Tom (Tammy) Anderson, född 29 augusti 1910 i Eshaness, Shetlandsöarna, Skottland, död 20 september 1991 i Lerwick, Shetlandsöarna, var en skotsk (shetländsk) fiolspelare, lärare, låtskrivare och insamlare av traditionella folkmusiklåtar. Han har beskrivits som ”den mest framstående personen i hela Shetlands fiolspelandes historia.”

Uppväxt Tom Anderson föddes den 29 augusti 1910 på torpet ”Moorfield” i Eshaness, Shetlandsöarna, Skottland. Anderson var äldsta barnet till James Anderson (född 26 september 1879 i Hamnavoe, Eshaness) och hans hustru Harriet Margaret Johnson (född 24 april 1882 i Avensgarth, Eshaness). Han växte upp i ett musikaliskt hem och lärde sig spela fiol av sin morfar. Som tonåring spelade han i lokala dans- och bröllopsband i trakten kring Northmavine.

Vuxenlivet Efter avslutad skolgång hade Anderson flera olika arbeten i trakten, bland annat som fiskare, byggarbetare vid uppförandet av fyren i Eshaness och som arbetare vid en valfångststation. Han hade ett stort intresse för radio och byggde och sålde egna radiomottagare till lokalbefolkningen och drev dessutom en verksamhet för batteriladdning. Den 10 december 1929 gifte han sig i Ollaberry United Free Church med läraren Barbara Morrison (född 17 oktober 1901 i Garderhouse, Sandsting). Paret fick ett barn, James John Laurence, som avled fem veckor gammal.

År 1933 började Anderson arbeta som lokal försäkringsinsamlare för Pearl Assurance Company i Northmavine, och 1936 flyttade han till Lerwick. Vid det laget var han redan en skicklig fiolspelare med ett brett register av skotska och shetländska melodier. I Lerwick blev han snart en välkänd profil i stadens musikliv, där han spelade både i Lerwicks amatörorkester och i dansorkestrar.

När andra världskriget bröt ut 1939 ledde hans radiokunnande till tjänstgöring i Royal Air Force, där han utbildades till radartekniker och placerades i Indien. Under tiden där kom han i kontakt med traditionell indisk musik, vilket väckte en stark önskan att bevara Shetlands egen folkmusik. Efter hemkomsten 1945 började han aktivt dokumentera och återuppliva det shetländska spelmansarvet.

Samma år bildades Shetland Folk Society för att värna öarnas kulturarv, och Anderson blev snabbt en av dess främsta musikinsamlare och ledare för dess Traditional Band. År 1948 grundade han Islesburgh Dance Band, där han förblev ledare till 1960-talet, samtidigt som han också spelade tuba i Lerwick Brass Band.

Det stora genombrottet kom vid den första Shetland Hamefarin år 1960, då över hundra shetländska emigranter återvände hem för en gemensam högtid. Anderson fick uppdraget att organisera ett omfattande välkomstprogram, och till den stora varietékonserten i Lerwick drog han ihop ett fyrtiotal fiolspelmän ”fae aa ower” – från hela Shetland. Under hans ledning uppträdde de som ”Hamefarin Fiddlers”, vilket blev en stor framgång. Ingen annan på öarna hade hans kombination av musikalisk bredd, engagemang och lokalkännedom, och de samlade spelmännen väckte både publikens beundran och en förnyad stolthet över Shetlands musiktradition.

Resultatet av framgången med Hamefarin Fiddlers blev att Shetland Fiddlers’ Society bildades den 29 juni 1960 i Islesburgh House i Lerwick. Redan samma sommar engagerades gruppen för att spela för drottning Elizabeth II och prins Philip vid deras besök i Shetland. Under den kungliga visiten myntade reportern Magnús Magnússon smeknamnet ”The Forty Fiddlers”, som kom att bli deras kännetecken. Sedan dess har föreningens medlemmar samlats nästan varje onsdagskväll för att öva in ett växande repertoar av både traditionella och nyskrivna shetländska låtar.

Anderson var ledare för Shetland Fiddlers’ Society i tjugo år, fram till 1980. Under denna tid fortsatte han sitt omfattande arbete med att samla in och dokumentera traditionell musik, och redigerade även en notutgåva utgiven av Shetland Folk Society.

Från 1970 verkade Anderson för att fiolspel skulle införas som en del av skolundervisningen på Shetlandsöarna. Efter att förslaget antagits gick han i pension från sitt arbete vid Pearl Assurance Company 1971 och utsågs året därpå till Shetlands första officiella fiollärare. Den första av hans elever var Aly Bain, som senare själv blev en framstående spelman. Under 1970-talet undervisade Anderson ett stort antal unga musiker, särskilt från nordöarna, och bidrog därigenom till att stärka och sprida den shetländska fioltraditionen.

Erkännande Anderson blev genom sitt arbete en välkänd profil inom den skotska folkmusiken och tilldelades 1977 MBE – Riddare av Brittiska imperieorden – för sina insatser inom traditionell musik. År 1978 höll han sin första sommarkurs i fiolspel vid Stirlings universitet och 1981 promoverades han till hedersdoktor vid samma universitet som erkännande för sitt kulturella arbete.

En grupp av hans elever från Lerwick med omnejd började omkring 1980 uppträda vid lokala konserter under namnet Tammy’s Peerie Angels. Gruppen bytte senare namn till Shetland’s Young Heritage och är numera känd som Shetlands Heritage Fiddlers.

Kompositioner Anderson började komponera fiollåtar redan i unga år och skrev under sitt liv över 300 egna melodier. Den tidigaste dateras till 1936 och den sista till juli 1988. Bland hans mest kända låtar finns den långsamma melodin Da Slockit Light, inspirerad av avfolkningen i hans hemtrakt Eshaness.

I en intervju 1970 berättade han att låten tillkom efter ett besök i Eshaness i januari 1969. När han såg hur få lampor som lyste jämfört med under hans ungdom, och hur de slocknade en efter en, väcktes minnet av det gamla ordet slockit, ”ett ljus som har slocknat”. Händelsen sammanföll med sorgen efter hans avlidna hustru och blev utgångspunkten för melodin.

Under sin livstid fick många av hans kompositioner spridning genom tre notsamlingar: Haand me doon da Fiddle, Gie’s an A’ och Ringing Strings.

Eftermäle miniatyr|Fiolspelande skolelever på ön Unst i Shetland, 2004 Anderson avled den 20 september 1991 på Montfield Hospital i Lerwick, fem veckor efter sin 81-årsdag. Under sin livstid undervisade han hundratals elever, och flera av dem, bland annat Aly Bain, fick senare internationellt erkännande som spelmän. Hans pedagogiska arbete fick varaktig betydelse, och många av hans elevers barn har fortsatt traditionen genom undervisning och musikverksamhet i Shetlands skolor.

Anderson spelade också en central roll i grundandet av Shetland Folk Festival 1981 och bidrog till att skapa ett brett engagemang för folkmusik på öarna. Hans arbete inspirerade till andra musikfestivaler och utbildningsinitiativ, däribland Shetland Accordion and Fiddle Festival och den årliga fiolskolan Fiddle Frenzy.

Efter hans död inrättades Shetland Musical Heritage Trust, som förvaltar hans upphovsrätt och använder royaltyintäkterna för att bevara och utveckla Shetlands musikaliska arv. Stiftelsen anlitade The Hardie Press för att ge ut mer än 200 av Andersons tidigare opublicerade melodier i tre volymer med titeln The Tom Anderson Collection.

År 2010 blev han postumt invald i Scottish Traditional Music Hall of Fame.

Diskografi The Silver Bow, Topic TSCD469 (1993, med Aly Bain)

Referenser

Kategori:Skotska folkmusiker Kategori:Mottagare av Brittiska imperieorden Kategori:Personer från Shetland Kategori:Avlidna 1991 Kategori:Födda 1910 Kategori:Män