Jordbävningen i Charlevoix–Kamouraska 1925 drabbade nordöstra Nordamerika den 29 februari 1925 och nådde 6,2 på momentmagnitudskalan. Det var en av de mest kraftfulla som uppmättes i Kanada under 1900-talet, med en maximal upplevd intensitet på VIII (svår) på Mercalliskalan vid dess epicentrum i områdena Charlevoix och Kamouraska längs Saint Lawrencefloden nära île aux Lièvres och inte kraftigare än VI (stark) i USA. Skalvet kändes i Québec, Shawinigan och Montreal i Kanada, och så långt söderut i USA som Virginia och så långt västerut som Mississippifloden.
Skador Jordbävningen orsakade skador i tre separata områden. Det första hade extrema skador begränsade till ett smalt bälte, 32 km långt, på båda stränderna av Saint Lawrencefloden nära epicentret. I detta område skadades på norra stranden Baie-Saint-Paul, Saint-Urbain, Les Éboulements, Pointe-au-Pic, La Malbaie, Tadoussac och på södra stranden Sainte-Anne-de-la-Pocatière, Saint-Pacôme, Rivière-Ouelle, Saint-Philippe-de-Néri, Saint-Denis och Saint-Pascal. Det berodde mest på jordbävningens styrka, och i viss mån av den djupa korniga jord som många av de förstörda byggnaderna var uppförda på. De två andra skadade områdena var Québec och området Trois-Rivières – Shawinigan, där förstörelsen var mer omfattande, inte så mycket på grund av jordbävningens styrka, utan snarare på landskapets ojämna natur.
Efterdyningar Totalt registrerades 55 efterskalv, som varade i veckor, från magnitud 5 till 2. Under åren publicerades flera studier om jordbävningen i Charlevoix–Kamouraska 1925, några så sent som 1999. Ett förskalv inträffade i Saint Lawrence-dalen året innan den 30 september. Det fick 6,1 och kändes från Rockland i Ontario till Portland i Maine.
Referenser
Noter
Kategori:Jordbävningar i Kanada Kategori:1925 i Kanada Kategori:Jordbävningar under 1900-talet