Charlotte Emma Moore Sitterly, född 24 september 1898, död 3 mars 1990, var en amerikansk astronom. Hon är känd för sina omfattande spektroskopiska studier av solen och kemiska grundämnen. Hennes datatabeller är kända för sin tillförlitlighet och används fortfarande regelbundet.

Biografi

Uppväxt och studier Charlotte Moore föddes som dotter till George W. och Elizabeth Walton Moore i Ercildoun, Pennsylvania, en liten by nära Coatesville. Hennes far var skolchef i Chester County och hennes mor var lärare. Hennes föräldrar var kväkare och Charlotte var en livslång medlem i Fallowfield Friends Meeting.

Moore studerade vid Swarthmore College, där hon deltog i många fritidsaktiviteter som ishockey, studentkår, glee club och handledning. För att betala sin undervisning var Moore vikarielärare, ett av få sätt hon trodde att hon kunde arbeta sig igenom college. Hon ville satsa på en karriär utanför läraryrket eftersom "jag inte tyckte om den undervisning jag gjorde från första klass till gymnasiet. Jag lyckades med det, men jag gillade det inte; det var för slitsamt."

Moore tog examen från Swarthmore 1920, med en kandidatexamen i matematik, och fortsatte sedan till Princeton för att arbeta som mänsklig räknare.

Princeton och Russell På rekommendation av sin matematikprofessor vid Swarthmore, John Miller, fick Moore ett jobb vid Princeton University Observatory där hon arbetade för professor Henry Norris Russell som en mänsklig räknare som utförde beräkningar som behövdes för att använda fotografiska plattor för att bestämma månens position. Medan hon arbetade för Russell kände sig Moore inledningsvis nervös över sin bristande erfarenhet, men med tiden ökade hennes intresse för astrofysik. Russell och Moore forskade om binära stjärnor och stjärnmassa och publicerade utförligt om ämnet under deras mångåriga samarbete. Hennes forskning inkluderade ett försök att klassificera 2 500 stjärnor baserat på deras spektra.

Trots att hon tillbringade fem år på Princeton och arbetade under Russell, vägrade han att betrakta henne som doktor, ett oförutsett faktum eftersom det inte fanns några kvinnor i något av Princetons forskarutbildningsprogram fram till 1961. Moore sa "Jag var van vid fördomar mot kvinnor eftersom Princeton var ett mansfäste, och en kvinna var verkligen opassande där." År 1926 utelämnade Russell dock sitt eget namn från en uppsats de arbetade på tillsammans och använde hennes eget namn.

Mount Wilson, doktorsexamen Efter fem år vid Princeton tog Moore tjänstledigt på grund av dålig hälsa och flyttade till Mount Wilson-observatoriet som en del av ett pågående samarbete mellan Russell och forskargrupper där. Medan hon var vid Mount Wilson arbetade hon mycket med solspektroskopi, analyserade solens spektrallinjer och identifierade därmed de kemiska grundämnena i solen. Tillsammans med sina medarbetare analyserade hon solfläckarnas spektra. Moore kunde härleda temperaturen hos solfläckarna till cirka 4 700 kelvin. Hennes bilder från Mount Wilson-observatoriet hjälpte till att ombestämma den nya internationella Ångströmskalan.

Hon tog en doktorsexamen i astronomi 1931 från University of California, Berkeley, som hade friare regler för kvinnliga akademiker än Princeton, genom ett Lick Fellowship. Princeton accepterade fortfarande inte kvinnor – och skulle inte göra det under de kommande 30 åren. Medan hon arbetade med sin doktorsexamen fortsatte hon att forska om spektroskopi och samlade in och analyserade data om spektra för kemiska element och molekyler. Efter att ha avlagt sin doktorsexamen återvände hon till Princeton för att fortsätta arbeta med Russell som forskningsassistent.

Insatser och senare karriär Ett av hennes viktigaste bidrag till fysiken var hennes identifiering av teknetium i solljus, det första exemplet på naturligt förekommande teknetium. Hon började 1945 arbeta vid dåvarande National Bureau of Standards (NBS). Hennes tabeller över atomspektra och energinivåer, publicerade av NBS, har förblivit viktiga referenser inom spektroskopi i årtionden. Medan hon var där började hon forska om det infraröda solspektrumet och atomenerginivåer. Från och med 1946 kunde Moore utöka sitt arbete med ultravioletta spektrallinjer tack vare Richard Touseys arbete och mätningar gjorda på V-2-raketer; innan dess var Moores studier begränsade till teleskopiska observationer som delvis blockerades av jordens atmosfär. Moores långa samarbete med Tousey ledde till hennes publikation "Ultraviolet Multiplet Table" från 1950.

År 1949 blev Moore den första kvinnan som valdes in som medlem av Royal Astronomical Society of Great Britain, för att hedra hennes arbete med multiplettavlor och med att identifiera solfläckselektra. Under hela sin karriär författade och var hon medförfattare till över 100 artiklar och deltog i den tionde generalförsamlingen för International Astronomical Union i den gemensamma kommissionen för spektroskopi i Moskva 1958. Sitterly gick i pension från sin tjänst vid NBS när hon fyllde 70 år 1968, men fortsatte sin forskning vid Naval Research Laboratory. Sitterly hedrades av Journal of the Optical Society of America genom en jubileumsutgåva 1988.

Privatliv och sista tid Medan hon arbetade vid Princeton på 1920-talet träffade Moore fysikern Bancroft W. Sitterly, som hon så småningom gifte sig med den 30 maj 1937. Hon fortsatte att publicera tidskrifter under sitt flicknamn eftersom hon fick det mesta av sitt erkännande under det namnet. Hon ansåg att resor är en av de viktigaste aspekterna av en forskares liv, eftersom det främjar samarbete mellan forskare. Hon tyckte om trädgårdsarbete, resor och musik med sin man fram till hans död 1977. Hon fortsatte sin forskning fram till sin egen död av hjärtsvikt vid 91 års ålder.

Utmärkelser

Priser

Annie J. Cannon-priset (1937) Fellow of the Optical Society (1959) – medlem i den första klassen av OSA Fellows, en av endast fem kvinnor i klassen av 115. Federal Woman's Award (1961) William F. Meggers Award of the Optical Society (1972) Bruce Medal (1990)

Tjänstgöring Vice ordförande, American Astronomical Society Vice ordförande, American Association for the Advancement of Science Section D Ordförande, Commission on Fundamental Spectroscopic Data, International Astronomical Union Uppkallad efter henne Asteroid 2110 Moore-Sitterly

Verk

En multiplettabell av astrofysiskt intresse, 1933 Solspektrumet (med Harold D. Babcock), 1947 Stjärnornas massor (med Henry Norris Russell), 1940 Ultraviolett multiplettabell, 1950 Atomenerginivåer härledda från analyser av optiska spektra, 1958

Referenser

Kategori:Amerikanska astronomer under 1900-talet Kategori:Födda 1898 Kategori:Avlidna 1990 Kategori:Kvinnor