thumb|Skulptur av en trave med böcker på Walk of Ideas i Berlin till minne av den av Johannes Gutenberg uppfunna moderna tryckerikonsten Bokens historia börjar med uppfinningen av skrivkonsten, såväl som andra uppfinningar som papper och tryckning; denna historia fortsätter hela vägen till den moderna boktryckarbranschen. Den tidigaste kunskapen samhället har om bokens historia föregår faktiskt det vi kom att kalla "böcker" i dagens samhälle, och börjar istället med vad som kallas antingen tavlor eller bokrullar, ofta på papyrusar och senare pergament. Det nuvarande formatet för moderna romaner, med separata ark sammanfogade för att bilda en pamflett snarare än en rulla, kallas kodex. Efter denna uppfinning började handbundna, dyra och utarbetade handskrifter dyka upp i kodexform. Detta gav vika för tryckta volymer och ledde så småningom till de massmarknadstryckta volymer som är vanliga idag. Samtida böcker kan till och med börja ha en mindre fysisk närvaro med uppfinningen av e-boken. Boken har också blivit mer tillgänglig för funktionshindrade med uppfinningen av punktskrift såväl som ljudböcker.

Föregångarna Lertavlor

Lertavlor användes i Mesopotamien under det tredje årtusendet f.Kr. Kalmus, ett instrument med en triangulär spets, användes för att rita in tecken i fuktig lera. Eld användes sedan för att torka ut tavlorna. I Nineve har över 20 000 tavlor hittats, daterade från 700-talet f.Kr. Detta var arkivet och biblioteket för kungarna i Assyrien, som hade verkstäder för kopister och naturvårdare till sitt förfogande. Detta förutsätter en viss grad av organisation av böcker, hänsyn till konservering, klassificering etc. Sådana tavlor fortsatte att användas fram till 1800-talet i olika delar av världen, inklusive Tyskland, Chile, Filippinerna och Saharaöknen. Sumerisk kilskrift Skrivning uppstod som en form av dokumentation i Sumer under det fjärde årtusendet f.Kr. med uppfinningen av kilskriften. Många lertavlor har upptäckts som visar kilskrift som används för att registrera juridiska kontrakt, skapa listor över tillgångar och så småningom dokumentera sumerisk litteratur och myter. Arkeologer har identifierat skrivarskolor från så tidigt som det andra årtusendet f.Kr., där eleverna lärdes skrivkonsten. Kilskriften utvecklades i det som nu är Irak, och fick senare sitt namn efter det latinska ordet cuneus, som betyder kilformad. Skrivare skrev ofta kilskrift på lertavlor, även om de ibland använde värdefulla material som guld. Kilskrift skrevs på olika språk, såsom sumeriska, akkadiska och grekiska, i mer än tre tusen år och upphörde först när det sasanidiska riket erövrade Babylon och tvingade skrivarna att sluta skriva.

Ostasien thumb|upright=1.15|Den intrikata frontespisen till Diamantsutran från Tangdynastin Kina, år 868, den äldsta kända daterade tryckta boken i världen (British Library) thumb|upright=0.8|En kinesisk bambubok, Krigskonsten, på uppdrag av Qianlong-kejsaren i 1700-talets Kina

Kina Före böckernas introduktion var skrift på ben, snäckor, trä och siden utbredd i Kina långt före 100-talet f.Kr., tills papper uppfanns i Kina runt 100-talet e.Kr. Kinas första igenkännbara böcker, kallade jiance eller jiandu, var gjorda av rullar av tunn, kluven och torkad bambu bundna tillsammans med hampa, siden eller läder. Upptäckten av processen med mullbärsbarken för att skapa papper tillskrivs Cai Lun, men den kan vara äldre. Texter reproducerades genom träblocktryck; spridningen av buddhistiska texter var en viktig drivkraft för storskalig produktion. Bokens format utvecklades med mellanliggande steg av rullar vikta i dragspelsstil, rullar bundna i ena kanten ("fjärilsböcker") och så vidare.

Även om inte något exakt datum är känt, började den första tryckningen av böcker i Kina mellan 618 och 907 e.Kr. – Tangdynastins period. Den äldsta bevarade tryckta boken är ett verk från Diamantsutran och dateras tillbaka till 868 e.Kr., under Tangdynastin. Diamantsutran trycktes med träblockstryck, en ansträngande metod där texten som skulle tryckas ristades in i ett träblocks yta, i huvudsak för att användas för att stämpla orden på skrivytan. Träblockstryck var en vanlig process för reproduktion av redan handskrivna texter under de tidigaste stadierna av boktryck. Denna process var otroligt tidskrävande.

På grund av den noggranna och tidskrävande process som träblockstryck var, uppfann Bi Sheng, en viktig bidragsgivare till tryckhistorien, processen att trycka med rörliga typer (1041–1048 e.Kr.). Bi Sheng utvecklade en tryckprocess där skriven text kunde kopieras med hjälp av formade teckentyper, varav de tidigaste typerna var gjorda av keramik eller lera. Metoden med rörlig typ skulle senare uppfinnas och förbättras självständigt av Johannes Gutenberg.

Förcolumbianska amerikanska kodexar

För närvarande är det den enda helt dechiffrerade förcolumbianska skriftsystemet mayaskriften. Mayafolket, tillsammans med flera andra kulturer i Mesoamerika, konstruerade böcker i dragspelsstil skrivna på amatlpapper. Nästan alla mayatexter förstördes av spanjorerna under kolonisationen av kulturella och religiösa skäl. Ett av de få bevarade exemplen är Dresdenkodexen.

Även om endast mayafolket har visat sig ha ett skriftsystem som kan förmedla vilket koncept som helst som kan förmedlas via tal (på ungefär samma nivå som det moderna japanska skriftsystemet), hade andra mesoamerikanska kulturer mer rudimentära ideografiska skriftsystem som fanns i liknande böcker i dragspelsstil, ett sådant exempel är de aztekiska handskrifterna.

Bokproduktion i Rom Bokproduktionen utvecklades i Rom under 1:a århundradet f.Kr. med latinsk litteratur som hade påverkats av grekisk litteratur. Konservativa uppskattningar placerar antalet potentiella läsare i det kejserliga Rom på cirka 100 000 personer.

Denna spridning gällde främst kretsar av litterära individer. Atticus var redaktör för sin vän Cicero. Bokbranschen utvidgades dock successivt genom Romarriket; till exempel fanns det bokhandlar i Lyon. Spridningen av boken underlättades av spridningen av latin i hela Västromerska riket.

Bibliotek var privata eller skapades på begäran av en individ. Julius Caesar ville till exempel etablera ett i Rom, vilket bevisade att bibliotek var tecken på politisk prestige.

Under denna tid ersattes papyrus av pergament, djurskinn som behandlats till att vara tunt och glatt. Det gick att använda materialet både till bokrullar och sedan kodexar. Pergament var arbetskrävande att framställa, men råvarorna var tillgängliga överallt det fanns får och getter, medan papyrus främst växte vid Nilen. Pergament kunde också återanvändas genom att skriften skrapades av. Sådant återbrukat pergament kallas palimpsest.

Blindskrift

Punktskrift är ett system för läsning och skrivning med hjälp av fingertopparna. Punktskrift utvecklades som ett system för effektiv kommunikation för både blinda och delvis blinda. Systemet består av sextiotre tecken och läses från vänster till höger. Dessa tecken är gjorda med små upphöjda prickar i två kolumner, liknande en modern dominobricka, för att representera varje bokstav. Läsare kan identifiera tecken med två fingrar. Läshastigheten är i genomsnitt etthundratjugofem ord per minut och kan nå tvåhundra ord per minut.

Braille Brailleskriften fick sitt namn efter sin skapare Louis Braille år 1824 i Frankrike. Braille stack sig själv i ögonen vid tre års ålder med sin fars läderbearbetningsverktyg. Han tillbringade nio år med att arbeta med ett tidigare kommunikationssystem som kallades nattskrift av Charles Barbier. Braille publicerade sin bok Procedure for writing words, music, and plainsong in dots år 1829. År 1854 gjorde Frankrike Braille till det "officiella kommunikationssystemet för blinda individer". Valentin Haüy var den första personen som skrev Braille på papper i form av en bok. År 1932 blev Braille accepterat och använt i engelsktalande länder. År 1965 skapades Nemeth-koden för Braille Mathematics and Scientific Notation. Koden utvecklades för att tilldela symboler till avancerade matematiska notationer och operationer. Systemet har förblivit detsamma, endast mindre justeringar har gjorts sedan det skapades.

Talböcker Den talade boken skapades ursprungligen på 1930-talet för att ge blinda och synskadade ett medium att njuta av böcker på. År 1932 skapade American Foundation for the Blind de första inspelningarna av talade böcker på vinylskivor. År 1935 var en brittisk stiftelse, Royal National Institute for the Blind (RNIB), den första att leverera talböcker till blinda på vinylskivor. Varje skiva innehöll cirka trettio minuter ljud på båda sidor, och skivorna spelades på en grammofon. Talböcker bytte medium på 1960-talet med övergången från vinylskivor till kassettband. Nästa utveckling av talade böcker kom på 1980-talet med den utbredda användningen av cd-skivor. Cd-skivor nådde fler människor och gjorde det möjligt att lyssna på böcker i bilen. År 1995 blev termen ljudbok branschstandard. Slutligen gjorde Internet det möjligt att göra ljudböcker mer tillgängliga och portabla. Ljudböcker kunde nu spelas upp i sin helhet istället för att delas upp på flera skivor.

Formatmässigt dominerade, fram till ljudbokens kommersiella genomslag, det 1988 uppfunna Daisy-systemet för talböcker. Byggt på en tidigare standard, utvecklades omkring 1993 ett system som kom att spridas internat av svenska Talboks- och punktskriftsbiblioteket (senare Myndigheten för tillgängliga medier). Jämfört med en ren inläsning, vilka lämpar sig för en roman men betydligt sämre för uppslagsverk och komplex facklitteratur, är Daisy mer schematiskt ordnat och går därmed snabbare att slå upp i. Tillgång till Daisy-böcker kräver vanligtvis intyg på synnedsättning, dyslexi eller annat som gör användandet av vanliga böcker svårt eller omöjligt.

Akademiska studier Bokens historia blev en erkänd akademisk disciplin under senare hälften av 1900-talet. Den främjades av William Ivins Jr.s Prints and Visual Communication (1953) och Henri-Jean Martin och Lucien Febvres L'apparition du livre (Bokens tillkomst: Tryckteknikens inverkan, 1450–1800) 1958 samt Marshall McLuhans Gutenberg Galaxy: The Making of Typographic Man (1962). En annan anmärkningsvärd pionjär i bokens historia är Robert Darnton.

Referenser

Noter

Kategori:Historia efter ämne Kategori:Litteraturhistoria