Karin Larsdotter, död 18 november 1674 i Härnösand, var en svensk kvinna som avrättades för häxeri i häxprocessen i Härnösand och Säbrå under det stora oväsendet.Nyholm, A. (2016). Häxprocesserna i Härnösand 1674 - en resa i kvinnohistoria. Häxprocesserna i Härnösand 1674. s. - Wall, J. (1977). Tjuvmjölkande väsen. Sverige: Almqvist och Wiksell. Hennes fall utgör startpunkten på denna häxprocess. Hon är även den person som förhördes och hölls fängslad längst tid.
Bakgrund Karin Larsdotter var dotter till Sågare-Lasse Olofsson och Märit Eriksdotter från Utansjö. Hon beskrivs som en 40 år gammal piga, anställd hos biskopens dotter Margareta Steuchius, änka efter lektor Jakob Holst i staden Härnösand och nu gift med Petrus Lang, eller rättare sagt - eftersom Margareta i praktiken bodde hos sin make i hans församling - hushållerska hos Margaretas tre unga söner, söner till Jacob Holst och barnbarn till biskopen Petrus Steuchius. Hushållet i Härnösand tycks ha hyst ett flertal av stadens studenter, och där bodde också en informator, Johan Lingman. Karin levererade post från stadens kvinnliga postmästare Elisabet Matsdotter Beronia till Stenhammar och Bondsjö by fick mjölk i utbyte.
När ryktena om trolldom började spridas i staden, började barn och studenter se det som misstänkt att hushållet där Karin arbetade hade så ovanligt gott om mjölk. Johan Lingman frågade undrande pojkarna i Karins hushåll varför de hade så gott om mjölk, och om någon i hushållet hade varit i Blåkulla. Petrus Holst frågade sin tioåriga bror Eric Holst om han brukade föras dit. Eric Holst påstod då att han brukade föras till Blåkulla med Karin på ryggen av en vit ko. Karin började anklagas för att ha skaffat mjölken med hjälp av trolldom och kallas ”Trull-Karin”.
Inför tingsrätten Karin var den första som förhördes och åtalades under häxprocessen. Hon förhördes första gången 12 april 1673 i närvaro av borgmästare Erik Jonsson Lund, biskopens son Mattias, Knut Ingelsson Björnklo och några rådmän. Hon släpptes och greps flera gånger. Karin blev avskedad och anställdes sommaren 1673 hos bonden Per Evertsson i Vangsta, som inte trodde på häxor. Till slut greps hon för att hållas fängslad permanent. Hon satt möjligen fängslad i den så kallade Kistan i källaren på rådhuset.
Karin nekade till trolldom, och förklarade upprepade gånger varifrån hon fått mjölken. Ett ärr i form av ett kors på vänster lillfinger, som hon förklarade med en olyckshändelse med en skära, och några fläckar i ansiktet, tolkades som djävulsmärken. Mattias Steuchius, rektorn på gymnasiet och son till biskopen, uppgav att Karin grät för att gråta ut sin synd. Hans hustru Anna Tersera uppgav att Karin hade fört henne till Blåkulla. Allteftersom ryktena spreds i Härnösand vittnade allt fler personer mot henne.
Hon vägrade erkänna trots att även hennes mor gråtande bönfall henne att göra det. Hon utsattes för tortyr, och det noteras att hon kräktes efter tortyren men ändå vägrade: ”…synes henne skylldigh wara, emedhan hon leedh en stor anfächtningh af denn onde fi jenden så at hon af nychter magha hafwer twenne reesor här på rådstufwen hafft mycken upkastellse sampt nedher i förstufwen fallet nedh, såsom en dödh menniska.” Karin ska ha bekänt för prästen utanför förhören. Detta nekade hon dock till när hon tillfrågades om det under förhören och sade att hon lurats att bekänna: ”Åter frågar Borgmästaren vad det var som hon bekänt för Prästen? Svarade hon: Jag bekände som ett Tok. De äro så illistige och kloka att fråga. Jag kan ej veta vad jag bekänt, men mig vara oskyldig bekänner jag. Blev hon därföre åter i fängelsett ledder.”
Inför trolldomskommissionen Vid denna tid åtalas allt fler personer, till att slutligen uppgå till 102 åtalade. Karins mor Märit Eriksdotter blev även hon indragen och åtalad. Det stora antalet arresteringar ledde till att en trolldomskommission utsågs för Härnösand och sammanträdde 2 oktober 1674. Hon förhördes upprepade gånger av kommissionen mellan 2 oktober och 10 november, och var den första som förhördes.
Vuxna vittnen anklagade henne för att ha trollat med salt och malt och att märket på hennes finger var det hål genom vilket hon matade sin bjära med blod. Barn vittnade om att hon hade fört dem på ryggen av människor och djur till Blåkulla, där hon slickat Djävulen både i stjärten och på könsdelarna, gift barnen med varandra och malt deras barn till smörjmedel, piskat dem med ormar och tappat dem på blod som hon skrivit med i en bok med förbannelser, gett dem silver och guld som förvandlades till bark och spånor vid hemkomsten - och ett barn vittnade om att hon såg Satan själv krypa in i Karins öra i rättssalen. Karin dömdes 12 november till döden mot sitt nekande, då hon bekänt inför prästen med trots detta nekat under rättsförhören.
På avrättningsplatsen bad hennes mor henne att bekänna för att rädda sin själ. Hennes mor skulle avrättades med henne, men hade till skillnad från henne erkänt, och hade vittnat även mot Karin för att rädda hennes själ. Karin vägrade dock även på avrättningsplatsen.
Referenser
Bäfvernytt. MEDLEMSBLAD FÖR HÄRNÖSANDS SLÄKTFORSKARE • ÅRGÅNG 27 • LÖSNUMMER: 20 KR • NR 2/68 • JUNI 2017 Bäfvernytt. MEDLEMSBLAD FÖR HÄRNÖSANDS SLÄKTFORSKARE • ÅRGÅNG 27 • LÖSNUMMER: 20 KR • NR 3/69 • SEPTEMBER 2017
Kategori:Födda okänt år Kategori:Kvinnor Kategori:Avlidna 1674 Kategori:Det stora oväsendet i Ångermanland Kategori:Personer som blivit avrättade för häxeri i Sverige Kategori:Personer som blivit avrättade av Sverige under 1600-talet Kategori:Personer som blivit avrättade genom halshuggning i Sverige