Sociologi som akademisk disciplin uppstod huvudsakligen ur upplysningstidens tankegångar, som en positivistisk vetenskap om samhället kort efter Franska revolutionen. Dess uppkomst kan härledas till rörelser inom vetenskapsfilosofi och epistemologi, som växte fram som reaktion på frågor som modernitet, kapitalets inflytande över samhället, urbanisering, sekularisering, koloniseringen och imperialismen.Harriss, John. 2000. "The Second Great Transformation? Capitalism at the End of the Twentieth Century." In Poverty and Development in the 21st Century, edited by T. Allen and A. Thomas. Oxford: Oxford University Press. p. 325.

Sociologiska tankegångar har förekommit långt innan ämnet formellt blev en vetenskaplig disciplin. Redan i forntida civilisationer reflekterade filosofer och historiker över frågor om samhällsordning, normer, auktoritet och mänskligt samspel. Både den grekiska och den kinesiska filosofin innehåller idéer som i efterhand kan förstås som proto-sociologiska, där samhällets funktion och individens roll i kollektivet diskuterades med intellektuell skärpa. Även i äldre poetiska och religiösa texter finns exempel på social och politisk kritik som pekar mot en begynnande förståelse av det sociala livets struktur.Nettleship, H (1894). A Dictionary of Classical Antiquities. London. p. 67. Under medeltiden utvecklades särskilt i den arabisktalande världen en tradition av historisk och social analys som lade grunden för mer systematiska tolkningar av samhällsförändring, maktförhållanden och kollektiva beteenden. Tänkare som Ibn Miskawaih och Ibn Khaldun sysselsatte sig rent formellt med historisk reflektion, även om vi idag skulle se deras verk som en sorts komparativ sociologi.

Först i modernitetens kölvatten blev sociologin en självständig vetenskaplig disciplin, detta i samband med upplysningstidens filosofi och tillhörande förnuftstro. En sorts samhällsteori som förklarade samhällets uppkomst genom att peka på ett hypotetiskt avtal mellan människor, med utgångspunkten att människan drivs helt av egenintresse uppstod också under den här tiden. Synsättet kallades kontraktualism och var retoriskt kraftfullt, men byggde både på ohållbara hypoteser som dagens kontraktualister förkastat, och vissa antaganden som idag har vederlagts empiriskt. Historiskt har samhällen formats genom komplexa sociala processer, vilket innebär att kontraktualismen främst fungerar som ett normativt ramverk snarare än en direkt beskrivning av samhällelig utveckling.

I kölvattnet av koloniseringen och triangelhandeln som var centrala för industrialiseringen kom livsvillkoren i Europa snabbt att förändras. Urbaniseringen, den snabbt ökande handeln och vetenskapstörsten skapade nyfikenhet inför de stora samhällsomvandlingarna. Under slutet av 1800-talet, ägnade sig sociologiska studier i bakgrund av detta särskilt åt framväxten av den moderna nationalstaten, inklusive dess beståndsdelar som institutioner, socialiseringsenheter och dess metoder för övervakning. Därför läggs ofta större vikt vid begreppet modernitet snarare än vid upplysningstiden i sociologiska diskussioner.

Olika kvantitativa sociologiska verktyg har idag blivit vanliga redskap för stater, företag och organisationer. Ofta är den här typen av undersökningar mer frikopplade från sociologins teoretiska förklaringsmodeller och inte sällan också snävt avgränsade. Begreppet samhällsvetenskap har också kommit att användas som ett samlingsnamn för olika discipliner som studerar olika aspekter av det samhälleliga livet, ofta med akademiskt inflytande från sociologin.

Tidig historia

Begreppet sociologi i sin historiska kontext Begreppet sociologi och populär term förknippas med Emmanuel Joseph Sieyès som myntat begreppet. Men många tidigare tänkare utvecklade metoder och kritiska perspektiv som i efterhand speglar det vi idag betraktar som sociologiskt tänkande. Detta gör dem betydelsefulla i utvecklingen av den kunskap som så småningom formade sociologin som ett självständigt vetenskapligt fält. Eftersom termen "sociologi" inte existerade under dessa perioder lämpar sig begreppet protosociologi som beskriver att de grundläggande byggstenarna för sociologin var närvarande, men ännu inte formaliserade eller etiketterade som det vi idag känner som sociologi.

Antikens grekland Sociologiskt tänkande kan spåras åtminstone tillbaka till det antika Grekland, där sociologiskt färgade resonemang växte fram i samspel med deras specifika samhälleliga och politiska kontext.Xenofon′ anmäkte: "om hästar kunde dyrka gudar, skulle dessa gudar likna hästar." Till följd av hur sällsynta expansiva centraliserade samhällsapparater var, fanns det en grogrund för det lokalt förankrade och diskussioner kring sociala fenomen florerade relativt fritt i de antika grekernas tankevärldar.Barnes, Harry E. (1948). An Introduction to the History of Sociology. Chicago, Illinois: University of Chicago Press. s. 5. Proto-sociologiska observationer finns i grundläggande texter inom västerländsk filosofi, exempelvis hos Herodotos, Thukydides, Platon och Polybios. Ett metodologiskt ursprung kan även spåras tillbaka till den s.k Domedagsboken, vilken beställdes på order av Englands kung Vilhelm Erövraren år 1086.Halsey, A. H. 2004. A History of Sociology in Britain: Science, Literature, and Society. s. 34.Mitchell, Geoffrey Duncan. 1970. A New Dictionary of Sociology. s. 201.

Medeltiden miniatyr|247x247px|Aquinas ~1225–1274 Till följd av att det medeltida samhället var totalt genomsyrat av religion, påverkades även det samhälleliga tänkandet starkt av strikta teologiska och kyrkliga normer. Den medeltida världssynen kännetecknades således av en stark integration mellan det andliga och det världsliga, där samhällets legitimitet och ordning främst förklarades utifrån religiösa principer och en gudomlig ordning. Bland västerländska tänkare från denna period som berörde samhällsordningen kan Thomas Aquinas nämnas, vars verk präglades av försök att förena kristen teologi med aristotelisk filosofi. Det dominerande bidraget från medeltiden till samhällsvetenskaplig kunskap var dock inte nya idéer i sig, utan snarare institutionaliseringen av universiteten under 1100- och 1200-talet, vilka lade grunden för systematisk utbildning och vetenskapligt tänkande.

Runt 1200- till 1300-talet skedde även en förändring i synen på mänsklig aktivitet och samhällsroller. Intellektuella blev i ökande grad inordnade i lönearbete, vilket innebar en formalisering av deras sociala funktion i samhället. Detta nya sociala påbud axlades av intellektuella genom att de organiserade undervisningen under mer ordnade former och skapade en professionell utbildningsstruktur. De intellektuella inordnades i mer formaliserade sociala arrangemang mer lika dagens förvärvsarbete, något som var ett relativt nytt socialt fenomen under denna tid, ett socialt påbud de intellektuella axlade genom att undervisa elever under mer ordnade former.

Tidigmodern tid Under den tidigmoderna tiden, mellan medeltid och modernitet, var hela den samhälleliga ordningen satt i gungning till dess att den moderna staten alltmer kom att ta över kyrkans dominerande roll över det samhälleliga. I takt med att varuhandeln ökade i snabb och lönearbete allt mer formaliserades fick kapitalet mer inflytande över det sociala livet. Behovet av byråkrater och jurister vana vid rättsskipning enligt rättsdomatisk modell och dubbel bokföring blev också större. Under 1500 och 1600-talet sågs sedan ytterligare en våg av universitetsexpansion, och naturvetenskapen började ta fart.

Sent 1600-tal till 1800-tal I det protestantiska Tyskland önskade sig staten bättre information och teknik för bearbetning av denna information. Då föddes statsvetenskapen, som under den här tiden var synonym med sociologin.Från tyskans Staatswissenschaft Disciplinen växte fram i och med behovet av att kunna förvalta ett mer avancerat samhälle. I denna miljö växte en stor del konfliktteori fram. Senare började en mer långtgående differentiering av samhällsvetenskaperna förekomma, varpå sociologin grundades som en självständig disciplin. Under samma period verkade franska aristokrater, bland annat Montesquieu och Tocqueville, för att producera och systematisera tänkande angående samhället.

Comte och positivismens uppkomst miniatyr|237x237px|Comte 1798–1857. En sorts stadielära kulminerade också under den här tiden hos positivismens fader, sociologen Auguste Comte. Hans tidiga verk utövade ett stort inflytande över samhällsvetenskapens utveckling i västvärlden. Comtes tänkande hade sin grund i en djupt konservativ, närmast reaktionär katolicism, som blickade tillbaka mot medeltiden – en period som inte präglades av den individualism, anomi och instabilitet som moderniteten hade fört med sig. Comte uppskattade varken reformationen, franska revolutionen eller revolutionerna 1848.

Comte var en mycket duktig matematiker och polyhistor, således var han bevandrad inom den samtida fysiken, och studerade också biologi och kemi. På ett närmast aristoteliskt vis nyttjade han sin kunskap i de övriga discipliner han behärskade för sitt eget intellektuella projekt, där sociologin för Comte var "kronan på verket" av alla vetenskaper. Comte önskade förkasta alla metafysiska abstraktioner (exempelvis de platoniska formerna, Rousseaus tankar om "rättigheter" och Hobbes Idéer om "naturtillståndet") till förmån för en helt positvistisk vetenskapssyn, utan essentialistiska resonemang.

Under 1800-talets ormulerade Auguste Comte sin positivistiska syn, där sociologin skulle vara en strikt vetenskap byggd på observation, mätbarhet och lagbundenhet, likt naturvetenskapens metoder. Comte såg samhällsutvecklingen som en stadielära, där samhället utvecklas i förutbestämda steg som kunde studeras genom att identifiera regelbundna mönster och orsakssamband. För honom var sociologin "vetenskapernas krona", och han förespråkade att all metafysik och spekulativ filosofi skulle ersättas med en positivistisk vetenskapssyn. Sociologin skulle således kunna förklara samhälleliga fenomen genom empiriska lagar och observationer, vilket innebar en betoning på objektivitet och mätbarhet.

Sent 1800-tal vidare institutionalisering och tyskt intresse Efter Comte kom tyskarna att visa stort intresse för sociologin, där bland andra Ferdinand Tönnies, Max Weber och Georg Simmel kan nämnas. De bidrog till att utveckla sociologin som akademisk disciplin och formulerade centrala begrepp och metoder som fortfarande används. Sociologins formella institutionalisering som akademisk disciplin började dock i Frankrike när Émile Durkheim grundade den första sociologiska institutionen vid Université de Bordeaux 1895. Året efter grundade han också den vetenskapliga tidskriften L'Année Sociologique.

Webers antipositivism