miniatyr|Högra delen av en teckning över Kalmar av Erik Jönsson (senare Erik Dahlbergh, 1645. Storkyrkan ses i mitten av bilden, med Lillkyrkan till vänster. Kalmar stad fram till 1650-talet var en stad omedelbart nordväst om Kalmar slott, för vilket de äldsta beläggen är från 1100-talet. 1639 beslöts att staden skulle flyttas, en flytt som påskyndades av stadsbranden 1647.
Historik
Medeltiden Senast omkring 1150 bör det ha funnits en betydande bebyggelse på Slottsholmen. Slottets kastal, det runda stentornet, kan ha byggts i slutet av 1100-talet eller omkring 1200. Det verkar också som att bebyggelse etableras på fastlandssidan under de första decennierna av 1200-talet.
Den stora stadskyrkan, Bykyrkan (eller Storkyrkan eller Sankt Nicolai kyrka), omnämns i källorna första gången år 1278. Kalmar dominikankonvent för munkar grundades 1243, och S:t Johannes nunnekloster utanför stadsmuren grundades 1299. Stadssigillet förekommer första gången år 1302, och senast år 1312 fanns ett råd.
Utveckling och avveckling Bebyggelsen utvecklades från 1200-talet till en av de viktigaste städerna i Sverige. Kalmar låg då ungefär där Gamla staden ligger idag. Argumentet för stadsflytten var säkerhet: staden hade 1611 raserats av danskar som belägrat slottet. Danska trupper tog staden den 27 maj 1611, och den 17 juli gjorde svenska trupper utfall mot danska ställningar. Vid någon av dessa händelser, eller bägge, brändes staden till stora delar ned.
Farhågor fanns för att detta skulle upprepas. Rådet i Stockholm beslöt därför 1639 att staden skulle flyttas. Flytten påskyndades av att det gamla Kalmar till stor del brann ned i stadsbranden i Kalmar 1647.
Belägenhet Stadsbebyggelsen började växa upp på fastlandet innanför Slottsholmen i början av 1200-talet, parallellt med den bebyggelse som redan fanns på Slottsholmen. När Kalmar slott började byggas under andra halvan av 1200-talet, tvingades invånarna på Slottsholmen att flytta till fastlandet.
Den medeltida staden var omkring 150 000 kvadratmeter stor, betydligt mindre än det medeltida Visby och Stockholm. Befolkningen innanför stadsmuren antas ha legat på mellan 2 000 och 2 500 invånare. Många hade tyska som modersmål. På 1500-talet hade Kalmar 180 borgarhushåll, 115 hushåll som var för fattiga för att räknas som borgare och 100 kronotjänarhushåll. Därtill fanns 20 adels- och prästhushåll.
Kalmars huvudhamn låg utanför Sjöporten i stadsmuren fram till mitten av 1600-talet, och den flyttades i samband med att den nya staden byggdes upp på Kvarnholmen. En gatusträckning gick västerut från Sjöporten mot stadens torg, och österut ledde en nästan 100 meter lång brygga ut i fjärden.
Stadsplanering Kalmar var omslutet av en stadsmur, som tillkom i början av 1300-talet och kan ha varit upp till åtta meter hög. Borgen hade från slutet av 1200-talet en egen ringmur med hörntorn. Stadsmuren hade fyra portar, varav tre för tillfartsvägar norrifrån, västerifrån och söderifrån. Den fjärde porten, Sjöporten, vette österut mot stadens hamn i Kalmarsund. Stadsområdet var någorlunda runt i formen, men något oregelbundet som en klocka eller svamphatt med basen orienterad mot sydost och slottet. I den sydöstra delen anslöt stadsmuren till slottet, som var avskilt från fastlandet med en vallgrav.
Under 1600-talet vidgades den medeltida stadens försvarsverk med en yttre försvarsgördel utanför stadsmuren med en vallgrav, tre bastioner och en ravelin.
Staden hade ett oregelbundet format torg ungefär mitt i staden.
Stadsbebyggelsen raserades från omkring 1650 successivt, som en del av flyttningen av staden till Kvarnholmen. Demoleringen kom igång på allvar efter mitten av 1660-talet och fortskred långsamt under det första årtiondet. Det var då huvudsakligen inriktat på stadens södra front.
Storkyrkan sprängdes våren 1678 under Skånska kriget av svenskarna.
Rester och arkeologi Bortsett från Storkyrkan under en övergångstid till 1678, då den sprängdes av svenskarna under Skånska kriget, samt kyrkogården, övergavs den gamla staden vid stadsflytten från omkring 1650. Källare, husgrunder och gator finns dock kvar under mark. På kyrkogården finns också stenar som märker ut var Bykyrkan stod.
Under andra hälften av 1800-talet anlades på platsen för den gamla staden Kalmar lasarett, Kalmar stadspark och Södra kyrkogården.
Området är en av de mer arkeologiskt undersökta platserna i Sverige, med lämningar från medeltid och 1600-tal. Från 1920-talet genomfördes ett antal omfattande undersökningar, bland annat under Sven Rosman och Harald Åkerlund. På 1920-talet genomförde Rosman undersökningar för att klarlägga medeltidsstadens institutioner. Därvid lyckades man lokalisera stadsmurens portar, Storkyrkan och dominikankonventet, samt flera gator och torg.
Källor Magnus Stibéus och Hanna Menander (redaktörer): Ny arkeologi under gatorna i Gamla stan, Arkeologerna och Statens historiska museer, 2022 Snabbguide till historiska Kalmar den 16 april 2025 på www.kalmar.com
Noter
Kategori:Sveriges historia Kategori:Kalmars historia