Fegda är i svensk folktro förebud om att någon skall dö, eller tillståndet att någon kommer att dö.Rune Västerlund, ”Ordbok över Öre-Långselemålet — en svensk dialekt i södra Lappland.”, Svenska landsmål och svenskt folkliv, årgång 108, 1985.
Förebud Den enklare betydelsen ”förebud” finns i följande uppteckning av Göte Haglund: ”Men förebå, dä tror ho på. Ho såg själv fegda (= fegden) i Bockträsk. Ett barn låg sjukt i en stuga ve sjön. En dag såg ho som en sol på vattne mitt för dä ställe. Dan etter dödd dä barne.”Göte Haglund, Folk i fjällby. Askild och Kärnekull, Stockholm 1976.
Tillstånd Det ofta upptecknade betydelsen ”förebud” är enligt Rune Västerlund en förenkling. En ursprungligare definition vore ”tillstånd inför kommande död, (omedveten) förkänsla av annalkande död, egenskap att vara (förut)bestämd att snart dö” eller dylikt. Man kan ”säga om en människa som företar sig något ovanligt, oväntat eller påfallande att hon gör det i fegda, och detta innebär då att hon anses vara av ödet eller försynen bestämd att dö inom kort.”
En liknande betydelse uppges av Louise Hagberg: ”Är ett barn ovanligt vackert, har ett änglalikt utseende, säges det ’växa i fegda, gå i fegda’, d. v. s. förebåda sin död genom ovanliga gärningar. Och blir en flicka eller pojke i uppväxtåren, 15 till 20 åren, mycket vackrare än förut, växer till sig, blomstrar det mot döden […] ’Fara i fegda’ är ett gammalt ordstäv, som betyder att ha förfärligt bråttom.”Louise Hagberg, När döden gästar. Svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning. Stockholm 1937.
Etymologi Fegda är bestämd form av det feminina ordet Lista_över_feminina_ord_i_svenska_språkliga_varieteter#F fegd, som är en avledning av ordet feg, vilket i fornspråket och i svenska dialekter betyder ”bestämd att dö”.Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok. Lund 1922.
Referenser
Kategori:Folktro