Konklaven 2025 var ett valsammanträde där Romersk-katolska kyrkans kardinaler valde en efterträdare till påve Franciskus, som avlidit den 21 april 2025. Efter fyra röstomgångar valdes kardinal Robert Prevost till ny påve, den 267:e i ordningen. Han antog påvenamnet Leo XIV.

Konklaven pågick 7–8 maj. Sammanträdet hölls i Sixtinska kapellet under ledning av kardinalbiskoparnas ålderspresident Pietro Parolin. Gudstjänster och andra samlingar hölls i anslutning till kapellet.

Konklaven har beskrivits som den konklav som haft flest antal röstberättigade kardinaler, med störst geografisk spridning. Elektorerna kom från 71 länder, varav femton länder representerades för första gången. Prevost blev också den första amerikanskfödda och den första peruanska medborgare som valts till påve.

Bakgrund och förberedelser Påve Franciskus avled på morgonen den 21 april 2025. Omedelbart därefter började Romersk-katolska kyrkans kardinaler samlas i Vatikanen för att delta i begravningen, generalförsamlingen och konklaven.

Gällande kanonisk rätt Den gällande valproceduren finns i den apostoliska konstitutionen Universi Dominici Gregis, som fastställdes av Johannes Paulus II 1996, med de revideringar som Benedictus XVI beslutade om motu proprio 2007 och 2013.

Generalförsamling

Förutsättningar Den kanoniska rätten reglerar att samtliga röstberättigade kardinaler samt de övriga kardinaler som önskar, på kallelse av kyrkans camerlengo, omedelbart efter påvens död samlas till generalförsamling för att förbereda konklaven.

Generalförsamlingen sammanträder med de kardinaler som är närvarande för tillfället; var och en av kardinalerna avlägger tystnadslöfte om vad som yppas under församlingen gällande valet av påven.

Inför konklaven 2025 hölls sammanlagt tolv sammanträden i generalförsamling, med början den 22 april och det sista sammanträdet den 6 maj.

Syfte och beslut Generalförsamlingen syftar till att låta camerlengon ta del av kardinalskollegiets åsikter, och att låta kardinalerna yttra sig över frågeställningar inom valprocessen, begära förtydliganden av förfarandet och lämna förslag. Genom generalförsamlingen förmedlar camerlengon också information till de samlade kardinalerna. Generalförsamlingen fattar beslut om det praktiska genomförandet av valet, men saknar makt att förändra valprocessen.

Så snart som möjligt ska generalförsamlingen svara för att

de troende får möjlighet att visa vördnad för den avlidne påven, genom att hans kropp placeras på lit de parade i Peterskyrkan. förbereda begravningsritualet, jordfästning samt den sorgenovena som inleds i och med begravningen. en kommission förbereder logi för de röstberättigade kardinalerna och konklavens övriga funktionärer samt vidtar praktiska förberedelser för konklavens sammanträde i Sixstinska kapellet. genom lottning fördela rummen mellan elektorerna. utse två präster som håller varsin meditation för kardinalskollegiet respektive elektorerna. svara för att fiskarringen och påvens stora sigill bryts. godkänna den Heliga stolens kostnader, från påvens död till dess att hans efterträdare utsetts. ta del av eventuella dokument som den avlidne påven efterlämnat till kardinalskollegiet. besluta om dag och tid för konklavens inledning.

Merparten av dessa ärenden hanterades under generalförsamlingens tre första sammanträden. Den 28 april enades generalförsamlingen om att inleda konklaven den 7 maj i Sixstinska kapellet. Den beslutade också att skjuta upp samtliga sedan tidigare planerade helgonförklaringar till dess att en ny påve tillträtt.

Kandidatgranskning Genom anföranden vid generalförsamlingens sessioner och informella samtal vid måltider, pauser och transporter nyttjar elektorerna också generalförsamlingen till att lära känna varandra och undersöka kardinaler som kan vara lämpliga att väljas till påve.

Genom de formella anförandena kan kardinalerna även betona vilka färdigheter den kommande påven behöver, eller vilka problem påven bör kunna hantera. Bland de ämnen som lyftes under generalförsamlingen fanns bland annat de reformer som påve Francinskus inlett; den Heliga stolens ekonomiska ställning; synodalitet och ecklesiologi; migration, migranters bidrag till samhället och migranters tro samt påvens makt inom ramen för kanonisk rätt.

Sekretess Den apostoliska konstitutionen förutsätter absolut sekretess om de överläggningar och omröstningar som försiggår under konklaven. Samtliga kardinaler avgav tystnadslöfte inför sitt deltagande i generalförsamlingen; de kardinaler som är elektorer avlägger ytterligare ett tystnadslöfte i samband med att konklaven inleds. Den 5 maj samlades de funktionärer och personal som stöttar kardinalerna under konklaven i Paulinska kapellet, för att inför camerlengo Kevin Farrell avlägga ett liknande tystnadslöfte. Här ingick kardinalkollegiets sekreterare, ett flertal ceremonimästare och liturger, de kaplaner som bistår kardinalerna eller fungerar som deras biktfäder under konklaven, delar av Schweizergardet samt medicinsk, teknisk och hushållspersonal. Brott mot dessa tystnadslöften leder till automatisk exkommunikation.

Även praktiska och tekniska åtgärder vidtogs för att bevara sekretessen, och de lokaler som användes förbereddes genom installation av elektronisk utrustning som förhindrar avlyssning och telekommunikation. Såväl sammanträdesrum som logi, gemensamhetsutrymmen och kök genomsöktes efter avlyssningsteknik och sändare inför konklavens början; därefter förseglades lokalerna. Samtidigt lämnade deltagarna, funktionärer och personal ifrån sig mobiler och övrig kommunikationsutrustning. Transporter mellan de olika lokalerna organiserades för att förhindra kommunikation med omvärlden, oavsett transportmedel. I Sixtinska kapellets maskerades fönstren för att förhindra insyn och kommunikation. I kardinalernas logi har fönster och fönsterluckor låsts.

För att ytterligare bevara sekretessen bränns elektorernas röstsedlar upp innan kardinalerna lämnar Sixstinska kapellet.

Meditationer Den första av de två meditationerna som föreskrivs i Universi Dominici Gregis hölls vid den sjätte generalförsamlingen av fader Donato Oligari, abbot av klostret Sankt Paulus utanför murarna. Oligari lyfte fram brödraskap, rättvisa och fred, samt betonade att påve Franciskus arbete för en synodal kyrka lett till ökad delaktighet och förnyelse över hela världen.

Den andra av de två meditationerna gavs under eftermiddagen den 7 maj, efter att elektorerna avlagt konklavens tystnadslöfte i Sixstinska kapellet. Talare var kardinal Raniero Cantalamessa, som var det påvliga hushållets predikant 1980–2024.

Antal röstberättigade Rösträtt i konklaven har samtliga kardinaler som ännu inte hade uppnått 80 års ålder när påvestolen blev vakant, dock högst 120 kardinaler.

Den 21 april var det 136 av de 252 kardinalerna som uppfyllde åldersgränsen för rösträtt. Den 29 april meddelade generalförsamlingen sin tolkning av kyrkorätten och konstaterade att genom att utse fler än 120 röstberättigade kardinaler hade påve Franciskus samtidigt beslutat om undantag från antalsbegränsningen, och att samtliga kardinaler som uppfyller ålderskraven därför har rösträtt.

Kardinal Philippe Ouédraogo firade sin 80-årsdag i januari 2025 men deltog trots det i konklaven med rösträtt, då Vatikanen strax före påve Franciskus bortgång justerat Ouédraogos födelsedatum, vilket åter gjort honom röstberättigad.

Kardinal Giovanni Angelo Beccius rösträtt ifrågasattes, då han 2020 avsade sig "de rättigheter som följer av kardinalatet". Då han aldrig fråntagits sin kardinalstitel hävdade Becciu först sin rätt att delta i konklaven, innan han ändrade sig och meddelade att han avstår deltagande av respekt för Franciskus. Hans uttalande bekräftades av generalförsamlingen.

Det totala antalet röstberättigade – inklusive Ouédraogo men exklusive Becciu – uppgår därmed till 135.

Deltagare

Kardinaler +Kardinaler med rösträtt, per regionRegionAntal35 (1 avstår)17172023417 (1 avstår)Totalt133 (2 avstår) Av de 135 röstberättigade kardinalerna hade två – Antonio Cañizares Llovera, Spanien, och John Njue, Kenya – meddelat att de inte kunde delta i konklaven av hälsoskäl. Det totala antalet röstande var därför 133, och för att bli vald krävdes 89 röster.

Bland de röstberättigade hade 108 av 135 utsetts av Franciskus, som samtidigt haft ett stort fokus på att bryta den europeiska övervikten i kardinalskollegiet. De röstberättigade kom från totalt 71 olika länder, vilket var avsevärt mer än vid tidigare konklaver och den mest geografiskt utspridda konklaven i kyrkans historia. Europa var dock fortsatt överrepresenterat; det gällde i synnerhet Italien med sjutton röstberättigade kardinaler.

Femton länder var för första gången representerade av en kardinal av den egna nationen, däribland Sverige som företräddes av den första svenskfödda kardinalen någonsin, Anders Arborelius.

Fem av kardinalerna företräder katolska östkyrkor:

patriarken av Baghdad Louis Raphaël I Sako, Kaldeisk-katolska kyrkan storärkebiskop Baselios Cleemis, Syro-malankariska katolska kyrkan ärkebiskop Berhaneyesus Demerew Souraphie, Etiopisk-katolska kyrkan epark Mykola Bychok, Ukrainska grekisk-katolska kyrkan ärkebiskop George Koovakad, Syro-malabariska katolska kyrkan

Endast en av kardinalerna – dominikanermunken Timothy Radcliffe – är inte biskopsvigd.

Funktionärer Då såväl kardinalkollegiets dekan som dess vicedekan överstiger åldersgränsen och inte deltar i konklaven, kan de inte heller leda dess förhandlingar. I stället faller den uppgiften på den av de röstberättigade biskopskardinalerna som först utsågs till kardinal, vilket är Pietro Parolin.

Kardinalkollegiets ordinarie sekreterare, Ilson de Jesus Montanari, fungerar också som konklavens sekreterare. Kardinalprotodiakon är Dominique Mamberti, med uppgiften att meddela omvärlden att en ny påve valts.

Kardinalprotoprästen Michael Michai Kitbunchu deltar inte i konklaven till följd av åldersreglerna; hans uppdrag att be för den nyvalda påven utförs dock först i samband med installationsgudstjänsten, det vill säga några dagar efter konklavens slut. Därför har ingen ersättare utsetts.

Konklaven

Dag 1 På morgonen den 7 maj deltog alla kardinaler i en votivmässa kallad Pro Eligendo Romano Ponticie (latin, Inför val av påve). Mässan hölls i Peterskyrkan, under ledning av kardinalkollegiets dekan Giovanni Battista Re. Kardinal Re höll också homilian under mässan, där han betonade kyrkans enighet.

På eftermiddagen gick elektorerna i procession från Paulinska kapellet till Sixtinska kapellet.

I Sixtinska kapellet läste kardinalbiskoparnas ålderspresident Pietro Parolin upp den ed som konklavens deltagare avger först kollektivt och därefter individuellt. Eden innehöll löften om att följa kyrkans lagar avseende påveval, att den av kardinalerna som väljs till påveämbetet helt och fullt kommer hänge sig åt ämbetet, en absolut tystnadsplikt om påvevalet och allt som hör samman med det, samt att inte låta påvevalet påverkas av sekulära makter. När kollegiet gemensamt tagit del av innehållet avlade var och en av kardinalerna eden.

När samtliga elektorer avlagt eden ropade överceremonimästaren Extra omnes (ungefär Alla ut!), varpå alla utomstående lämnade kapellet, med undantag av den predikant som ska hålla den andra meditationen, samt överceremonimästaren själv. Efter att meditationen avslutats lämnade även dessa båda Sixtinska kapellet, och rummet låstes med nyckel (latin: cum clave).

Under eftermiddagen den 7 maj inleddes konklavens förhandlingar under ledning av kardinal Pietro Parolin. Strax efter klockan 21:00 syntes svart rök från Sixstinska kapellets skorsten, vilket signalerade att den första omröstningen avslutats utan att någon person fått mer än 2/3 av rösterna.

Enligt det i förväg meddelade programmet avslutades dagens session med att kardinalerna sjunger en mariahymn, men då ingen kommunikation sker med omvärlden under den pågående konklaven kan uppgiften inte bekräftas.

Dag 2