miniatyr|Text och noter ur 1791 års upplaga. Se menigheten, Bacchi andra riddarslag eller Fredmans sång n:o 3 är en sång av Carl Michael Bellman. Precis som i föregående sång dubbas här nya riddare. I det här fallet samma Nystedt och Meissner som blev adlade i Fredmans sång n:o 1. I den här sången får vi dessutom stifta bekantskap med några av ordens officianter.
Ordenshärolder Johan Glock, född 1726, var liksom sin far och farfar kämnär. Dessutom var han vinskänk och drev källaren ”Förgyllda lejonet” i hörnet av Skomakargatan och Tyska brinken. Enligt hans examinatorer vid Uppsala universitet och rådhusrättens protokoll skulle Glock ha levt ett ”dygdigt och anständigt leverne”. Han förblev ogift och dog 3 augusti 1770. Fredmans sång n:o 5 är en parentation över honom. Johan Kämpendal var son till hökaren Sven Kämpendal som hade en krog på Tavastgatan. Fadern var en oförvitlig borgare och dog 1740 (samma år som Bellman föddes). Fyra år senare gjorde sonen personlig konkurs och saknade därefter försörjning. Skattmästare Lars Kristian Kolmodin, född 1712 i Värmland, var även han kämnär vid södra kämnärsrätten där han redan tidigare tjänstgjort som vice stadsfiskal och notarie. Han dök vid flera tillfällen upp på andra sidan skranket som åtalad för fylleri och 1757 blev han även dömd för ”enfalt hor” varvid hans hustru tog ut skilsmässa. Ordenskansler Peter Planberg, född 1722, var också han kämnär och kollega med Glock och Kolmodin. Han var en skicklig jurist och hade antagligen avancerat högre i hierarkin om det inte vore för sin vandel. År 1784 ansökte han om avsked av hälsoskäl. Samma år utgav han boken ”Ständig års räkning”, en evighetsalmanacka anpassad efter Gregorianska kalendern. Han dog utfattig i sitt hem på Tjärhovsgatan 12 november 1791. Ceremonimästare Janke Jensen är troligen ett pseudonym för perukmakargesällen Johan Henrik Gentz. Han var född 1735 och var son till en perukmästare med samma namn. Till skillnad från många andra i orden var han inte alkoholist, men hade ändå klandervärd vandel på erotikens område. I september 1767 yrkade en Brita Backman i kämnärsrätten att Gentz skulle uppfylla sitt äktenskapslöfte till henne. Gentz ställde sig avvisande och hänvisade till att han i mars samma år förlovat sig med en Anna Catharina Stjerna. Hon var dock i lagens mening fortfarande gift med en handelsbetjänt Brundén vars dotter hon fött 1759. Något äktenskap blev dock inte av för i 1770 års folkbokföring var han fortfarande ogift även om han sammanbodde med Anna Catharina Stjerna och hennes dotter.
miniatyr|stående|Joseph Israelson. Samtida teckning av okänd konstnär. Utöver dessa så har ceremonimästaren hjälp av Joseph Israelson. Han var född 1713 i Vånga i Östergötland. Under sin studenttid i Uppsala gjorde han sig känd som latinsk poet. Han lämnade Norrköping runt 1760 efter att ha blivit förbigången vid en prästutnämning och verkade därefter i Stockholm. Han dog 8 januari 1772 av ett slaganfall i sitt hem i kvarteret Mullvaden Första.
Sången har även en vers som inte togs med vid utgivningen av Fredmans sånger men som i Bellmans anteckningar återfinns mellan vers 4 och 5:
Här finns ytterligare två bacchi hjältar med, nämligen prästen Karl Johan Pratenius som från 1762 var komminister i Ladugårdslands församling och ofta uppträdde berusad i predikstolen. Samt Didrik Trundman som var klockare på spinnhuset som även han var känd för sitt oordentliga levnadssätt. Även om Trundman blev bortredigerad ur Fredmans sånger spelar han en framträdande roll i Bacchi tempel.
Sista versen slutar med raderna ”Orden upplivad, gammal är och vis. Äldre än Ordo Aurei Velleris”. Raderna syftar på att när kung Fredrik I instiftade Serafimerorden hävdade att den endast var återuppväckt och ursprungligen hade stiftats av kung Magnus Eriksson och sålunda var äldre än Europas äldsta orden, Gyllene skinnets orden, instiftad av Filip III av Burgund år 1429.
Källor
Kategori:Riddarväsen Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman