Hajen är en roman skriven av den amerikanske författaren Peter Benchley som utgavs av Doubleday 1974. Berättelsen handlar om en stor 3 ton tung vithaj som terroriserar den lilla semesterorten Amity Island och om de tre män som försöker döda den. Romanen slog rot från Benchleys intresse för hajattacker efter att han läste om Frank Mundus, en hajfiskare från Montauk, New York. Doubleday gav Benchley i uppdrag att skriva romanen 1971, en period då författaren arbetade som frilansjournalist.
Genom en marknadsföringskampanj som hölls av Doubleday och bokförlaget Bantam Books så införlivades Hajen i många olika bokförsäljningsklubbars kataloger och väckte stort medieintresse. Hajen publicerades första gången i februari 1974 och blev en stor succé; förstautgåvan låg på bästsäljarlistan i 44 veckor och den efterföljande pocketversionen sålde miljontals exemplar i början av 1975. Även om litteraturkritiker erkände romanens effektiva spänning, så var alla recensioner och omdömen om boken i allmänhet rätt blandade, då många tyckte att Benchleys karaktäriseringar var amatörmässiga och rätt banala.
Filmproducenterna Richard D. Zanuck och David Brown läste romanen innan den publicerades och köpte filmrättigheterna. Steven Spielberg valdes ut att regissera själva filmatiseringen med samma namn, som släpptes senare i juni 1975. Filmen utelämnade alla romanens sekundära handlingar och fokuserade främst på hajen och karaktäriseringen av de tre huvudpersonerna. Filmversionen av Hajen blev den första blockbustern i filmhistorien och var den mest framgångsrika filmen vid den tiden. Tre uppföljare kom senare, som möttes av blandade, men mest negativa reaktioner.
Handling Boken skiljer sig rätt mycket från filmen, men är i grund och botten nästan lika.
Berättelsen utspelar sig på den fiktiva semesterorten Amity, en liten badort på Long Islands södra strand, halvvägs mellan Bridgehampton och East Hampton. En natt, efter att ha älskat med en man på stranden, så hoppar en ung kvinna vid namn Christine Watkins in ensam i havet där hon attackeras och dödas av en enorm vithaj. Nästa morgon hittas hennes delvis uppätna kvarlevor på stranden och rättsläkaren drar slutsatsen att hon var offer för en hajattack. Amitys polischef Martin Brody beordrar sedan att stränderna ska stängas, men han åsidosätts av borgmästare Larry Vaughn och stadens kommunfullmäktige som fruktar att det kan orsaka skador på sommarturismen, Amitys främsta inkomstkälla. Med hjälp av Harry Meadows, redaktör för lokaltidningen, hålls nyheterna om attacken hemliga för allmänheten.
Några dagar senare dödar hajen en ung pojke och en äldre man inom loppet av en halvtimme. Amity anlitar Ben Gardner, en lokal fiskare, för att fånga hajen men han försvinner till havs. Brody och hans ställföreträdare, Leonard Hendricks, hittar Gardners övergivna båt förankrad utanför kusten, täckt av stora bitmärken, varav ett av dom har en stor hajtand fast i sig. Både pojkens mor och Gardners änka anklagar Brody för dödsfallen när han inte stängde stränderna efter att de fått reda på den tidigare attacken mot Chrissie Watkins. Brody, som kämpar med skuldkänslor, beordrar att stränderna ska stängas och låter Meadows undersöka Vaughn för att ta reda på varför han är så fast besluten att hålla dem öppna.
Meadows upptäcker snart att borgmästaren är svårt skuldsatt till maffian, som pressar Vaughn till att hålla stränderna öppna för att skydda värdet på Amitys fastigheter som maffian har investerat mycket pengar i. Vaughn riskerar att förlora allt om Amitys marknadsvärde skulle sjunka. Meadows rekryterar också Matt Hooper, en ung iktyolog från Woods Hole Oceanographic Institution för att få hjälp med att hantera hajen. När Hooper får se tanden som hittats på Gardners båt fastställer han att det är en tand från en ovanligt stor vithaj.
Samtidigt sörjer Brodys fru, Ellen, förlusten av sin ungdom och den välbärgade livsstil hon hade innan hon gifte sig med Brody och fick barn. Av en slump, när Ellen var tonåring, så dejtade hon Hoopers äldre bror några år innan hon träffade Brody. Ellen blir fixerad av Hooper då hon ser honom som en länk till det förflutna som hon desperat längtar efter. Efter att Hooper blir inbjuden på middag hos familjen Brody bestämmer sig Ellen, fast besluten att återfå sin ungdom och livsglädje, att förföra honom.
Morgonen därpå så ringer hon till Hooper på hans hotell och bjuder in honom att träffa henne för en lunch på en restaurang. De två tar flera drinkar, börjar flirta och går senare till ett motell för att ha samlag. Eftersom han inte kunde nå Hooper eller Ellen via telefon den eftermiddagen så börjar Brody misstänka att de har en affär med varandra och han blir besatt och plågad av själva tanken.
Efter en vecka och inga ytterligare attacker eller observationer av hajen så försöker Vaughn övertyga Brody att öppna stränderna igen. Vid det här laget har nyheterna om hajattackerna spridit sig; turister och nyhetsreportrar flockas till Amity för att få en glimt av mördarhajen. Brody sätter upp patruller längs stränderna för att hålla utkik efter fisken. Efter att en till tonårspojke nätt och jämnt undkommit en attack nära stranden, så stänger Brody stränderna återigen och övertygar stadens poliser att anlita Quint, en excentrisk yrkesfiskare, för att spåra upp och döda hajen. Quint, Brody och Hooper ger sig därefter ut på havet i Quints skepp Orca.
På den första dagen till sjöss händer det inget, men de tre möter hajen i slutet av den andra dagen. Hooper blir exalterad och upphetsad efter att ha sett storleken på det enorma djuret, som han uppskattar vara 3 ton tung och mäta upp till nästan 25 fot (7.5 meter lång).
Vaughn besöker Brodyfamiljen och informerar Ellen om att han och hans fru tänker lämna Amity. Vaughn föreställer sig och spekulerar i vilket liv han kunde ha levt om han hade gift sig med Ellen. Efter att han har gått reflekterar Ellen över sitt liv och inser misstaget hon gjorde när hon saknade det liv hon hade innan hon gifte sig med Brody. När Brody återvänder hem under en kort tid så kysser Ellen honom kärleksfullt.
På den tredje dagen vill Hooper ta med sig en hajbur i ett försök att döda hajen med ett spjut, injekterat med 22 cl stryknin. I början vägrar Quint att ta med buren ombord och anser att det är rena självmordet, men han ger med sig efter att Hooper betalar honom 100 dollar. Brody säger till Quint att han inte kommer att få betalt om han tar med sig buren ombord, vilket gör Hooper arg och ett hetsigt gräl mellan Brody och Hooper drar igång. Oförmögen att kontrollera sitt humör så attackerar Brody Hooper och stryper honom i flera sekunder men släpper taget.
Efter flera misslyckade försök i att harpunera hajen, så går Hooper ner vattnet i hajburen. Hajen attackerar buren, något som Hooper inte hade förväntat sig. Efter att hajen förstört buren så blir Hooper dödad och uppäten. Brody, helt förlamad av skräck blir nu övertygad om att hajen inte kan dödas. Han berättar för Quint att staden efter Hoopers död kanske inte längre kommer att betala honom, men Quint är nu fast besluten att döda hajen oavsett pengarna.
Quint och Brody återvänder till havet nästa dag. Efter att hajen attackerat Orca och efter att Quint harpunerat den flera gånger, så hoppar hajen ur vattnet upp på båtens akter och börjar hugga efter de återstående besättningsmännen. När Orca sjunker ännu mer så genomborrar Quint hajens mage med en till harpun. När hajen drar sig tillbaks till vattnet så trasslas Quints fot in i repet som är fäst vid harpunen, och han dras under vattnet och drunknar. Brody, som nu håller sig flytande på en sittdyna, ser på hur hajen långsamt simmar mot honom; utan något som helst försvar så sluter han ögonen och förbereder sig för den inkommande döden.
Precis när hajen är bara någon meter från Brody, så dukar den under för sina skador och dör av förblödning. Sakta men säkert börjar hajen sjunka. Brody ser hur den döda hajen försvinner ner i djupet; sedan börjar han paddla tillbaka till stranden.
Utveckling Peter Benchley hade länge varit fascinerad av hajar, som han ofta stötte på när han fiskade med sin far, Nathaniel Benchley.. I flera år hade han funderat på att skriva ”en berättelse om en haj som attackerar människor och vad som skulle hända om den kom till en befolkad plats och inte ville försvinna.” Detta intresse växte sig ännu större efter att ha läst en nyhet från 1964 om fiskaren Frank Mundus som fångade en vithaj med en vikt på 2000 kg utanför Montauks kust i New York. alt=A shallow and rocky beach.|höger|miniatyr|300x300px| Peter Benchleys inspiration för boken kom från en nyhet av att en enorm haj fångades på kusten utanför Montauk, New York. År 1971 så jobbade Benchley som frilansskribent men hade det kämpigt med att försörja sin fru och sina barn. Under tiden så bokade hans litterära agent in regelbundna möten med flera förlagsredaktörer. En av dem var Doubleday-redaktören Thomas Congdon. Congdon tyckte inte att Benchleys förslag till facklitteratur var särskilt intressant, utan föredrog istället hans idé för en roman om en haj som terroriserar en badort. Benchley skickade ett utkast till Congdons kontor, och redaktören betalade honom 1 000 dollar för 100 sidor. miniatyr|Fotografi av Peter Benchley, bokens författare. Dessa sidor utgjorde de fyra första kapitlen, och det fullständiga manuskriptet fick ett totalt förskott på 7 500 dollar. Congdon och Doubleday-teamet var övertygade om romanens koncept och såg Benchley som ”något av en expert på hajar”, eftersom författaren själv sa att han ”visste lika mycket om hajar som vilken amatör som helst” eftersom han hade läst några forskningsböcker och sett dokumentären Blue Water White Death från 1971. Efter att Doubleday beställt boken så började Benchley undersöka allt möjligt material om hajar.
Benchley förhalade färdigställandet av romanen och började skriva på allvar först när hans agent påminde honom om att om han inte levererade manuskriptet skulle han bli tvungen att betala tillbaka förskottet på 7500 dollar. Eftersom dessa pengar sedan länge var förbrukade så hade Benchley inget val. Hans hastigt skrivna första utkast hånades av Congdon, som inte gillade dess komiska ton. Congdon godkände bara de fem första sidorna, som kom med i den publicerade boken utan några revideringar. Efter en månad så levererade Benchley en bredare skiss av berättelsen med omskrivna kapitel som Congdon senare godkände. Det tog Benchley ett och halvt år att färdigställa manuskriptet.
Under vintermånaderna arbetade Benchley på romanen i ett provisoriskt kontor ovanför en värmepannafirma i Pennington, New Jersey. På sommaren flyttade han till ett ombyggt kalkonstall på sina svärföräldrars egendom vid havet i Stonington, Connecticut. Congdon begärde några ändringar i resten av boken, inklusive en sexscen mellan Brody och Ellen som senare ändrades till Ellen och Hooper. Congdon ansåg inte att det fanns ”någon plats för detta hälsosamma äktenskapliga sex i den här typen av bok”. Efter flera omskrivningar, revideringar, redigeringar och sporadiska förskottsbetalningar så levererade Benchley till slut sitt sista utkast av det obetitlade manuskriptet i januari 1973 som Congdon äntligen godkände för vidare publicering.
Titel och omslag alt=Painting of a shark head rising up on a naked swimmer. Atop the cover is "#1 Superthriller – A Novel of Relentless Horror", followed by the title and author, "Jaws by Peter Benchley".|vänster|miniatyr|Bantam Books begärde ett nytt omslag till pocketutgåvan, som i slutändan blev den numera ikoniska affischen skapad av Roger Kastel.