Ultima VII Part Two: Serpent Isle är ett rollspel utvecklat och utgivet av Origin Systems till MS-DOS 1993. Spelet är en direkt uppföljare till Ultima VII: The Black Gate och utgör tillsammans med detta den sjunde huvuddelen i Ultima-serien. Handlingen utspelar sig arton månader efter The Black Gate, när Avataren följer efter kultledaren Batlin till en avlägsen övärld kallad Serpent Isle för att återigen konfrontera väsendet Guardian.

Spelet är det första huvudspelet i serien som helt utspelar sig utanför Britannia så som riket gestaltats sedan Ultima III: Exodus. På Serpent Isle möter Avataren tre stadsstater grundade av utvandrare från Britannia samt ruinerna efter en äldre, bortglömd civilisation vars ormkult och filosofi utgör spelets tematiska kärna.

Handling

Bakgrund I Ultima I: The First Age of Darkness fanns en region känd som The Lands of Danger and Despair, där Shamino var härskare. Efter händelserna i det spelet skildes området från världen Sosaria och blev Serpent Isle, geografiskt omformat men fortfarande igenkännbart för den som jämför kartor – till exempel motsvarar staden Monitor de tidigare städerna Montor East och West, och Gorlabträsket ligger där byn Gorlab en gång låg.

Den ursprungliga kulturen på Serpent Isle, de så kallade Ophidians, dyrkade tre kosmiska ormar som representerade ordning, kaos och balans. I ett avlägset förflutet splittrades folket i två fraktioner, Order och Chaos, vars krig slutade med att Chaos-serpentinen förstördes. Därmed rubbades balansen och universums struktur började gradvis lösas upp. Den ”Great Earth Serpent” som vaktade Exodus fästning i Ultima III visar sig i efterhand ha varit Balansormen, som slitits ur tomrummet och därigenom utlöst konflikten.

Spelberättelse Arton månader efter att den svarta portalen förstörts i slutet av The Black Gate, och sex månader efter händelserna i Ultima Underworld II: Labyrinth of Worlds, upptäcks att Guardian beordrat sin högra hand Batlin att följa efter Gwenno – Iolos hustru – till Serpent Isle. Lord British skickar Avataren och följeslagarna Iolo, Shamino och Dupre genom en moongate för att följa efter dem. Väl framme strandsätts sällskapet i ett kustområde norr om staden Monitor, där deras utrustning sprids över ön och måste återfinnas.

På ön finner Avataren tre huvudsakliga stadsstater – riddarsamhället Monitor, sjöfartsstaden Fawn och magokratin Moonshade – som alla grundats av grupper som en gång bröt med Britannias dygdsystem. Samtidigt orsakar en växande ”obalans” naturkatastrofer, magiska anomalier och förvridna varelser. Jakten på Batlin leder slutligen till en ritual där tre mäktiga andar, the Banes of Chaos, frigörs och besätter Avatars följeslagare; i den process som följer ödeläggs stora delar av Serpent Isle.

Återställandet av balansen Efter att Batlin dödats och Banes besegrats måste Avataren använda kunskaperna om den ophidiska kulturen för att återupprätta balansen mellan Ordning och Kaos. Genom att utforska ruiner, tempel och helgedomar, samt utföra ett antal ritualer, återuppväcks Chaos-serpentinen och förenas åter med de övriga krafterna. En levande själ måste offras för att återställa balansen; Avataren erbjuder sig, men Dupre – tyngd av skuld för de illdåd han begått under besättningen – offrar i stället sitt liv.

I slutsekvensen tackar ormarna Avataren för att ordningen återställts. I samma ögonblick sträcker sig dock Guardians hand in i tomrummet, griper Avataren och för bort honom till ännu en värld, vilket leder vidare till Ultima VIII: Pagan.

Spelupplägg Serpent Isle använder i stort sett samma spelmotor som The Black Gate: en isometrisk 2D-vy, en högt interaktiv spelvärld där nästan alla föremål kan plockas upp, flyttas och kombineras, samt realtidsbaserade strider där spelaren primärt styr Avataren medan gruppens övriga medlemmar sköts av spelets artificiella intelligens.

Till skillnad från många tidigare Ultima-spel är strukturen mer linjär. Stora delar av ön är inledningsvis avstängda och öppnas först efter att vissa uppdrag eller händelser genomförts, och flera plottdrivna skriptsekvenser styr i vilken ordning spelaren kan ta sig vidare. Fri utforskning är fortfarande möjlig i betydande utsträckning, men huvudintrigen är mer styrd än i tidigare delar.

Spelaren kan, liksom i The Black Gate, inta mat och dryck, sova, hantera en stor mängd föremål och utrustning samt föra omfattande dialoger med icke-spelbara rollfigurer via nyckelordssystemet. Inventariesystemet har justerats jämfört med föregångaren, bland annat med en mer detaljerad utrustningsbild för varje partymedlem.

Utveckling Spelet utvecklades av Origin Systems som en direkt uppföljare till The Black Gate och använder i huvudsak samma tekniska grund, vilket gjorde det möjligt att återanvända grafik, spelmotor och verktyg med vissa förbättringar. Ursprungligen diskuterades att ge spelet ett eget nummer i serien, men man valde slutligen att marknadsföra det som Ultima VII Part Two för att betona kopplingen till föregångaren.

Enligt utvecklingsdokument som senare blivit kända var den ursprungliga intrigen mer omfattande, framför allt i spelets senare hälft efter Batlins död. Tidsramar och budgetbegränsningar innebar att flera sidohandlingar och spelmoment ströks eller förenklades innan den slutliga versionen gavs ut.

Serpent Isle gavs från början ut på disketter för MS-DOS och såldes i Origin-typisk box med bland annat tygkarta och den fiktiva reseguiden Beyond the Serpent Pillars, som beskriver ön ur en inifrånvinkel. Senare inkluderades spelet tillsammans med The Black Gate i samlingen The Complete Ultima VII, och båda spelen har i modern tid återutgivits i nedladdningsbar form paketerade med DOSBox.

The Silver Seed The Silver Seed är en officiell expansion (”add-on disk”) till Serpent Isle som släpptes 1993. Expansionen lägger till ett fristående uppdrag som spelaren kan påbörja från den huvudsakliga kampanjen: Avataren färdas tillbaka i tiden till Serpent Isle i dess forntid för att finna den silverfrö som en gång skulle ha hindrat obalansen att uppstå.

Expansionen introducerar nya områden, föremål och rollfigurer men är designad för att integreras med huvudspelet snarare än fungera som ett separat äventyr. Vissa av föremålen – såsom en nyckelring för nyckelhantering – gör det grundläggande spelet bekvämare att spela. The Silver Seed ingår i senare utgåvor som The Complete Ultima VII och olika samlingspaket med serien.

Mottagande Serpent Isle fick överlag goda recensioner vid lanseringen, men kritikerna var delade kring hur den mer linjära strukturen fungerade jämfört med The Black Gate.

Computer Gaming Worlds recensent Scorpia beskrev spelet 1993 som betydligt mer komplext än föregångaren, men kritiserade inventariesystemet, kravet på att manuellt mata partyt, långsamma diskaccesser och vissa pussel. Hon sammanfattade omdömet med att det rörde sig om ”en bra berättelse som genomförts på ett bristfälligt sätt”.

Webbplatsen CNET har i efterhand framhållit Serpent Isle som ett av seriens starkaste inslag och betonat den omfattande kampanjen och de många minnesvärda rollfigurerna. I en samtida recension skrev tidningen The Free Lance-Star att spelet var ytterligare ett steg framåt för serien tekniskt, visuellt och berättarmässigt, och menade att även nya spelare kunde ta sig an det utan tidigare erfarenhet av Ultima. PC Magazine lyfte särskilt fram förbättringar i grafik och ljud och kallade spelet ”det bästa Ultima hittills”.

Expansionen The Silver Seed fick ett blandat mottagande. Scorpia rekommenderade den framför allt till spelare som planerade att spela igenom Serpent Isle (på nytt), och ansåg att expansionens största värde låg i de bekvämlighetsförbättringar som de nya föremålen gav, snarare än i själva sidoberättelsen. Electronic Entertainment gav expansionen betyget 7 av 10 och beskrev den som ett exempel på hur en uppdatering i praktiken fungerade som en ”buggfix” för originalspelet.

1994 placerade PC Gamer US Serpent Isle på plats 13 i en lista över tidernas bästa datorspel och beskrev det som kulmen på en av de mest populära rollspelsserierna på PC. Samma år listade PC Gamer UK The Black Gate och Serpent Isle tillsammans som nummer 39 bland de bästa PC-spelen genom tiderna, med motiveringen att de var ”enorma” spel med komplexa och engagerande sidoberättelser.

Sammanställda recensioner

Arv Serpent Isle betraktas ofta som en av höjdpunkterna i Ultima-serien och som ett av de mest berättelsedrivna rollspelen från den tidiga 1990-talsgenerationen av PC-spel. Den mer linjära strukturen och det starka fokuset på intrig och karaktärsutveckling har lyfts fram både som en styrka och som ett avsteg från seriens mer öppna tradition.

Spelet är också betydelsefullt för hur det utvecklar seriens tematik kring moral, kulturkrockar och religiös fanatism. Konflikten mellan de tre stadsstaterna på Serpent Isle och arvet efter den ophidiska ormkulturen har i efterhand tolkats som en mer nyanserad skildring av ”den andre” än i många samtida rollspel.

Serpent Isle och The Silver Seed markerar samtidigt slutet för den spelmotor som introducerades i The Black Gate och ofta lyfts fram som höjdpunkten för Origins klassiska, mycket öppna och detaljerade enspelarkampanjer. Motorn har i efterhand återskapats av fans i det öppna projektet Exult, vilket gjort det möjligt att spela både The Black Gate och Serpent Isle på moderna system med olika förbättringar.

Referenser

Noter

Externa länkar

Ultima VII Part Two: Serpent Isle på The Codex of Ultima Wisdom (fan-wiki)

Kategori:Datorspel 1993 Kategori:MS-DOS-spel Kategori:Rollspel Kategori:Datorspel utvecklade i USA