Slaveri i Albanien syftar på förekomsten av slaveri inom det område som sedan kom att utgöra Albanien.

Under medeltiden förekom Albanien som en källa till slavar för slavhandeln på Balkan och slavhandeln i Venedig. Under landets tid som provins i det Osmanska riket utsattes Albanien liksom andra icke-muslimska provinser på Balkan för slavhandelssystemet med devschirme. Eftersom majoriteten av albanerna övergick till islam, var dock Albanien mindre utsatt för detta än resten av Balkan.

Historik

Medeltiden Under antiken motsvarade det moderna Albanien den romerska provinsen Epirus Nova. Lagarna om slaveri i Romerska riket praktiserades även i Albanien.

Albanien var sedan en del av Bysantinska riket fram till bildandet av Arberien (1190-1255) och kungariket Albanien (1272-1383) och furstendömet Albanien (1359–1415). Under denna tid lydde Albanien de lagar som gällde under slaveri i Bysantinska riket, där slaveriet gradvis hade dog ut under 1200-talet.

Under medeltiden utsattes samtidigt Albanien för Slavhandeln på Balkan, då de icke katolska innevånarna på Balkanhalvön utsattes för slavhandeln i Venedig. Bogomilska och ortodoxa slavar såldes från bland annat Albanien till Italien via slavhandeln i Ragusa.Muhaj, Ardian. Slavery among the Albanians during the Middle Ages. 2017. De balkanska slavar som såldes av italienarna uppges ha varit albaner, bosnier, serber, slaver, bulgarer, valaker eller rutener.The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500–AD 1420. (2021). (n.p.): Cambridge University Press. 117-120 Slavhandeln på Balkan var separat från slavhandeln på Svarta havet med dess centra på genuesiska Kaffa och venetianska Tana. Balkanslavarna såldes aldrig via östra Balkanhalvön utan genom hamnarna längs Adriatiska havet; främst Ragusa (Dubrovnik), där venetianska köpmän inhandlade slavar för att sälja dem vidare via Egeiska havet. Albanska barn kallade anime såldes till Venedig via Durazzo (Durres); eftersom de inte var bogomiler, kallades de dock inte slavar utan livegna barnarbetare som formellt skulle arbeta under kontrakt.

Osmanska Albanien Under 1400-talet erövrades Albanien av Osmanska riket. Slaveriet i Osmanska Albanien lydde därmed under de lagar som reglerade slaveri i Osmanska riket.

Som osmansk provins underkastades det devschirme. Systemet hade introducerats av Murad II, och påtvingades de kristna delarna av Osmanska riket på Balkan när det ansågs behövas fler palatspager eller janitsjarer.Benati, C. (2021). Incarceration and Slavery in the Middle Ages and the Early Modern Age: A Cultural-Historical Investigation of the Dark Side in the Pre-Modern World. Storbritannien: Lexington Books. s. 331 Osmanska myndigheter sändes då till kristna byar, krävde byprästen på en lista på byns döpa pojkar mellan 10 och 18 år, och valde ut en son per familj: pojkarna som valdes ut skulle vara friska, stiliga, ogifta, icke omskurna och intelligenta. Kristna familjer försökte generellt undvika att få sina söner tagna, men det finns exempel på mycket fattiga familjer från bergsområdena som erbjöd sina barn, och muslimska familjer beklagade ibland att deras söner inte kunde tas av systemet; det finns dock exempel på muslimska undantag från Bosnien.

Många albaner konverterade dock till islam under den osmanska tiden och var därmed inte legitima att tas som slavar. Bland de slavar som togs från Albanien fanns Ballaban Badera och Safiye Sultan.

När det Osmanska väldet upphörde, upphörde även institutionen slaveri i Albanien.

Källor Toledano, E. R. (2014). The Ottoman Slave Trade and Its Suppression: 1840-1890. USA: Princeton University Press. Mayhew, T. (2013). Dalmatia Between Ottoman and Venetian Rule: Contado Di Zara 1645-1718. Italien: Viella Libreria Editrice. Noter

Albanien Kategori:Albaniens historia