Broder Lorens, född Nicolas Herman omkring 1614, död 1691, var en lekbroder i Karmelitorden på 1600-talet I Frankrike. Han tjänstgjorde vid ett kloster med oskodda eller barfotakarmeliter, i det som nu är kyrkan Saint-Joseph-des-Carmes i Paris. Han är bäst ihågkommen för den postumt utgivna boken Att leva i Guds närvaro.

Biografi Broder Lorens föddes i Herimenil i Lorraine i östra Frankrike. Som 18-åring fick han livsomvälvande andlig upplevelse, när han en vinterdag fick syn på ett naket träd och slogs av tanken att trädet inom några månader åter skulle bära löv, följt av blomning och frukt. Detta blev för honom en symbol för Guds förmåga att omvandla det mänskliga hjärtat, och han fick insikten att Guds försyn aldrig lämnat honom.

Han stred som soldat i det trettioåriga kriget, och blev bland annat blev tillfångatagen av tyska trupper. I fångenskapen hotades han med hängning för misstänkt spionage, något han förnekade. Han släpptes när soldaterna såg hans likgiltighet och mod inför döden. I strid mot svenska trupper skadades han och blev förlamad.

Efter konvalescens hemma hos sina föräldrar, tog han anställning som betjänt hos William de Fuibert, som var skattmästare åt Frankrikes kung. När anställningen tog slut bestämde sig Herman för att gå i sin farbrors fotspår och söka sig till barfotakarmeliterna. 1640 anslöt sig Herman som lekbroder till barfotakarmeliterna och tog namnet Lorens av uppståndelsen. Han tillbringade resten av sitt liv i i klostret, där hans uppgift inledningsvis var att arbeta i köket och senare att tillverka och laga sandaler.

Han led i många år av en svår gikt, som till slut ledde till en böld på benet. Under sina sista år var han allvarligt sjuk tre gånger. Under de sista månaderna av sitt liv var han medveten om att hans tid snart var ute. Han dog den 12 februari 1691.

Andligt liv Broder Lorens levnadsregel kan sammanfattas med titeln på den postumt utgivna samlingen av några av hans skrifter, Att leva i Guds närvaro."Den heligaste, vanligaste och nödvändigaste övningen i det andliga livet är att leva i Guds närvaro, det är att glädja sig över hans gudomliga sällskap och göra det till en vana att leva med honom. ... Vi måste ständigt lägga oss vinn om att alla våra handlingar, av vad slag de än är, blir till små samtal med Gud..."Vägen till denna intima gemenskap går, enligt Broder Lorens, genom återkommande inre bön och försakelse av värdsliga ting:"Under vårt arbete och andra sysselsättningar, även när vi läser eller skriver, om det också är om andliga ting, och till och med under yttre andaktsövningar och muntliga böner, skall vi hålla upp några ögonblick, och detta så ofta som vi kan, för att tillbe Gud i vårt hjärtas innersta och smaka honom, om det än bara är i föregående och liksom om vi stal oss till det."

"Vi kan inte ge Gud något bättre bevis på vår trohet än att tusen och åter tusen gånger avstå från och ringakta det skapade för att under ett enda ögonblick få njuta av Skaparen.När människan under en längre tid på detta sätt övat sig i att ständigt söka och leva i Guds närvaro blir, skriver Broder Lorens, "nästan hela hennes liv ... till ständiga akter av kärlek, tillbedjan, ånger, förtröstan, tacksägelse, offer, åkallan och alla de mest upphöjda dygder".

Referenser

Kategori:Karmeliter Kategori:Män Kategori:Födelseår saknas Kategori:Avlidna 1691