Sommaren med Monika är en film från 1953 i regi av Ingmar Bergman, med Lars Ekborg och Harriet Andersson i huvudrollerna. Filmen är baserad på romanen Sommaren med Monika (1951) skriven av Per Anders Fogelström.
Filmen blev kontroversiell på grund av en nakenscen och, tillsammans med Arne Mattssons film Hon dansade en sommar, bidrog den till en idé om Sverige som ett oanständigt, sexuellt frisinnat land och begreppet Den svenska synden.Larsson mfl, Såra, tukt och sedlighet, s 77
Filmen katapulterade sin huvudrollsinnehavare Harriet Andersson till stjärnstatus. Vid tiden var Bergman romantiskt involverad med Andersson och skapade filmen som en tavla för hennes talang. Trots slutet på deras romantiska relation fortsatte de att samarbeta i flera efterföljande filmer, inklusive Gycklarnas afton, Sommarnattens leende, Såsom i en spegel, Viskningar och rop och Fanny och Alexander.
Filmen hade premiär den 9 februari 1953 på biografen Spegeln i Stockholm.
Handling Harry Lund, nitton år och hemmahörande på Söder i Stockholm, jobbar på lagret hos Forsbergs Glas- & Porslinsvaru AB. Yngst bland de anställda får han ta snubborna. På ett grönsakslager i närheten arbetar Monika. Sjutton år och fysiskt attraktiv utsätts hon ofta för de manliga arbetskamraternas bryska närmanden. Harry och Monika träffas på en kafferast. Det är vår i luften och Monika tar initiativet till bekantskap. Snart håller de ihop. Hennes före detta sällskap, hårdingen Lelle, gillar inte det nya förhållandet, väntar ut Harry en kväll då denne följt Monika till porten, och ger honom ett kraftigt slag i ansiktet.
Harry bor med sin far, som är ensam och sjuklig. Modern var tidigt klen och dog när Harry var åtta år. Monikas miljö är den barnrika och fattiga arbetarfamiljens. Hon har svårt att tåla sin far, en spritglad slarver. En kväll kommer fadern upprymd hem för att fira 25-årsdagen av sitt möte med hustrun. Det skär sig mellan far och dotter. Monika får inkassera några örfilar och flyr upprörd hemmet. Hon har ingenstans att ta vägen och ber att få flytta in hos Harry. Egentligen skulle det gå, eftersom Harrys far tagits in på sjukhus, men fastern har nyckel till lägenheten. Harry vågar därför inte låta Monika bo där. I stället inkvarterar han henne på faderns campingbåt, förtöjd intill Västerbron. Harry tillbringar sin första natt med Monika ombord på båten och försover sig följande morgon. På lagret håller direktören, kamrern och basen räfst med den försumlige. Harry är inte beredd att svälja de överordnades kritik och gliringar; han och direktören enas om att han bör sluta. Monika har efter förälskelsen i Harry redan givit upp sitt jobb. Nu är de båda fria. Upproret mot förtryckarna fullföljs med båtens hjälp; de lämnar staden bakom sig.
Skimrande dagar bland skären i havsbandet följer. De väver drömmar om en framtid tillsammans. Harry vill utbilda sig till ingenjör, jobba på dagarna och läsa på kvällarna. Monika ser sig i rollen som välbeställd hemmafru, väntande på Harry efter jobbet. Men först vill hon njuta av sommaren. En dag överraskas de av Lelle medan Monika håller på att lära den fumlige Harry dansa vals i strandkanten. Lelle tar sig osedd ombord på båten, kastar parets persedlar i sjön och anlägger eld. När Harry ingriper får han stryk av den starkare Lelle, men Monika skyndar till och gemensamt lyckas de besegra inkräktaren i paradiset. Triumfen firas med ett rus.
Sommaren lider mot sitt slut. Monika är havande och resurserna tryter. Hon vill ha annat än svamp att äta och tvingar den tveksamme Harry ut på stöldturné. Själv infångas hon av en villaägare som ringer efter polis. I sista ögonblicket lyckas hon rymma med sitt byte: familjens helgstek. Hon anklagar Harry för att lämna henne i sticket och inte vilja ta några risker. Ögonblicket kommer då de ovillkorligen måste återvända till staden. Fastern tar det unga paret till prästen och ser till att de får vigselbevis innan barnet föds. De flyttar in i en liten lägenhet. Harry börjar på verkstad och försöker läsa om kvällarna. Monika, ensam med dottern på dagarna, tröttnar snart på modersrollen och överlåter den nattetid på Harry, som inte får mycket sömn. När fastern engagerar sig i barnpassningen i tron att Monika börjat jobba går den senare ut på stan och roar sig. En morgon återvänder Harry oväntat från ett firmauppdrag norrut och överraskar sin hustru med Lelle i sängen. Hans framtidsdrömmar rasar. Monika försvarar sig med att han inte kan försörja henne och att han lämnat henne ensam. Dessutom är hon kär i Lelle. Förtvivlad och rasande slår han henne. Monika känner igen slagen hemifrån och lämnar honom. Snart blir han vräkt; hustrun har köpt en kappa för hyrespengarna.
Harry blir ensam ansvarig för barnet. I Forsbergs gatuspegel står han med dottern på armen och drömmer sig tillbaka till den fysiska lyckan med Monika vid havet. Det är en erfarenhet som kommit honom att mogna trots det bittra slutet.Svensk Filmografi 5, s 268f
Medverkande miniatyr|höger|270px|Sommaren med Monika blev Harriet Anderssons internationella genombrott på film – fotografi från 1952. Källa: Sommaren med Monika på Svensk Filmdatabas (medverkande) Harriet Andersson – Monika Eriksson, 17 år Lars Ekborg – Harry Lund, 19 år Dagmar Ebbesen – fru Lindström, Harrys faster Åke Fridell – Ludvig "Ludde" Eriksson, Monikas far Naemi Briese – Monikas mor Åke Grönberg – verkmästaren, Harrys arbetskamrat Sigge Fürst – Johan, lagerbasen på Forsbergs Glas & Porslinsvaru AB John Harryson – Lelle, Harrys rival Ej krediterade roller Georg Skarstedt – Harrys far Gösta Ericsson – Forsberg, direktör för glas- och porslinsvarufirman Gösta Gustafson – Forsbergs kamrer Gösta Prüzelius – försäljare hos Forsbergs Göthe Grefbo – lagerarbetare hos Forsbergs Arthur Fischer – chef för grönsakslagret Torsten Lilliecrona – chaufför på grönsakslagret Bengt Eklund – förste man på grönsakslagret Hans Ellis – Svensson, springpojke på grönsakslagret Ivar Wahlgren – Göran, villaägare i skärgården Renée Björling – Görans fru Catrin Westerlund – Görans dotter Carl-Uno Larsson – Hasse, Monikas yngre bror Hanny Schedin – fru Boman, innehavarinna av kafé 12:an Kjell Nordenskiöld – hjälten i filmen "Sången om kärlek" Margaret Young – hjältinnan i filmen "Sången om kärlek" Nils Hultgren – Lindevall, kyrkoherde Ernst Brunman – tobakshandlare Sten Mattsson – Harrys kompis på verkstaden Magnus Kesster – Harrys arbetskamrat i tågkupén Carl-Axel Elfving – Harrys arbetskamrat i tågkupén Bengt Brunskog – Monikas kavaljer på kaféet Wiktor "Kulörten" Andersson – ölgubbe tillsammans med Monikas far Birger Sahlberg – ölgubbe tillsammans med Monikas far Nils Whiten – lumphandlare Tor Borong – lumphandlare Einar Söderbäck – lumphandlare Mona Geijer-Falkner – en fru på gården som klagar över Erikssons barn Astrid Bodin – en fru i gårdsfönstret Gun Östring – sköterska på BB Sven Löfgren – lastbilschauffören bakom Harry vid järnvägsövergången Uno Larsson – en man med basker på gården som talar med tobakshandlaren Marianne Lindén – June, Monikas och Harrys lilla dotter Bortklippta roller i den slutliga versionen Harry Ahlin – villaägaren (bortklippt) Jessie Flaws – villaägarens dotter (bortklippt) Mona Åstrand – en flicka (bortklippt) Gordon Löwenadler – en av Monikas kavaljerer (bortklippt) Anders Andelius – en av Monikas kavaljerer (bortklippt) Gustaf Färingborg – en man på grönsakslagret (bortklippt)
Om filmen Ingmar Bergman avslutade Kvinnors väntan med ett uppbrott: Ett par förälskade ungdomar lämnar släkten åt sitt öde i en skärgårdsvilla och flyr i en liten båt mot friheten och äventyret. Sommaren med Monika kan ses som en utveckling av den föregående filmens slutmotiv. Bergman samarbetade med författaren Per-Anders Fogelström vid utformningen av scenariot till Medan staden sover, som Lars-Eric Kjellgren iscensatte. Bägge regissörerna hade på ett tidigt stadium fått kännedom om att Fogelström skrev på en berättelse om två arbetarungdomar som ger sig av i båt från storstadens frihetsinskränkande plikter och miljöer och förklarat sig intresserade av att göra film på historien. Det blev Bergman som slutligen engagerade sig i projektet och gav Fogelström vissa direktiv för dramatiseringen, bland annat Lelle-figuren: Medan jag förberedde "Kvinnors väntan" träffades Per-Anders Fogelström och jag regelbundet. Han höll på med en historia om en flicka och en pojke som rymmer tillsammans och lever vildmarksliv i skärgården innan de återvänder till samhället. Tillsammans gjorde vi ett filmmanuskript. Det lämnades in till SF tillsammans med en detaljerad bruksanvisning. Min idé var att göra en lågbudgetfilm under rigoröst enkla förhållanden, långt borta från ateljéerna och med minsta tänkbara personal. "Sommaren med Monika" fick klartecken som min andra film under slavkontrakt. Provfilmen med Harriet Andersson och Lars Ekborg gjordes i en av uppställningarna för "Kvinnors väntan". Jag gick återigen ut ur en film och in i en annan.Bergman: Bilder, s 295
Romanen Sommaren med Monika utkom i september 1951 på Bonniers Förlag och publicerades våren 1952 som följetong i Folket i Bild med illustrationer av Eric Palmquist. Konstnärens teckningar kom i flera fall att tjäna som förebilder till Bergmans scenuppställningar.
Inspelningen ägde rum från slutet av juli till början av oktober 1952. Exteriörscenerna i skärgården togs stumt av en liten arbetsgrupp som inkvarterades hos klockaren, läraren och spelmannen Filip Olsson på Ornö. Av denne legendariske öbo skapade Alf Sjöberg ett porträtt i Den blomstertid .... Tre veckors exponerad film visade sig vid framkallningen ha en grov negativrepa på praktiskt taget allt material och scenerna måste tas om. Den förlängda vistelsen bland skären bars dock med jämnmod av de medverkande ("större krokodiltårar har aldrig gråtits i en filmtrupp").Bergman om Bergman, s 79 Bergman har själv talat om den lustfyllda stämningen kring denna produktion: En mindre komplicerad film än "Sommaren med Monika" har jag aldrig gjort. Vi drog helt enkelt i väg och spelade in den. Vi gladde oss åt vår frihet. Publikframgången blev avsevärd.Bergman: Bilder, s 295
Statens biografbyrå klippte, utan att möta några allvarligare protester från Bergman, tio meter film med våld och erotisk frigjordhet.I akt 1: råa sparkar mot den knockade Harry. I akt 2: bröstsmekningen efter spritorgien.
Bergman använde också en effekt här för första gången, som han kallade "att väcka" publiken, genom att göra publiken medveten om att de tittade på en film genom en paus mellan identifikation och distansering. I slutscenen vänder sig Monika mot kameran och tittar rakt på den – och på tittaren. Bergman: Sommaren är slut. Harry är inte hemma och Monika går ut med Lelle. På fiket sätter han fart på jukeboxen. Under swingens dån vänder sig kameran mot Harriet. Hon flyttar blicken från sin partner rakt in i objektivet. Här etableras plötsligt och för första gången i filmhistorien en skamlös direktkontakt med åskådaren.Bergman: Bilder, s 296 Samma funktion uppfylldes av det fiktiva filmhaveriet i Persona (1966) samt ateljébullret och titeltexten till Vargtimmen (1968), som upprepas mitt i filmen.Bergman om Bergman, s 240
I sin bok om Bergman - Djävulens ansikte (1962) - gör Jörn Donner gällande att filmen visar inflytande från italiensk neorealism, närmare bestämt den "nästan kommersiella" sensualismen hos Giuseppe De Santis. Vissa likheter finns mellan Harriet Anderssons utstyrsel på de svenska skären och Silvana Manganos i den italienske regissörens Bittert ris från 1948.
Amerikansk distribution miniatyr|265px|"Sommaren med Monica" – "Monika, the Story of a Bad Girl", bioaffisch i USA 1956.