Teaterkonsten under medeltiden syftar på teaterkonsten i Europa som den såg ut mellan det Västromerska rikets fall på 400-talet fram till födseln av renässansens teater, i form av Commedia dell'arte i Italien och Elisabetansk teater i England, under 1500-talet. Medeltidens teater bestod i praktiken av flera olika former av dramatik. De olika genrerna av teater som praktiserades under medeltiden var mysteriespel, moraliteter, farser och maskspel.
Historik När det Romerska riket kristnades under 300-talet fördömdes den romerska teaterkonsten som hednisk och syndig och skådespelare bannlystes. Den kristna kyrkan fortsatte under medeltiden att en fördömande attityd mot teater och scenkonst av princip.
I praktiken intog de dock ofta en tillåtande hållning av ren nödvändighet. Under det pågående kristnandet av Europa under medeltidens gång upplevde kyrkan en svårighet att undervisa en illitterat befolkning om kristendomen och ett kristet livs normer. Kyrkan började då uppföra pjäser för att illustrera den kristna religionens mysterier och berättelser. Dessa föreställningar uppfördes vid religiösa högtider och andra offentliga högtider.
Skådespelarna i dessa föreställningar var inte professionella aktörer utan amatörer som utsågs av sin kyrka eller sitt skrå. Aktörerna var ofta enbart män, men det förekom att kvinnor spelade kvinnliga roller i dessa föreställningar. I ett passionsspel som uppfördes i Bolzano år 1514 utsågs till exempel kvinnor att spela alla kvinnorollerna. Katritzky, M. (2017). Women, Medicine and Theatre 1500–1750: Literary Mountebanks and Performing Quacks. Storbritannien: Taylor & Francis.
Vid sidan av de religiösa och moraliska spel som uppfördes av tillfälligt utsedda amatörer med kyrkans godkännande, förekom samtidigt en viss professionell teater i form av kringvandrande gycklare och underhållare. Dessa vandrade omkring och uppförde primitiva pjäser och underhållning för betalande publik. Dessa professionella skådespelare fördömdes av kyrkan och förföljdes ofta myndigheterna och var på många håll fredlösa. En del gycklare fick dock plats i förmögna beskyddares hushåll och blev narrar.
Under renässansen förändrades attityderna. Vid de europeiska furstehoven uppstod hovteatrar där professionella skådespelare anställdes för att uppföra pjäser trots kyrkans fördömande. De kringresande gycklarsällskapen utvecklade också sin repertoar då de upplevde större tolerans, och teaterhus började uppföras för dem, vilket var början på den moderna teatern.
Se även Teater i antikens Rom Gycklare
Referenser
Kategori:Teaterhistoria Kategori:Teater under medeltiden