Under första världskriget hade Ryssland en central roll som en av de europeiska stormakterna och dessutom en av de krigförande parterna på ententens sida under första världskriget. Efter att landet hade mobiliserat förklarade Tyskland krig mot Ryssland den 1 augusti 1914, ett av de beslut som definitivt markerade kriget som en global konflikt snarare än bara begränsat till Balkan.
Utbrott När kriget bröt ut i augusti 1914 sköljde en våg av patriotiska känslor över stora delar av Ryssland. Strax före utbrottet hade stora strejker och häftig kritik mot tsaren präglat samhället. Efter Tysklands krigsförklaring förvandlades känslorna gentemot tsaren till nationalistisk iver.
Krigets förlopp
1914 Under krigets inledande faser gick Ryssland till anfall mot Tyskland, i enlighet med de planer man gjort upp tillsammans med Frankrike. Kampanjen i Tyskland inleddes med ett en seger vid Gumbinnen den 20 augusti, men vändes strax till Rysslands nackdel. Den 20 augusti gick ryska trupper in i Galizien i Österrike-Ungern, där de mötte hårt motstånd. De ryska ställningarna mot Tyskland i Ostpreussen kollapsade strax därefter och ryssarna led ett omfattande nederlag där hela den andra armén kapitulerade efter slaget vid Tannenberg, den 29 augusti.
1915 Framemot hösten 1915 hade Ryssland förlorat 800 000 soldater utan att man nått några större landvinster. Som en konsekvens sjönk allmänhetens förtroende kraftigt och stödet för kriget underminerades i hög fart. En rad grupper - inte minst bolsjevikerna - utnyttjade situationen för att sprida antikrigspropaganda. I augusti beordrades en omfattande reträtt från Polen och Galizien.
I den pressade situationen valde tsar Nikolaj II att avsätta överbefälhavaren Nikolaj Nikolajevitj och istället själv ta befäl över armén, trots militärstabens och rådgivarnas rekommendationer om att låta bli. Tsaren påverkade inte den strategiska inriktningen av krigföringen direkt, utan följde allt som oftast sina generalers råd. Samtidigt innebar Nikolaj II:s roll som överbefälhavare att han tydligare associerades med militären, vilket även innebar att militära nederlag direkt påverkade allmänhetens förtroende för tsaren. Det medförde även att det saknades tydlig styrning på hemmaplan i Ryssland, där mindre kompetenta ministrar, samt tsaritsan Alexandra och hennes inre krets av tveksam kvalitet tog över ledningen av landet.
1916 I juni 1916 inledde ryska trupper under ledning av general Aleksej Brusilov en omfattande offensiv i sydväst mot såväl Österrike och Tyskland. Anfallet var på vissa sätt en framgång för Ryssland där man orsakade stora förluster på den österrikiska sidan, erövrade områden i söder, samt överraskade den tyska krigsledningen. De ryska styrkorna led svåra förluster, där över 1 miljon soldater dog, sårades eller fängslades. I september avbröts offensiven som senare setts som ett fiasko.
1917 För Ryssland präglades 1917 av februarirevolutionen som den 12 mars (nya stilen) störtade den gamla tsarregimen. Den nya regeringen med Aleksandr Kerenskij i spetsen valde dock att fortsätta kriget. I juli inleddes Rysslands sista offensiv, Kerenskijoffensiven. Den 7 november (n.s.) störtades Kerenskijs regering av bolsjevikerna genom en statskupp, känd som oktoberrevolutionen. En månad senare, den 2 december, upphörde stridigheterna, den 15 december inleddes en vapenvila och den 22 december påbörjades fredsförhandlingar.
Fred I februari 1918 återupptog tyskarna kriget efter strandade fredsförhandlingar, i hopp om att tvinga Ryssland till fullständig kapitulation. Bolsjevikerna, ledda av Lev Trotskij, gav strax därefter upp och den 3 mars 1918 undertecknades freden i Brest-Litovsk. Freden innebar inte minst att Ryssland förlorade stor landområden som Baltikum, Polen, Ukraina, Belarus, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. I områdena bodde 66 miljoner människor som plötsligt fick byta nationalitet.
Referenser
Noter
Kategori:Ryssland under 1910-talet Kategori:Ryssland under första världskriget