Slaveri i Bosnien och Hercegovina syftar på förekomsten av slaveri inom det område som sedan kom att utgöra Bosnien och Hercegovina.
Historik Under antiken förekom slaveri bland illyrerna som bebodde det senare Bosnien och Hercegovina. Under den romerska tiden reglerades slaveriet enligt principerna om slaveri i Romerska riket, och under medeltiden utifrån lagarna om slaveri i Bysantinska riket.
Medeltiden Efter Romerska riket tillhörde Bosnien det Bysantinska riket. Under denna tid lydde Bosnien de lagar som gällde under slaveri i Bysantinska riket. Det bysantinska väldet upphörde under den slaviska invandringen på Balkan under 500- och 600-talet. Så småningom bildades fasta statsbildningar som Banatet Bosnien (1154–1377) och kungariket Bosnien (1377–1463).
Under medeltiden utsattes samtidigt Bosnien för Slavhandeln på Balkan, då de icke katolska innevånarna på Balkanhalvön utsattes för slavhandeln i Venedig. Bogomilska och ortodoxa slavar såldes från bland annat Bosnien till Italien via slavhandeln i Ragusa.Muhaj, Ardian. Slavery among the Albanians during the Middle Ages. 2017. De balkanska slavar som såldes av italienarna uppges ha varit albaner, bosnier, serber, slaver, bulgarer, valaker eller rutener.The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500–AD 1420. (2021). (n.p.): Cambridge University Press. 117-120 Slavhandeln på Balkan var separat från slavhandeln på Svarta havet med dess centra på genuesiska Kaffa och venetianska Tana. Balkanslavarna såldes aldrig via östra Balkanhalvön utan genom hamnarna längs Adriatiska havet; främst Ragusa (Dubrovnik), där venetianska köpmän inhandlade slavar för att sälja dem vidare via Egeiska havet.
Osmanska Bosnien Under 1400-talet erövrades Bosnien av Osmanska riket och var sedan en osmanska provins, Osmanska Bosnien och Hercegovina (1463-1908). Bosnien lydde därmed under de lagar som reglerade slaveri i Osmanska riket.
Som osmansk provins underkastades det devschirme. Systemet hade introducerats av Murad II, och påtvingades de kristna delarna av Osmanska riket på Balkan när det ansågs behövas fler palatspager eller janitsjarer.Benati, C. (2021). Incarceration and Slavery in the Middle Ages and the Early Modern Age: A Cultural-Historical Investigation of the Dark Side in the Pre-Modern World. Storbritannien: Lexington Books. s. 331 Osmanska myndigheter sändes då till kristna byar, krävde byprästen på en lista på byns döpa pojkar mellan 10 och 18 år, och valde ut en son per familj: pojkarna som valdes ut skulle vara friska, stiliga, ogifta, icke omskurna och intelligenta. Kristna familjer försökte generellt undvika att få sina söner tagna, men det finns exempel på mycket fattiga familjer från bergsområdena som erbjöd sina barn, och muslimska familjer beklagade ibland att deras söner inte kunde tas av systemet; det finns dock exempel på muslimska undantag från Bosnien. Bland de slavar som togs från Bosnien fanns Ferhat-paša Sokolović.
År 1850 väcktes ett uppmärksammat rättsfall i Österrike, där en bosnisk kristen slavflicka, Mara Illić, som ägdes av en osmansk ämbetsman, kvarhölls på begäran av hennes bror Milan Illić, som hävdade att han och hans syster hade förslavats som barn och blivit tvingade att konvertera till islam: han hade redan blivit frigiven efter ett mål i Bosnien, och hans syster frigavs som resultat av detta fall 1852. Frank Johnson, A. (2020). The Strange, Sad Case of the “Bosnian Christian Girl”: Slavery, Conversion, and Jurisdiction on the Habsburg-Ottoman Border. Austrian History Yearbook, 51, 39-59. doi:10.1017/S0067237820000077
Det Osmanska riket reducerade formellt slaveriet genom 1889 års kanunname, men i praktiken tolererades denna av myndigheterna som halal. När det Osmanska väldet upphörde, upphörde även slaveriet i Bosnien.
Källor Benati, C. (2021). Incarceration and Slavery in the Middle Ages and the Early Modern Age: A Cultural-Historical Investigation of the Dark Side in the Pre-Modern World. Storbritannien: Lexington Books. Noter
Bosnien och Hercegovina Kategori:Bosnien och Hercegovinas historia