i den stilen var St John the Evangelist's Church i Cowgill, Dent, tätt följd av Holy Trinity Church i Howgill som i sin tur senare följdes av mängder av kyrkor i gotisk stil, ritade av Sharpe. Han bestämde sig senare för att rita kyrkor i senare gotiska stilar och ritade St Peter's Church i Stainforth, St John the Baptist's Church i Bretherton och St Peter's Church i Mawdesley.

Sharpe var en av de arkitekterna som ritade kyrkor för Church Building Commission, en kommission som såg till att bygga kyrkor på platser som ännu inte hade någon. Han ritade totalt sex kyrkor till kommissionen, St John's Church i Dukinfield, St George's Church i Stalybridge, St John the Baptist's Church i Bretherton, St Paul's Church i Farington, St Catharine's Church i Scholes och Holy Trinity Church i Blackburn. Han hjälpte senare till att rita St Bridget's Church i Beckermet, Cumberland.

Sharpe fortsatte rita kyrkor i gotisk stil, och ritade ofta i de äldre gotiska stilarna, såsom Holy Trinity Church i Blackburn som ritades till Revd JW Whittakers ära. Ungefär vid samma tidpunkt var Sharpe involverad i ritandet av tolv andra kyrkor i nordvästra England. Dessa var ritade i dåtidens "korrekta" gotiska stil, och var inte ritad som en blandning av gotiska stilar, som Sharpe ibland gjorde. 1841 skrev han under ett kontrakt om att rita tre kyrkor med tillhörande byggnader, såsom prästgårdar och skolor. De tre kyrkorna byggdes i Runcorn, Northwich och Winsford, alla tre i Cheshire. Kyrkorna med tillhörande byggnader byggdes mellan 1841 och 1844. Mellan 1835 och 1842 ritade Sharpe nästan 30 kyrkor, alla i Lancashire och Cheshire. 1843 kunde han fullfölja sitt löfte att bygga en kyrka till Greven av Derbys ära. Slutresultatet blev St Mary's Church beläget i Knowsley, som byggdes färdigt 1844.

I början av 1840-talet fick Sharpe order av John Fletcher, hans framtida svåger, att bygga en kyrka nära Fletchers bostad i Little Bolton. Sharpe ritade en kyrka i terrakotta och det blev den första kyrkan i England som byggdes i materialet. Kyrkan fick namnet St Stephen and All Marty's Church och var belägen i Lever Bridge. Eftersom terrakotta vanligtvis används till att göra krukor, brukade Sharpe kalla sina terrakottakyrkor för "krukkyrkorna". Fördelen med att använda terrakottan som byggmaterial var att den var billig, för dess stabilitet och för att terrakottan kunde smältas ner och sedan formas till nästan vilken form som helst. Detta gjorde terrakottan perfekt som byggmaterial till väggar, torn och för olika detaljer till pelare. Detta inkluderar altaret, predikstolen och dopfunten. St Stephen and All Marty's Church var nästan uteslutande byggd i terrakotta. Grunden och stenfyllnaden var dock av annat material. Några år senare ritade Sharpe sin andra kyrka i terrakotta, Holy Trinity Platt Church i Rusholm, byggd på order av Thomas Carill-Worsley. I denna kyrka var endast exteriören av terrakotta, medan insidan var av packat tegel. Kyrkan invigdes 1846, trots att spiran inte ens hade börjat byggts och att varken golvläggningen, uppvärmningen eller sittplatserna var färdiga.

Mot slutet av hans liv ritade Sharpe en till kyrka delvis bestående av terrakotta, St Paul's Church i Scotforth. Kyrkan ritades i romansk stil och använde denna gång terrakottan som både ett byggnadsmaterial och ett dekorativt material. Väggarna var dock byggda av sten. Vid tidpunkten bodde han i Scotforth, och kyrkan byggdes endast några hundra meter från hans bostad.

Andra byggnader

Under sin tid som arkitekt arbetade Sharpe även med att rita, restaurera och bygga om icke-ecklesiastiska byggnader, exempelvis hus och broar. 1839 skötte han reparationen av Skerton Bridge som går över River Lune i Lancaster. Året därpå ritade han en bro som skulle gå över River Hyndburn öster om Wray. Sharpe har även varit utnämnd som ledare för projekt och ombyggnationer i bland annat Lancaster Castle, Judges' Lodgings och Lancaster Moor Hospital. För asylen i Lancaster ritade han bland annat flyglar och ett kapell. 1843 ritade Sharpe en prästgård i Cockermouth, och följande år påbörjade han en ombyggnation av Capernwray Hall, en byggnad nordöst om Lancaster. 1845 ritade han om Redmarshall Old Rectory, en prästgård i Redmarshall i Durham, på order av Revd Thomas Austin, Sharpes elevs fader. Efter det påbörjade samarbetet mellan Sharpe och Paley 1845 ritade de tillsammans Lee Bridge i Over Wyresdale år 1847. Samma år planerade de ombyggnationen av Furness Abbey Hotel och 1847-1852 var de involverade i ombyggnationen av Hornby Castle. Paley och Sharpe hade sedan planer på att rita en till byggnad till Giggleswick School och fler lokaler till Lancaster Grammar School innan Sharpe ska ha velat dra sig tillbaka från projektet. Därför är det antagligen Paley som gjort de flesta av ritningarna till lokalerna.

Karriär som arkitekturhistoriker

Sharpe studerade och skrev om eckleasiastisk arkitektur nästan hela hans vuxna liv, gjorde skisser och mätte upp historiska kyrkor och kyrkoruiner. Detta ledde till en serie i tolv delar av publicerade skisser och avbildningar mellan 1845 och 1847 med namnet Architectural Parallels. Skisserna var bland annat avbildningar av klosterkyrkor i en äldre gotisk stil. Alla skisserna publicerades i en samling 1848. Sharpe ville senare göra en utökad upplaga med text, men tog aldrig initiativet. Samma år publicerades Supplement to Architectural Parallels, med mer detaljerade skisser. Året därpå publicerade Sharpe den andra volymen i Decorated Windows, ett verk bestående av två volymer, det första publicerade 1845, det andra 1849. Boken bestod till stor del av skisser gjorda av Sharpes elever, Paley, Austin och R. J. Withers, medan Sharpe hade skrivit texten som beskrev och analyserade spröjsverk i gotisk stil.

1851 publicerade Sharpe en monografi med titeln The Seven Periods of English Architecture, en relativt kort bok på runt 50 sidor, som innehöll ett nytt system för klassificeringen av stilarna i engelsk eckleasiastisk arkitektur. Meningen med systemet i monografin var att ersätta dåtidens system, framställt av Thomas Rickman 1817. Efter att Sharpe publicerat monografin skrev han ett brev till Royal Institute of British Architects i vilket han berättade om sitt system. Monografin och brevet ledde till "en hetsig kontrovers". Många tyckte Sharpes system var bra, men nästan lika många gillade Rickmans system bättre. Detta ledde till en diskussion, som publicerades i en serie artiklar till The Builder. Samma år skrev Sharpe en till bok, An Essay on the Origin and Development of Window Tracery in England. Edward Augustus Freeman skrev dock ett mycket längre verk om samma ämne, och hans bok blev betydligt mer känd.