Näsvinkelkollaps (på engelska nasal valve collapse) är en strukturell och funktionell störning i näsans ventilzoner som leder till ett ökat luftflödesmotstånd och nedsatt näsandning. Tillståndet uppstår när stödstrukturerna i den interna eller externa näsventilen försvagas, vilket resulterar i att näsans laterala vägg faller in under inandning. Näsvinkelkollaps är en vanlig men ofta underdiagnostiserad orsak till kronisk nästäppa och kan förekomma som primär (medfödd) eller sekundär (förvärvad) sjukdom.
Anatomi och funktion Näsventilen består av två huvudsakliga komponenter: den interna näsventilen (internal nasal valve) och den externa näsventilen (external nasal valve). Den interna ventilen är belägen mellan den övre laterala broskdelen (upper lateral cartilage) och nässkiljeväggen (septum nasi), och utgör den mest trånga delen av näsans luftväg. Den externa ventilen omfattar näsborrens öppning och den nedre laterala broskdelen (lower lateral cartilage), liksom mjukvävnaden i näsans vingar (ala nasi). Den interna näsventilen står för den största delen av näsandningens motstånd och reglerar luftflödet genom näshålan. Även små förändringar i vinkeln eller stödstrukturen kan orsaka betydande andningssvårigheter.
Etiologi Näsvinkelkollaps kan ha flera orsaker. Medfödda anatomiska variationer, såsom smala näsborreöppningar eller tunn lateral näsvägg, kan bidra till primär kollaps. Förvärvade orsaker inkluderar trauma, tidigare näsplastik eller septumkirurgi som resulterat i förlust av broskstöd. Iatrogena orsaker är vanliga efter kosmetiska ingrepp där för mycket vävnad har avlägsnats, särskilt dorsalt eller lateralt, vilket minskar den strukturella integriteten. Även åldrande kan bidra genom att broskvävnaden förlorar elasticitet och styrka över tid. Kronisk inflammation, ärrbildning eller tidigare infektioner kan ytterligare försvaga näsans stödstrukturer.
Patofysiologi Vid normal inandning skapas ett negativt tryck i näshålan. Om näsväggens brosk saknar tillräckligt stöd kan den falla in mot luftvägen, vilket ger en dynamisk obstruktion. Detta skiljer sig från statisk obstruktion, där luftflödet begränsas av anatomiska förträngningar oberoende av andningscykeln. Den mest kritiska faktorn för luftflödet är den interna näsventilens vinkel, som normalt är mellan 10 och 15 grader. En minskning under denna gräns, till exempel efter kirurgisk resektion eller trauma, kan leda till en markant försämring av nasal ventilation.
Diagnostik Diagnosen ställs vanligen genom klinisk undersökning, inklusive främre rinoskopi och näsändoskopi. En enkel metod för att bekräfta diagnosen är Cottle-testet, där lateral dragning av näsvingarna leder till förbättrad andning hos patienter med ventilinsufficiens. Objektiva mätningar såsom rinomanometri och akustisk rinometri kan användas för att kvantifiera graden av luftvägsobstruktion. Datortomografi kan bidra till att identifiera associerade anatomiska avvikelser men har begränsat värde för dynamisk bedömning.
Behandling Behandlingen kan vara medicinsk eller kirurgisk beroende på graden av kollaps. I milda fall kan yttre näsvidgare eller intranasala stödskenor ge symtomlindring genom att mekaniskt stabilisera näsventilen. Kirurgisk behandling syftar till att återställa det strukturella stödet. Vanliga tekniker innefattar användning av spridargraft (spreader grafts) mellan septum och övre laterala brosk för att vidga den interna näsventilen, samt lateral crural struts och alargraft för extern ventilrekonstruktion. Valet av teknik beror på lokalisationen av kollapsen och underliggande anatomiska förhållanden. Enligt Rhee et al. (2010) är användning av autologa broskgraft associerad med högsta långsiktiga framgångsgrad och lägsta komplikationsfrekvens.
Prognos Prognosen är god vid korrekt diagnostik och adekvat kirurgisk åtgärd. Många patienter rapporterar en signifikant förbättring i nasal luftpassage och livskvalitet efter rekonstruktiv kirurgi. Dock kan recidiv förekomma vid otillräcklig förstärkning eller progressiv vävnadsdegeneration, särskilt hos äldre patienter.
Referenser Rhee JS, Weaver EM, Park SS, Baker SR, Hilger PA, Kriet JD, Toriumi DM. Clinical consensus statement: Diagnosis and management of nasal valve compromise. Otolaryngology–Head and Neck Surgery. 2010;143(1):48–59. Constantian MB. The incompetent external nasal valve: pathophysiology and treatment in primary and secondary rhinoplasty. Plastic and Reconstructive Surgery. 2008;122(3):752–762. Most SP. Analysis of outcomes after functional rhinoplasty using a disease-specific quality-of-life instrument. Archives of Facial Plastic Surgery. 2006;8(5):306–309. Clark DW, Del Signore AG, Raithatha R, Senior BA. Nasal airway obstruction: a comprehensive review. American Journal of Rhinology & Allergy. 2021;35(3):323–333.
Externa länkar Näsvinkelkollaps Kategori:Näsan