miniatyr|Text och noter ur 1791 års upplaga. Till Kärleken och Bacchus, Kärlek och Bacchus helgas min skål eller Fredmans sång n:o 7 är en skålvisa skriven av Carl Michael Bellman. Med den sången inleds den andra delen av Fredmans sånger med allmänna dryckesvisor i uppsluppen ton.
Sången är en hyllning till både kärlekens och vinets rus. Här det det första gången Bellman använder namnet Astrild som alias för Amor, en omskrivning som han hämtat från Georg Stiernhielm. Raden ”Bacchus ger Astrild härolder” syftar på häroldens uppgift att kungöra någons ankomst, i det här fallet att vinets inmundigande förebådar det kroppsliga begäret.
Det faktum att Bellman utmålar en femtonårig flicka som objekt för sitt behag strider förstås mot moderna västerländska normer. Man får dock sätta in åldern i ett historiskt perspektiv. Kvinnlig myndighetsålder i Sverige vid tiden var 21 år, men den åldern hade införts år 1721. Innan dess betraktades kvinnor som myndiga från 12 års ålder enligt romersk och germansk rätt samt Hälsingelagen eller från 15 år enligt övriga landskapslagar. Ännu i 1871 års fattigvårdsförordning definierades ”minderårig” som en person under 15 år.
I Carl Treutigers Samling af Wisor är visans första rad ”Kärlek och vinet helgas min skål”. Det är kanske mer logiskt än att skåla för en gudom och för en annan gudoms domän. Men i 1791 års utgåva av Fredmans sånger är dock första raden ”Kärlek och Bacchus helgas min skål” vilket även stämmer överens med de handskrifter som innehafts av Clas Adam Ehrengranat och Peter Jacob Hjelm.
Enligt Julius Bagge är melodin hämtad ur operan ”Rose et Cloas” av Pierre-Alexandre Monsigny. I Sverige uppförd av Carl Stenborg under namnet ”Clas och Lotta”.
Fotnoter
Källor
Kategori:Dryckesvisor Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman