Cambridge University Moral Sciences Club, grundad i oktober 1878, är en filosofisk diskussionsgrupp som träffas varje vecka vid University of Cambridge under terminstid. Talarna uppmanas att presentera ett dokument med en strikt övre tidsgräns på 45 minuter, varefter det hålls diskussioner i en timme. Flera colleges har varit värd för klubben: Trinity College, King's College, Clare College, Darwin College, St John's College och från 2014 Newnham College..
Klubben har varit mycket inflytelserik inom analytisk filosofi på grund av koncentrationen av filosofer i Cambridge. Bland medlemmarna finns många av den brittiska filosofins främsta namn, såsom Henry Sidgwick, J.M.E. McTaggart, Bertrand Russell, G.E. Moore och Ludwig Wittgenstein, och flera uppsatser som anses vara grunddokument för olika tankeskolor hade sin första luftning vid ett klubbmöte. Moores "The Nature of Judgment" lästes för första gången upp för klubben den 21 oktober 1898.Moore, G.E. "The Nature of Judgment" , Proceedings of the Aristotelian Society, April 1899. "Kunskap genom bekantskap och kunskap genom beskrivning" presenterades vid ett möte 1911, och 1926 kom det som blev Frank P. Ramseys Truth and Probability. Russells "Empirismens gränser" lästes under Michaelmas term 1935, Friedrich Hayeks "The Facts of the Social Sciences" lästes under Michaelmas terminen 1942, och Moores paradox lästes för första gången i Michaelmas 1944. Nästan alla stora engelskspråkiga filosofer sedan andra världskriget har skickat in en uppsats till klubben.Ahmed, Arif. "The Moral Sciences Club (A Short History)", Faculty of Philosophy, University of Cambridge, 2013.
Det var under ett möte med Moral Sciences Club i oktober 1946 som Wittgenstein viftade med en eldgaffel mot Sir Karl Popper under en hetsig diskussion om huruvida filosofiska problem är verkliga eller bara språkliga spel.
Historia
Ursprung Klubben uppstod ursprungligen ur Grote Society 1874,Smith, Jonathan and Stray, Christopher. Teaching and Learning in Nineteenth-Century Cambridge. Boydell & Brewer, 2001, p. 78. men den varade bara i två år. År 1878 bestämde sig en annan grupp för att återuppliva den, ledd av Alfred Caldecott – senare professor i logik och mental filosofi vid King's College i London – när han gick tredje året på St John's. De använde samma namn, och regelbundna möten började den 19 oktober 1878, bestående av Caldecott; Joseph Jacobs, senare grundare av Jewish Historical Society och vän till George Eliot; och Alfred Momerie, som också blev professor i logik vid King's College London. Det beslöts att mötena skulle äga rum varje lördag klockan nio på kvällen, och att medlemskapet skulle vara begränsat till dem som hade läst eller läste moralvetenskap. Den första dokumenterade klubbuppsatsen var "Development Theories of Conscience", som lästes av Thomas Edward Scrutton vid Trinity College den 26 oktober samma år.Pitt, Jack. "Russell and the Cambridge Moral Sciences Club" , "Russell: the Journal of Bertrand Russell Studies: Vol. 1, issue 2, article 3, winter 1982.
Cambridgeapostlarna
Jack Pitt drar slutsatsen av beslutet att träffas på lördagar att ingen av de ursprungliga medlemmarna var apostlar, det hemliga Cambridge-debattsällskapet som hade träffats på lördagar sedan det bildades 1820. Dagen för klubbmötet ändrades till en fredag 1885, då Henry Sidgwick var ordförande, vilket tillät apostlarna att närvara vid klubbens möten och vice versa. Sidgwick var redan apostel och J.M.E. McTaggart blev både klubbens sekreterare och apostel 1886. Flera andra apostlar anslöt sig till klubben under årens lopp – däribland Bertrand Russell, John Maynard Keynes, A.N. Whitehead, G. Lowes Dickinson, G.H. Hardy, Crompton Llewelyn Davies, C.P. Sanger, A.E.A.W. Smyth och H.T. Norton – och flera apostlar efter att Sidgwick och McTaggart blivit klubbens ämbetsmän, däribland G.E. Moore och Ludwig Wittgenstein.
Kvinnor
Kvinnor var aldrig formellt begränsade från medlemskap, men eftersom kvinnor inte tilläts ta triposexamen förrän 1881 och inte beviljades fullt medlemskap i universitetet med rätt att få examina förrän 1947, var klubben mestadels en manlig angelägenhet i sina tidiga dagar. Den första noteringen om kvinnor som ens lyssnade på föredragen var 1894, när Sidney Webb läste "The Economic Basis of Trade Unionism" och bland åhörarna fanns hans fru Beatrice Webb och två kvinnor från Girton College, ett college för kvinnor. Den första kvinnan som höll ett föredrag var Emily Elizabeth Constance Jones, som talade om James Wards Naturalism and Agnosticism den 1 december 1899 i McTaggarts rum. Sidgwick satt som ordförande, vilket Jack Pitt skriver var betydelsefullt, eftersom han hade gått i spetsen för kampanjen för att kvinnor skulle få tillträde till universitetet, och hans fru Eleanor Mildred Balfour hade blivit rektor för Newnham College, ett annat college för kvinnor, 1892.Pitt, Jack. "Russell and the Cambridge Moral Sciences Club" , "Russell: the Journal of Bertrand Russell Studies: Vol. 1, issue 2, article 3, winter 1982, appendix. p. 116ff. For a timeline about women in Cambridge, see "Fact sheet: Women at Cambridge: A Chronology" , University of Cambridge, 2010, accessed 1 September 2010.
År 1906 klargör klubbprotokollet att kvinnor fortfarande inte var fullt accepterade i klubben under åtminstone en tid: "efter att de kvinnliga besökarna hade avgått valdes följande till medlemmar i klubben", och inga kvinnor fanns bland dem som fanns med på listan. År 1908 var det fem kvinnliga medlemmar från Newnham och 1912 sex från Newnham och fem från Girton. Dorothy Wrinch läste den 7 december 1917 en uppsats om "Mr Russell's Theory of Judgement", som Pitt skriver troligen var samma uppsats som hon hade publicerat i Mind 1919 som On the Nature of Judgment.Wrinch, Dorothy. "On the Nature of Judgment," Mind, 28 (1919): 319–329. År 1926 fanns det kvinnliga ämbetsmän, däribland Elsie Whetnall, klubbens sekreterare, och senare G.E.M. (Elizabeth) Anscombe, som fortsatte att tala till klubben fram till åtminstone 1980-talet.
Wittgenstein
Wittgenstein anlände till Cambridge 1911 och blev medlem i klubben 1912, då han föreslog att inget föredrag skulle vara längre än sju minuter, en regel som antogs den 15 november 1912, men som snart övergavs. Han höll sitt första föredrag den 29 november samma år med titeln "Vad är filosofi?" vid ett möte i sitt rum på Trinity. Femton medlemmar var närvarande, däribland G.E. Moore. Protokollet antecknar:
Herr Wittgenstein ... läste en uppsats med titeln "Vad är filosofi?". Föredraget varade bara i cirka 4 minuter, vilket minskade det tidigare rekordet som fastställts av Tye med nästan två minuter. Filosofi definierades som alla de primitiva påståenden som antas vara sanna utan bevis av de olika vetenskaperna. Detta defn. diskuterades mycket, men det fanns ingen allmän benägenhet att anta det. Diskussionen fördes mycket väl till sak, och ordföranden ansåg det inte nödvändigt att ingripa särskilt mycket.Klagge, James Carl and Nordmann, Alfred (eds.) Ludwig Wittgenstein: Public and Private Occasions. Rowman & Littlefield, 2003, p. 332, citing Michael Nedo and Michele Ranchetti (eds.). Ludwig Wittgenstein: sein Leben in Bildern und Texten. Suhrkamp, 1983, p. 89.
Han lämnade Cambridge 1913, men återvände i januari 1929 och började gå på möten igen, men han var en intensiv man och anklagades för att dominera diskussionen, vilket ledde till att han bröt sin relation med klubben under några år 1931. En annan medlem, Fania Pascal, skrev att han var kvällarnas störande medelpunkt. "Han kunde prata i långa perioder utan avbrott, använda liknelser och allegorier, smyga runt i rummet och gestikulera. Han kastade en förtrollning."Klagge, James Carl and Nordmann, Alfred (eds.) Ludwig Wittgenstein: Public and Private Occasions. Rowman & Littlefield, 2003, pp. 333–334, citing Pascal's recollections in Rush Rhees. Recollections of Wittgenstein. Oxford University Press, 1984.
Hans dominans i Moral Sciences Club nådde sin höjdpunkt i oktober 1946 under ett möte som nu är legendariskt bland filosofer. Det var den 25 oktober i Richard Braithwaites rum i Gibbs-byggnaden på King's (rum tre på första våningen i trappa H). En konfrontation uppstod mellan Wittgenstein, som var ordförande för mötet, och kvällens gästtalare Karl Popper, docent i logik och vetenskaplig metod vid London School of Economics. Mötet hade organiserats av Wasfi Hijab, klubbens sekreterare, och i mötet deltog 30 filosofer – lärare och studenter – däribland Peter Geach, Peter Gray-Lucas, A.C. Ewing, Georg Kreisel, Peter Munz, Stephen Plaister, Bertrand Russell, Stephen Toulmin, John Vinelott och Michael Wolff. Det var enligt uppgift den enda gången Popper, Russell och Wittgenstein – tre av världens mest framstående filosofer vid den tiden – någonsin var tillsammans i samma rum.
Popper läste "Finns det filosofiska problem?" och en diskussion bröt ut om filosofins natur: huruvida filosofiska problem var verkliga, vilket var Poppers ståndpunkt, eller bara språkliga pussel, vilket var Wittgensteins. Wittgenstein riktade Braithwaites enligt uppgift glödheta eldgaffel mot Popper och krävde att han skulle ge ett exempel på en moralisk regel. Popper erbjöd ett sådant: "Att inte hota besökande talare med eldgaffel", varpå Wittgenstein stormade ut i ett huj.Eidinow, John and Edmonds, David. "When Ludwig met Karl...", The Guardian, 31 March 2001. Also see "Wittgenstein's Poker by David Edmonds and John Eidinow", The Guardian, 21 November 2001. Protokollet nämner inget om eldgaffelsincidenten, utan noterar bara att "Mötet laddades till en ovanlig grad av kontroverser":Minutes of the Wittgenstein's poker meeting, University of Cambridge, courtesy of Flickr, accessed August 30, 2010.
I den första delen av sin uppsats förklarade dr Popper hur han valde detta ämne som en konsekvens av sin förvåning och förvåning över sekreterarens inbjudningsbrev, som använde sådana uttryck som "ett kort dokument", "öppna en diskussion", "ställa en filosofisk gåta" etc, vilket återspeglade en annan syn än hans egen på vad filosofi är. Han fortsatte med att beskriva denna filosofi och dess ursprung och gav den beteckningen "lingvistisk filosofi" (Wittgenstein och hans "skola"). Han betraktar tillkomsten av denna skola som en epok inom filosofin, men han skulle kritisera den mycket starkt på flera punkter. Så medan den sysselsätter sig med "förberedelser", gör den anspråk på att vara exklusiv i titeln "filosofi" och går aldrig längre än till dessa "förberedelser" till filosofins viktigare problem. När allt kommer omkring vet man vad man menar med sin filosofiska fråga och det viktiga är att ge det "sanna svaret" på den. Den odlar också "esoterik". I diskussionen visade det sig emellertid att det är en svår uppgift att ge ett exempel på problemet "bortom det inställsamma" som kräver både arbete och tid. De exempel som dr Popper slutligen föreslog tycktes för en del av åhörarna inte vara något annat än problem i ren matematik eller sociologi. Mötet var i ovanligt hög grad laddat med en anda av kontroverser.
Referenser
Vidare läsning Holt, Jim. "Ludwig Has Left the Building", The New York Times, 30 December 2001. Popper, Karl. Unended Quest. Routledge, 2002, p. 141; first published 1974.
Externa länkar on Cambridge University's official website
Kategori:Universitetet i Cambridge Kategori:Debatt Kategori:Organisationer bildade 1878 Kategori:Föreningar vid Cambridges universitet Kategori:Filosofi