Jaqueline Berndt, född 1963 i Jena, är en tysk japanolog och konstvetare vid Stockholms universitet specialiserad på manga. Hennes huvudsakliga forskningsfält är den tecknade seriens estetik i och utanför Japan.
Biografi
Bakgrund Berndt växte upp i forna Östtyskland och blev tidigt intresserad av klassisk japansk film av Akira Kurosawa och Kenji Mizoguchi. Hon var också nyfiken på nyare film och serier, som hon hade hört var populärt i Japan, men den östtyska censuren begränsade kraftigt tillgången. Under 1980-talet kom Berndt i kontakt med redan då klassisk manga, i form av Osamu Tezukas Adolf och Riyoko Ikedas Rosen av Versailles.
Den tyska återföreningen skedde precis när Berndt hade doktorerat. Då arbetsmöjligheterna för akademiker ur det östtyska universitetssystemet var dåliga flyttade hon till Japan. Hon undervisade i tyska innan hon bytte bana tillbaka mot sina kärnämnen: modern konst, estetik och manga.
Akademisk karriär
Efter gymnasiet 1982 började Berndt studera japanska och estetik/konstvetenskap vid Humboldt-universitetet i Berlin där hon mellan 1987 och 1990 doktorerade i estetik/konstvetenskap.
1991 disputerade Berndt i ämnet estetik. Senare samma år tillträdde hon en tjänst som lektor i tyska vid Ritsumeikanuniversitetet i Kyoto och blev där 1994 motsvarande docent i tyska som främmande språk. År 1995 flyttade hon till sociologiska fakulteten vid Ritsumeikanuniversitetet som docent i konstsociologi.
Från 2001 till 2009 verkade Berndt på Yokohamas nationella universitet som docent i medie- och konstvetenskap. Sommarhalvåret 2008 var hon gästprofessor hos Bridgestone Foundation vid Heidelbergs universitets avdelning för östasiatisk konsthistoria.
Berndt tillträdde 2009 en professur i serieteori på mangafakulteten vid Kyoto Seika-universitetet och blev samtidigt biträdande chef för internationella centret för mangaforskning vid Kyotos internationella mangamuseum. Åren 2010–2014 var hon även chef för det nyinrättade forsknings- och utbildningscentret för avancerade mangastudier vid Kyoto Seika-universitetet.
Berndt flyttade år 2017 till Stockholms universitet som professor i japanskt språk och kultur. Hon var delaktig i forskningsprojektet Invitations to Playful Reading: Graphic Fiction from Early Modern to Contemporary Japan (2021–2023) som arrangerades i samarbete med Tokyo och Cambridges universitet. Sedan 2025 är hon del av projektet ChinaComx: Comics Region East Asia: Traditions, Translations and Transculturations som drivs i samarbete med Heidelbergs universitet.
På Stockholms universitet har Berndt bland annat undervisat i kurserna Manga Studies, Queer / Asia och Media Culture in Asia, alla inom ämnet japanska.
Utställningsledning och arkivering För Japan Foundations räkning har Berndt lett arbetet med den internationella vandringsutställningen Manga Hokusai Manga, som sedan 2016 visats på kulturinstitutioner i Europa, Asien, Nordamerika och Mellanöstern. Det uttalade syftet är att öppna för frågor hos betraktaren om historisk "manga" och modern manga. Det görs genom att visa kopior av den ikoniske japanske konstnären Katsushika Hokusais verk, jämte moderna populärkulturella tolkningar. Exempelvis placeras historiska porträtt vid manga som handlar om Hokusai som person, och avbildningar ur skiss-samlingen Hokusai manga presenteras bredvid moderna japanska serier.
Berndt är delaktig i ett från Niigata universitet koordinerat internationellt forskningsprojektet om arkivering av anime, bland annat musealt. Inom ramen för projektet var hon 2019 delaktig i arrangerandet av symposiet Archiving Anime: Materiality, Media and Japan i Stockholm. I anslutning till detta ställdes originalmaterial från animationsstudion Gainax första långfilm Royal Space Force: The Wings of Honneamise ut i Stockholm.
Berndt var även kurator för utställningen Flow som visades 2021–2022 på Rietbergs museum för utomeuropeisk konst i Zürich i Schweiz. Utställningens fokus var bildberättandet och det visuella flödet i manga.
Övriga uppdrag Berndt var medgrundare till Japan Society for the Study of Cartoons and Comics (Nihon manga gakkai). Hon satt i organisationens styrelse från 2001 till 2005 och en andra gång 2010 till 2014.
Berndt har i två omgångar varit medlem i juryn för Osamu Tezuka Culture Prize, från 2000 till 2002 och 2012 till 2014. Detta japanska mangapris delas sedan 1997 ut till skapare av manga som anses gå i Osamu Tezukas fotspår.
Forskning Berndt var en tidig förespråkare för vikten av akademisk forskning på manga som konstform, med fokus inte bara på tecknandet som hantverk utan lika mycket på läsarens estetiska upplevelse.
Hon företräder också åsikten att manga inte är ett exklusivt japanskt fenomen. Den år 2024 publicerade boken The Cambridge Companion of Manga, redigerad av Berndt, presenterar en tes för tolkning av manga och anime som varit återkommande i hennes forskning: manga bör inte ses som en ren geografisk beskrivning av alla serier med ursprungslandet Japan. Snarare kan manga definieras utifrån ett antal estetiska uttryck, publikationsmetoder och format, både rent kommersiella och bildmässigt/litterära. Denna definition inkluderar både manga och anime från andra länder, och utesluter vissa typer av serier från Japan. Enligt förespråkarna, för det är inte en allmänt accepterad definition, stämmer detta bättre överens med både genomsnittsuppfattningen om "hur manga ser ut" samt de materiella och sociala förutsättningar som bestämmer vad som kallas manga av förlag, butiker och fans.
Berndt har mött kritik för både sin forskning och sina slutsatser. Hon menar själv att denna ändrat form under hennes karriär. På 1990-talet kunde manga och anime anses som för trivialt för den typen av akademiska studier hon ville utföra, mer lämpat för analys av hantverket eller som källa för forskning om könsbilder eller inom filmvetenskapliga ramar.
Under 2000-talet ändrades den inställningen, men Bernt menar att andra slags fördomar uppstod. Mangaforskning tolkas sedan genombrottet i väst av vissa som en modefluga. Berndt menar sig se en misstanke om att forskningen är otillbörligt påverkad av japanska regeringens Cool Japan-strategi, att med manga och populärkultur öka Japans "mjuka makt" och internationella inflytande, eller att de anmärkningsvärt höga försäljningssiffrorna skapar ekonomiska incitament för akademiker. Hon förnekar dessa, bland annat med hänvisning till bristen på statligt finansierad forskning eller musei-verksamhet i Japan.
Författarskap Den 1990 publicerade dissertationen hade titeln Japanische Massenkultur im Wandel : ästhetisch-kulturelle Prozesse im gegenwärtigen Japan am Beispiel massenliterarischer Bestseller und Manga. Det kan ungefärligen översättas till "Japansk masskultur i förändring: estetisk-kulturella processer i dagens Japan, exemplifierat med masslitterära bästsäljare och manga".
Berndts bok Phänomen Manga : Comic-kultur in Japan var den första mer omfattande publikationen på tyska inom ämnet manga. Den fokuserade främst på manga som fenomen i Japan, då det vid denna tid inte fanns särskilt mycket tysk aktivitet och innehöll en en tidslinje, viktiga titlar, genrebeskrivning och historik.
Tillsammans med Steffi Richter var Berndt redaktör för den 2006 utkomma antologin Reading Manga: Local and Global Perceptions of Japanese Comics. Berndt bidrog med förordet och ett kapitel om undergroundtecknaren Maruo Suehiro. Hon skrev även efterordet till den tyska utgåvan av Suehiros manga Den skrattande vampyren som utkom 2003.
2013 var Berndt tillsammans med Bettina Kümmerling-Meibauer redaktör för antologin Manga's Cultural Crossroads. Hon skrev kapitlet "Mainstream manga as a challenge to transcultural Comics Studies". Bokens fokus var ett tvärkulturellt perspektiv på manga och hur det samverkat med och påverkats av globalisering. Avslutande kapitel fokuserade på mangan Naruto som en kulturell mötesplats.
Berndts tvåspråkiga essäsamling Manga: Medium, Kunst und Material = Manga: medium, art and material släpptes 2015 på Leipzigs universitetsförlag. Den handlar om att utforska de estetiska och kulturella förutsättningarna för manga som konsumtionsprodukt och konstnärligt verk.
Tillsammans med Kazumi Nagaike och Fusami Ogi var 2019 Berndt redaktör för antologin Shōjo Across Media: Exploring Girl Practices in Contemporary Japan samt författare till kapitlet "Romance of the Taishō schoolgirl in shōjo manga: here comes miss modern".
Till The Cambridge Companion to Comics (2023) bidrog Berndt med kapitlet "Manga, an affective form of comics", om hur mangans serieberättande väcker känslor hos läsaren.
Berndt var redaktör för The Cambridge Companion to Manga and Anime som utkom 2024. Boken innehåller ett tjugotal kapitel skrivna av olika forskare, grupperade under de övergripande rubrikerna "Påstått ursprung och bortglömda traditioner", "Teckning och rörelse", "Ljud", "Narrativ", "Rollfigurer", "Genre" och "Produktion/Framställning". Liksom andra delar i Cambridge Companion-serien är avsikten att introducera ett ämne via akademiska essäer, på ett både grundligt och tillgänglig vis. Berndt bidrog också med kapitlet "Premodern roots of story-manga?", där hon försöker nyansera den gängse beskrivningen av manga som en efterföljare till träsnitt och karikatyrer av Hokusai och chōjū giga-bokrullar.
Bibliografi (urval)
som författare eller redaktör
Japanische Massenkultur im Wandel: ästhetisch-kulturelle Prozesse im gegenwärtigen Japan am Beispiel massenliterarischer Bestseller und Manga (doktorsavhandling). Humboldt-Universität, Berlin 1990. J-Culture. Das neue Japan-Lesebuch. red. med Steffi Richter. Konkursbuchverlag. 『マンガの国ニッポン—日本の大衆文化・視覚文化の可能性』 (Manga no kuni nippon. Nihon no taishū bunka, shikaku bunka no kanōsei ['Japan, mangans land. Möjligheter för populär och visuell kultur'], översatt av Satō Kazuo and Mizuno Kazuhiko). Kadensha, Tōkyō 1994 och 2007. Phänomen Manga: Comic-Kultur in Japan. edition q, Berlin 1995. Reading Manga: Local and Global Perceptions of Japanese Comics. red. med Steffi Richter. Leipzig 2006. Comics Worlds and the World of Comics i Global Manga Studies, vol. 1. Kyoto Seika University International Manga Research Center 2010. Intercultural Crossovers, Transcultural Flows: Manga/Comics i Global Manga Studies, vol. 2. Kyoto Seika University International Manga Research Center 2011. Manhwa, Manga, Manhua: East Asian Comics Studies. Leipzig 2012. Manga’s Cultural Crossroads. reraktör med Bettina Kümmerling-Meibauer. London, Routledge 2013. Das "Mangaesque" als Herausforderung – Japanische Comics und 3/11. I: Lisette Gebhardt, Steffi Richter (red.): Lesebuch "Fukushima". Übersetzungen, Kommentare, Essays. Berlin: EB-Verlag Dr. Brandt, 2013, sid. 126–154. Manga: Medium, Art and Material. Leipziger Universitätsverlag, 2015. Shōjo Across Media: Exploring "Girl" Practices in Contemporary Japan. red. med Kazumi Nagaike & Fusami Ogi. Palgrave Macmillan, 2019. Manga, an affective form of comics i: Maaheen Ahmed (red.) The Cambridge companion to comics, 2023. Cambridge University Press. The Cambridge companion to manga and anime, 2024. Cambridge University Press.
som översättare Eiko Saitō (red.): 12 Erzähler aus Japan. Verlag Volk und Welt, Berlin 1992. Keizō Hino: Trauminsel. edition q, Berlin 1993. Kenzaburō Ōe: Verwandte des Lebens. edition q, Berlin 1994 och 1996 Yutaka Yamaguchi: Heinrich-Mann-Studien (övers. med Engelbert Jorissen). Iudicium, München 2000. Manfred Reuther; Rieko Kimura [red.]: Emīru-Norude-ten. Committee for "Emil Nolde" Exhibition, Utsunomiya 2004.
Referenser
Externa länkar Libris-post Manga Hokusai Manga - internationell utställning (pågående 2025)
Kategori:Tyska japanologer Kategori:Tyska professorer Kategori:Personer verksamma vid Stockholms universitet Kategori:Alumner från Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Personer från Jena Kategori:Levande personer Kategori:Födda 1963 Kategori:Kvinnor