Konstitutionalistrevolutionen 1932 (Revolução Constitucionalista de 1932) var en väpnad konflikt i delstaten São Paulo i Brasilien mellan 9 juli och 2 oktober 1932. Upproret hade som övergripande syfte att återställa den konstitutionella ordningen i Brasilien. Det riktades mot Getúlio Vargas provisoriska regering som etablerats vid revolutionen 1930. Trots att upproret slogs ner påverkade det den politiska utvecklingen i önskad riktning.
Bakgrund Efter revolutionen 1930 hade Getúlio Vargas etablerat en provisorisk regering som upplöste den dåvarande konstitutionen och avsatte landets delstatsguvernörer. I São Paulo väckte denna centralisering av makten betydande missnöje, särskilt bland den politiska och ekonomiska eliten som länge spelat en dominerande roll i den federala politiken.
Den provisoriska regeringen utsåg militära interventorer i delstaterna, vilket avbröt det traditionella regionala självstyret och skapade en växande opposition. Kraven på en snabb återgång till konstitutionellt styre, fria val och en ny författning ökade under 1931–1932 och kulminerade i bildandet av en bred koalition som förespråkade konstitutionella garantier och institutionell stabilitet.
M.M.D.C. Under en demonstration mot den federala regeringen vid Palácio dos Campos Elíseos i centrala São Paulo den 23 maj dödades fyra personer:
Mário Martins de Almeida Euclides Bueno Miragaia Dráusio Marcondes de Sousa Antônio Américo Camargo de Andrade
M.M.D.C, akronym för de fyra studenter som dödades, blev snabbt en viktig symbol för motståndet mot Getúlio Vargas regim. Händelsen väckte starka känslor och mobiliserade tusentals frivilliga att kämpa för återinförandet av en demokratisk konstitution och för att försvara delstatens autonomi. M.M.D.C. kom därmed att symbolisera både martyrskap och enighet, vilket gav revolutionen både moralisk legitimitet och bred folklig förankring.
Stridernas förlopp Upproret inleddes 9 juli 1932 när styrkor i São Paulo tog kontroll över flera strategiska positioner och deklarerade väpnat motstånd mot den federala regeringen. Trupperna bestod av en kombination av reguljära enheter, frivilliga och paramilitära grupper organiserade av lokala institutioner och civilsamhället.
Trots initiala framgångar och omfattande mobilisering saknade rebellerna det förväntade stödet från andra delstater, vilket försvagade deras militära position. Federala styrkor inledde en gradvis offensiv på flera fronter, understödda av bättre utrustning och luftstridskrafter.
Under augusti och september trängdes de paulistiska linjerna tillbaka, och efter intensiva strider kapitulerade São Paulo den 2 oktober 1932.
Efterspel Trots det militära nederlaget uppnådde rörelsen flera av sina politiska mål. Den federala regeringen erkände behovet av att återupprätta en konstitutionell ordning och utlyste val till en konstituerande församling redan 1933. Den nya konstitutionen antogs 1934 och innehöll flera principer som hade drivits av de paulistiska ledarna, däribland återställandet av vissa federativa befogenheter och införandet av mekanismer för representativt styre.
Samtidigt blev revolten ett centralt inslag i São Paulos regionala identitet som en symbol för rättsstatlighet och civilt motstånd. Trots detta kvarstod politiska spänningar mellan delstaten och den federala regeringen under resten av Vargasperioden.
Revolutionsdagen, 9 juli, är helgdag i delstaten São Paulo.
Bildgalleri
Källor
Kategori:Uppror i Brasilien Kategori:Brasiliens politiska historia