höger|miniatyr|Kejsarens vexillum.

De romerska kejsarna innehade makten i romarriket under den period som kallas det Romerska kejsardömet och som avlöste den Romerska republiken. Övergången mellan republik och kejsardöme innebar att makten samlades hos en enda person, snarare än hos "Senaten och folket i Rom". Detta skedde gradvis, och historiker ser olika tidpunkter som brytpunkter mellan republik och kejsardöme: mordet på Julius Caesar (44 f.Kr.), slaget vid Actium (31 f.Kr.) eller då Gaius Octavianus fick hederstiteln Augustus (27 f.Kr.).

Historia Augustus, som allmänt anses ha varit den förste kejsaren, var noga med att upprätthålla bilden av republikanskt styre och antog ingen särskild titel för att markera början på sitt styre (som började 27 f.Kr.).Rubicon. Holland, T. Abacus, 978-0349115634 Istället koncentrerade han helt enkelt den makt som redan fanns bland de romerska magistraterna till sig själv och övertog den existerande hederstiteln "Princeps Senatus" (den förste i senaten). Denna regeringsform, som varade i nästan 300 år, kallas därför för "Principatet".

Ordet för "kejsare" i flera moderna språk, såsom engelskans "emperor" och franskans "empereur" kommer från titeln "Imperator", som en armé kunde ge åt en framgångsrik general; som sådan måste "Princeps" under kejsardömets första tid fortfarande förtjäna titeln. Även om termen "emperor/empereur" är modern, används den i engelska och franska, för att beskriva kejsarna i det Romerska kejsardömet, eftersom den dels betonar de starka banden mellan härskaren och armén (på vars stöd härskarens makt berodde), dels inte gör någon skillnad på de olika styrelsesätten under kejsardömets olika faser. Det svenska ordet "kejsare" kommer, liksom det tyska "kaiser" och det ryska "tsar", från ättnamnet Caesar, som i klassiskt latin uttalades "Kajsar". Detta namn bars av Augustus adoptivfar Gaius Julius Caesar och blev sedermera också en hederstitel åt kejsarna. Det används i denna lista, eftersom det har samma funktion och konnotation som det engelska "emperor".

Efter den romerska krisen på 200-talet, formaliserade och förskönade Diocletianus den senaste tidens kejserliga styrelsesätt, genom att etablera det så kallade "Dominatets" period i det romerska kejsardömet. Detta kännetecknas av att makten uttryckligen lades på kejsarens person och att man började använda titeln "Dominus Noster" ("Vår herre"). Från och med Diocletianus fanns det ofta flera kejsare samtidigt, som delade makten över det vidsträckta riket mellan sig. Efter Theodosius I:s död 395 e.Kr. delades riket permanent i en västlig och en östlig halva.Chester G. Starr, A History of the Ancient World, Second Edition. Oxford University Press, 1974. pp. 670–678. De var dock inte juridiskt åtskilda och kejsaren i det mer stabila östliga riket utövade ofta makt över den västra halvan. Västrom upplevde stora problem efter 395 e.Kr. och föll samman fullständigt efter 455 e.Kr. – den siste västromerske kejsaren abdikerade 476 e.Kr., varefter Östrom fortsatte att hävda anspråk på Västroms förra territorium. Östrom fortlevde till 1453 och Osmanska rikets erövring av Konstantinopel.Asimov, [title?], p. 198. De östromerska kejsarna, som i modern tid allmänt kallas bysantinska kejsare, fortsatte en obruten rad av romerska kejsare. Listan över östromerska kejsare på denna lista fortsätter fram till 610 e.Kr., vilket numera brukar vara gränsår för när man slutar kalla riket för det östromerska och övergår till att kalla det för det bysantinska. För östromerska kejsare från 610 till 1453 hänvisas därför till lista över bysantinska monarker.

De kejsare som upptas på denna lista är de som allmänt anses ha varit "legitima" (alltså inte usurpatorer etc.). Emellertid är det inte lätt att definiera vilka personer som var "legitima", eftersom kejsartiteln var ganska vagt definierad juridiskt; många av de "legitima" kejsarna tillskansade sig makten på olaglig väg och många "illegitima" pretendenter hade legitima krav på posten. Följande kriterier kan användas för att bestämma listan: En person som ovedersägligt härskade över hela kejsardömet vid någon tidpunkt måste anses som en legitim kejsare (1). En person som utsågs till tronarvinge eller medkejsare av en legitim kejsare (1) och efterträdde den förre av egen hävd räknas som en legitim kejsare (2). Om det fanns flera pretendenter och ingen var legitim arvinge, räknas den som accepterades av den romerska senaten som härskare, som legitim kejsare (3), åtminstone under Principatet.

Till exempel var Aurelianus, även om han tog makten genom på olaglig väg, ensam och obestridd härskare mellan 274 och 275 e.Kr., varför han räknas som legitim kejsare. Trots att Gallienus inte styrde över hela riket och plågades av andra pretendenter, var han legitim arvinge till (den legitime kejsaren) Valerianus. Även om Claudius II Gothicus grep makten på illegal väg och inte härskare över hela riket var han den ende pretendent, som accepterades av senaten och var därför, under sin regeringstid, den legitime kejsaren. På samma sätt blev alla pretendenter under fyrkejsaråret vid någon tidpunkt accepterade av senaten och inkluderas därför, även om de inte var obestridda; däremot blev varken Pescennius Niger eller Clodius Albinus under femkejsaråret accepterade av senaten och inkluderas därför inte. Det finns några exempel på personer, som utsågs till medkejsare, men aldrig utövade någon makt av egen hävd (särskilt barn till kejsare); dessa är legitima, men upptas bara tillsammans med den övergripande kejsaren.

Ovanstående regler är giltiga fram till 395, då riket delades i en västlig och en östlig halva. Därefter fortsätter de att gälla med förbehållet att en legitim kejsare hade obestridd kontroll över ena halvan av riket. Mot slutet av det Västromerska riket (efter 455) upphörde kejsarens relevans och det fanns tidvis ingen pretendent. För den historiska fullständighetens skull inkluderas alla västromerska kejsare efter denna tidpunkt även om Romulus Augustus, som traditionellt anses ha varit "den siste romerske kejsaren", egentligen var usurpator.

Principatet

Julisk-claudiska ätten NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor AugustusGAIVS IVLIVS CAESAR AVGVSTVS 142x142px 23 september 63 f.Kr. i Romson till Gajus Octavius och Atia Balba Caesonia (sedermera adopterad av Julius Caesar) 16 januari 27 f.Kr. 19 augusti 14 e.Kr. i Nolanaturliga orsaker TiberiusTIBERIVS IVLIVS CAESAR AVGVSTVS 100px 16 november 42 f.Kr. i Romson till Tiberius Claudius Nero och Livia Drusilla 18 september 14 16 mars 37 i Misenumtroligtvis ålder, möjligen mördad CaligulaGAIVS IVLIVS CAESAR AVGVSTVS GERMANICVS 100px 31 augusti 12 i Antiumson till Germanicus och Agrippina d.ä. 18 mars 37 24 januari 41 på Palatinen i Rommördad i en konspiration mellan delar av senaten och praetoriangardet ClaudiusTIBERIVS CLAVDIVS CAESAR AVGVSTVS GERMANICVS 100px 1 augusti 10 f.Kr. i Lugdunum i Gallia Lugdunensisson till Nero Claudius Drusus och Antonia d.y. 25 eller 26 januari 41 e.Kr. 13 oktober 54 e.Kr. i Rom eller Sinuessatroligtvis förgiftad av sin maka Agrippina d.y. NeroNERO CLAVDIVS CAESAR AVGVSTVS GERMANICVS 136x136px 15 december 37 i Antiumson till Gnaeus Domitius Ahenobarbus och Agrippina d.y. 13 oktober 54 9 juni 68 utanför Romsjälvmord NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Fyrkejsaråret och flaviska dynastin

NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor GalbaSERVIVS GALBA CAESAR AVGVSTVS 100px 24 december 3 f.Kr. i Terracinason till en konsul av okänt namn och Mummia Achaica 8 juni 68 15 januari 69 i Rommördad av praetoriangardet, lett av Otho OthoMARCVS OTHO CAESAR AVGVSTVS 100px 28 april 32 i Ferentinumson till Lucius Otho och Albia Terentia 15 januari 69 16 april 69 i Romsjälvmord VitelliusAVLVS VITELLIVS GERMANICVS AVGVSTVS 114x114px 24 september 15 i Romson till Lucius Vitellius och Sextilia 16 april 69 20 december 69 i Rommördad av Vespasianus trupper VespasianusCAESAR VESPASIANVS AVGVSTVS 100px 17 november 9 i Falacrineson till Titus Flavius Sabinus och Vespasia Polla 1 juli 69 23 juni 79 i Romnaturliga orsaker TitusTITVS CAESAR VESPASIANVS AVGVSTVS 100px 30 december 39 i Romson till Vespasianus och Domitilla den äldre 24 juni 79 13 september 81 i Romdöd i pesten DomitianusCAESAR DOMITIANVS AVGVSTVS 100px 24 oktober 51 i Romson till Vespasianus och Domitilla den äldre 14 september 81 18 september 96 i Rommördad av hovfunktionärer NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Nervansk-antoninska dynastin

NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor NervaNERVA CAESAR AVGVSTVS 100px 8 november 30 i Narnison till Marcus Cocceius Nerva och Sergia Plautilla 18 september 96 27 januari 98 i Horti Sallustiani i Romnaturliga orsaker TrajanusCAESAR NERVA TRAIANVS AVGVSTVS 100px 18 september 53 i Italica i Hispania Baeticason till Marcus Ulpius Traianus och Marcia 28 januari 98 7 augusti 117 i Selinus i Kilikiennaturliga orsaker HadrianusCAESAR TRAIANVS HADRIANVS AVGVSTVS 100px 24 januari 76 i Italica i Hispania Baeticason till Publius Aelius Hadrianus Afer och Paulina 11 augusti 117 10 juli 138 i Baiaenaturliga orsaker Antoninus PiusCAESAR TITVS AELIVS HADRIANVS ANTONINVS AVGVSTVS PIVS 100px 19 september 86 nära Lanuviumson till Titus Aurelius Fulvus och Arria Fadilla 10 juli 138 7 mars 161 i Loriumnaturliga orsaker Lucius VerusCAESAR LVCIVS AVRELIVS VERVS AVGVSTVS 100px 15 december 130 i Romson till Lucius Aelius och Avidia Plautia 7 mars 161medkejsare till Marcus Aurelius till sin död Januari 169 i Altinumdöd i pesten Marcus AureliusCAESAR MARCVS AVRELIVS ANTONINVS AVGVSTVS 100px 26 april 121 i Romson till Marcus Annius Verus och Domitia Lucilla 7 mars 161Lucius Verus medkejsare till sin dödCommodus medkejsare från 177 17 mars 180 i Vindobona eller Sirmiumnaturliga orsaker CommodusCAESAR MARCVS AVRELIVS COMMODVS ANTONINVS AVGVSTVS 100px 31 augusti 161 i Lanuviumson till Marcus Aurelius och Faustina d.y. 177medkejsare till Marcus Aurelius17 mars 180ensam kejsare vid Marcus Aurelius död 31 december 192 i Rommördad i en konspiration NamnSvenska/kortform Fullständig latinsk form Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Femkejsaråret och Severiska dynastin

Notera att det under femkejsaråret fanns totalt fem pretendenter till den romerska kejsartronen, men att endast tre av dem listas här. Clodius Albinus och Pescennius Niger lyckades endast hävda makt över vissa provinser och erkändes inte av senaten, så de räknas inte som legitima. Albinus fick dela titeln Caesar med Septimius Severus 193 i utbyte mot sitt stöd till Severus mot Niger.