Österäng är en stadsdel och ett bostadsområde i Kristianstad byggt 1971 till 1982. Innan bostadsområdet byggdes en gymnasieskola. På bostadsområdet byggdes 1300 lägenheter. Befolkningen på området blir omkring 3000 personer.
Österängsgymnasiet miniatyr|vänster|Elevernas entré till skolan. Foto 2024. miniatyr|Österängskolans idrottshall. Foto 2024. Österängskolan var färdigbyggd 1968 och togs i bruk höstterminen samma år. Skolan var byggd för de naturvetenskapaliga och tekniska linjerna på det nya gymnasiet. Skolan har bytt namn till Österängsgymnasiet. Skolan har sedan byggts ut ett par gånger 1974-1975 och 1981 och har 2024 dels yrkesförberedande utbildningar och dels tre studieförberedande linjer. Skolan är Kristianstad största gymnasieskola med omkring 1000 elever. 2005 byggdes klassrum som användes av det naturvetenskapliga programmet som också fick ny utrustning. Österängsgymnasiet var då byggd för över 30 år sedan och hade blivit mycket omodern i sin planering och hade slitna lokaler. Ombyggnaden orsakades av en överflyttning av elever från vuxenskolan till skolan.
Den 9 juni 2022 meddelade Kristianstadbladet att det blir en ny kommunal gymnasieskola i Galleria Boulevards C-del. Gymnasieorganisationen görs om och fyra skolor blir tre. Men det 13 april 2023 annonserades att Österäng skulle bli kvar på sin gamla plats. Under 2024 stod det klart att Galleria Boulevard skulle användas för att flytta högskolan till centrum och därmed skrinlades planerna på att flytta Österäng till gallerian. I Kristianstad kommunhus introducerades en utredning med sikte på att Österänggymnasiet ska kunna vara kvar i befintliga lokaler ända till 2050. Lokalerna har tidigare ansetts för slitna för att renoveras.
Österängs bostadsområde miniatyr|Tre åtta våningar höga punkthus på Österäng, foto 2024. 1971 börjar bostadsområdet byggas och 1975 var hälften av området byggt när Österängs centrum invigs. Kostnaden för centrum uppgick till 15,2 miljoner kronor 1975. Enligt planen som ritades av Riksbyggens Arkitektkontor 1970 skulle 21 åtta våningars punkthus byggas på området. Dessutom innehåller planen 28 trevånings loftgångshus. Husen är placerade i sju grupper där fyra trevånings lamellhus som bildar en grupp med tre åttavånings punkthus. Av de skisserade punkthusen byggs aldrig de tre nordligaste. 1977 blev marknaden mättad för lägenheter i flerfamiljshus men det rådde fortsatt stor efterfrågan på småhus. De tre punkthusen ersattes då av låga kedjehus. Ytterligare ett punkthus byggs 1997 i form av ett servicehus, Österängsgården lite väster om centrum på området. Den totala byggkostnaden för Österäng blir för ABK 132 miljoner vilket bara motsvarar 100 000 kr per lägenhet.
Centrum omges av stora grönområden med gångstråk mot centrum på området. Inom området finns ingen biltrafik och man kommer till området på gator som löper runt området och parkeringarna ligger på områdets utkanter nära matargatorna. Gatorna namnges efter författare med anknytning till Kristianstad som Albert Henning, Fredrik Böök, Hjalmar Söderberg och Frans G Bengtsson. Låg och mellanstadieskolan döps till Gustaf Hellström-skolan efter författaren.
miniatyr|Från Vä till Österäng av Per Olov UltvedtDen yttre miljön ändras senare och får dammar och trädgårdskonst. Dammarna är delvis ett sätt att hantera dagvattnet på det låglänta området. Ljuspelare sätts upp för att markera infarten till centrum och servicehus. Området har tre konstverk. Axel Olsson bronsstaty Tippen föreställer tre barn, två pojkar som tippar en flicka från en skottkärra. Statyn står vid servicehuset efter att ha flyttats från det nedlagda Österängsbadet. Utanför biblioteket fanns statyn Eke av Arne Sandström. Statyn består av 18 pelare av ek som liknar vrakgods. 1988 sattes konstverket från Vä till Österäng av Per Olov Ultvedt upp. Det är ett monument i betong som är nio meter långt och fem meter högt. Det gestaltar mötet mellan danskt och svenskt i krig och fred.ABK Aktiebolaget Kristianstadsbyggen 1950-2000, av Sune Friström och Trond Grönvold sidan 44-45 Bakgrund Genom kommunsammanslagningarna 1967–1974 mer än fördubblades antalet invånare i Kristianstads kommun från 27 500 till 66 700. På Gamlegården växte antalet boende och 1974 bodde närmare 7 000 personer på området. De flesta var barnfamiljer. I takt med fler etableringar av industrier på Näsby industriområde ökade arbetskrafts invandringen och 1975 bodde nästan 1 400 invandrare i centralorten Kristianstad. De flesta kom då från Grekland, Jugoslavien och Finland. Den stora satsningen på Gamlegården räckte inte för att mätta kommunens behov av hyresbostäder. Redan under invigningen av Gamlegården kunde besökarna studera en utställning som visade AB Kristianstadsbyggens (ABK) nästa stora bostadsprojekt som man då kallade Österängsgården.
Gamlegården låg enligt bostadsstyrelsen i Kristianstad för långt från stadskärnan. Olika alternativ för ny bebyggelse diskuterades bland annat Härlövs ängar dryftades, men slutligen valdes Österäng som platsen för ett nya bostadsområdet. Teknikerna avrådde på grund av markförhållandena. Området var tidigare sjöbotten och ligger mer än två meter under havsytan. Före torrläggningen på 1860-talet låg området ute i Nosabysjön. Flera ledamöter i fullmäktige reserverade sig mot beslutet. Robert Larsson, Kristianstads stadsarkitekt argumenterade däremot för Österängsalternativet. Han betonade områdets närhet till centralsjukhuset ”vilkas anställda på bekvämt avstånd från sin arbetsplats bör kunna bo i Österängsområdet”.
Minskad efterfrågan på bostäder och sociala problem miniatyr|Kedjehus byggda i slutet av 1970-talet istället för åttavånings punkthus ABK började bygga bostadsområdet Österäng 1972 men efterfrågan på hyreslägenheter minskade efter bara några år och utbyggnaden bromsades. 1975 var bara hälften av de planerade lägenheterna färdiga men centrumanläggningen var klar och invigdes. ABK fyllde tjugofem år samma år och de båda jubileerna firades tillsammans vid invigningen. Landshövding Bengt Petri kallade Österäng för ett ”framåtsyftande experiment”. Österängs centrum hade livsmedelsaffär, sparbank, låg- och mellanstadieskola, fritidsgård, idrottsgård, bibliotek, barnstuga och inomhusbad samt Österängs kyrka med samlingslokaler och dessutom fanns på centrumet en gatugrill med cafeteria, ett tvätteri, herr- och damfrisör. Kristianstadsbladet skriver vid invigningen: "Det är en hel stadsdel som växer fram: ännu så länge förefaller den kal, men en ny stadsdel skall bedömas först efter några år, då vegetationen, buskar och träd, hunnit växa till sig.”
De nybyggda bostadsområdena utanför stadskärnan fick snart sociala problem. Tidningsartiklar ger senare bilden att Österäng, Gamlegården och Charlottesborgs är bostadsområden som helt domineras av flerfamiljshus, och att de har stora sociala problem. En utredning av skolkontoret i Kristianstad visade att de tre områdena har störst nyinflyttning, flest ensamstående föräldrar och flest invandrare.Kristianstadbladet 14 april 1978 Planerna på Österäng minskades då efterfrågan på hyreslägenheter minskade och tre planerade punkthus byggdes aldrig. Ökade efterfrågan på egna hem gjorde att ABK istället satsade på låga kedjehus i kvarteret Karlfeldt på Österängsområdet. Boendeinflytande blev ett nytt fokus och ABK decentraliserade kontakten med hyresgästerna. Boservice fick 1983 tre kontor med områdesförvaltning placerade på Lyckans Höjd, Gamlegården och Österäng.
Undermåliga byggen uppdagas och måste byggas om miniatyr|Solceller på de södra loftgångshusen på Österäng i Kristianstad. Foto 2024. miniatyr|vänster|Loftgångshus med inglasade loftgångar ABK tvingades konstatera redan på 1990-talet att fastigheterna på Österäng hade flera allvarliga brister, i synnerhet gällde detta loftgångshusen. När husen byggdes valdes undermåliga byggnadstekniska lösningar och detta avslöjades fort. Taken läckte, betongen var av låg kvalitet och grundförhållandena gav fuktproblem till följd. Lägenheterna var utrustade men de hade ändå låg standard. Hyresgäster drabbades av allergiska besvär orsakade av flytspackel och lim. De nyaste husen hade då bara dryga tio år på nacken och ABK stod ändå inför valet att riva eller bygga om. ABK valde att bygga om. ABK:s byggnadschef Per-Ola Pershaf uttalade i lokalpressen: I dag kan man hitta de flesta felen på ett hus i just dessa loftgångshus. Där finns PCB, asbest och tryckimpregnerat trä som luktar riktigt illa.Kristianstadsbladet, 31 augusti 2001
Ombyggnaden av Österäng blev en viktig startpunkt för ABK:s miljösatsning. Byggtekniska problem detaljstuderades och bättre hållbarare lösningar hittades. Ombyggnaden började på södra delen av Österäng 1995 och ABK fick då statliga bidrag (LIP). Målet med bidraget LIP var en ekologiskt hållbar utveckling. Ombyggnaden gällde främst loftgångshusen men delvis även punkthusen. Erfarenheterna från arbetet gav en samling detaljerade rekommendationer hur byggande och husförvaltning borde fungera för att få en långsiktig hållbarhet. I ABK:s dokumentet delades hållbarhet in i tre områden: ekologisk, social och ekonomisk. Under ombyggnaden tvingades ABK omvärdera vissa av dessa metoder. I inledningsskedet användes bara ursprungliga och helt naturbaserade material. Då underhållskostnader senare vägdes in vid val av byggnadsmaterial ändrades normerna. Ek i fönsterinfattningar ersattes av aluminium med lägre underhållsbehov. Österängs ombyggnad blev miljöinriktad och husen försågs med solfångare, solceller och frånluftvärmepumpar. Vid renoveringen tvingades de boende att tillfälligt evakueras, vilket gav olägenheter. Slutnotan för ombyggnaden blev en miljon kronor per lägenhet, alltså 10 gånger högre än den ursprungliga byggkostnaden, och det krävde en hyreshöjning. Kostnaden blev alltså mycket högre än för den ursprungliga byggnationen. Många hyresgäster som återvände var ändå nöjda. Hyran ökade med 600 kronor i månaden eller lite mer. Ombyggnaden blev mycket omskriven långt utanför Kristianstad. Loftgångshusen gavs ett helt nytt utseende jämfört med ursprunget. Efter år 2000 bekostades ombyggnaden helt av ABK utan statliga bidrag. Det undermåliga byggandet har orsakat kostnader för ABK på 700 miljoner kronor.
Den yttre miljön omformas och socialt arbete med självförvaltning miniatyr|Dammar på Österäng i Kristianstad. Foto 2024. Erfarenheterna från ombyggnaden på Österäng ökade intresset för boendemiljön även utanför lägenheterna och för gårdarna mellan husen. ABK:s Hans Rosenkvist utvecklade med inhyrda arkitekter yttre och inre rum för sociala aktiviteter. Dagvattenproblem löstes med anlagda dammar och små vattendrag som med dekorativa stensättningar och sittmöbler skapade sociala och rekreativa miljöer. Glasinklädda loftgångar utvecklades till rum för spontana mötesplatser. Man lade ned ett stort arbete med olika detaljer på bostadsområdet.
De stora bostadsområdena med dominerande flerbostadshus som Gamlegården och Österäng hade sociala problem. ABK satsade resurser för att öka trivsel och livskvalité och då betonades självförvaltning av områdena och bostadsmöten. Flera projekt startades. Hyresgästernas självförvaltning innebar att den som deltog i skötseln av fastighetens yttre och inre underhåll fick ersättning för detta. De positiva följderna blev bättre ordning och mindre skadegörelse och större personlig tillfredsställelse. I självförvaltningen ökades hyresgästernas engagemang för sin boendemiljö. På Österäng var fritidsgården stängd om somrarna. Ungdomar som var hemma under lovet hade ingen plats för sina aktiviteter. 2005 bekostade ABK fritidsgårdens öppethållande. Resultatet blev att skadegörelsen i området minskade. Alla idéer fungerade däremot inte. Kulturmöten fick ingen framgång då bara invandrarfamiljer anmälde sig att delta.
Centrum miniatyr|Coop Extra på Österäng.