miniatyr|Text och noter ur 1791 års upplaga. miniatyr|Skrubben n:o 4 på Tre remmare. Teckning av Carl Svante Hallbeck. Tre Remmare, Movitz skulle bli student eller Fredmans sång n:o 28 är en visa skriven av Carl Michael Bellman.

Visan publicerades första gången i verket ”En Stuf Rim” i januari 1780 och är troligen skriven däromkring.

Bellmanskaraktären Movitz har en framträdande roll i flera av Fredmans epistlar, men det här är enda gången som han förekommer i Fredmans sånger. Här är det också en helt annan Movitz som skildras än den gamle sappören och spelmannen. Troligen är det Bellmans egen korta akademiska karriär som skildras i visan, men han har låtit Movitz ikläda sig rollen som student. Bellman blev inskriven vid Uppsala universitet 3 november 1758 men därefter finns inga skriftliga belägg för några påbörjade studier. Han var ju redan provanställd i Rikets ständers bank och i juni 1759 fick han fast anställning som extra ordinarie tjänsteman. Däremot så anförde Bellman universitetsstudier vid Uppsala i sitt CV när han sökte tjänsten som kamrer vid Militiestatens enke- och pupillkassa 1763.

I första versen skrivs att Movitz skulle bli student och att han ”Uppsala betrakta”. Ordvalet får tolkas som en ambition och förberedelse snarare än faktiskt påbörjade studier. Här beskrivs också hur han börjar med att lära sig ”Grammatica contracta” (antingen Johannes Matthiæ Gothus utgåva från 1674 eller Daniel Helsingius från 1723) som var en sammanfattning av latinsk grammatik som bland annat användes i Maria kyrkskola där Bellman gick i början av 1750-talet. Det är också därifrån som minnesramsan ”Hic, hæc, hoc” kommer. Att han dricker ”Kyronii öl” visar på att han redan är i Uppsala och avnjuter öl bryggt av rådmannen Nils Kyronius (sonson till Peter Kyronius). I några av handskrifterna står det i stället ”Flodbergs öl” vilket syftar på öl av källarmästare Anders Flodberg i Fjärdingsroten.

I andra versen ansätts Movitz av kärlekskval, även det en analogi med Bellmans eget liv. Bellman var vid den här tiden fortfarande en tonåring och hade börjat märka av både lockelserna och svårigheterna med det motsatta könet, något som han ger uttryck för i skriften ”Tankar om flickors ostadighet”. I frustration lämnar Movitz därför universitetet. Frustrationen utmålas vidare i tredje versen där han slänger både Samuel von Pufendorfs och Hugo Grotius verk i väggen. Hans uppsyn är lika bister som Stygotius, den högfärdige och hetsige magistern i Ludvig Holbergs komedi ”Jacob von Tyboe eller den stortalende Soldat” från 1723. Slutligen lämnar han sitt lexikon, colloquia och Johann Heinrich Zopfs ”Jurisprudentia naturalis” (Naturrättslära) av vilka nedkortade och sammanfattande versioner brukar kallas ”varianta”, i pant hos krögaren. Därmed har han definitivt gett upp sina studier eftersom det enligt universitetets regler var strängt förbjudet att pantsätta studiematerial.

I fjärde versen anländer Movitz tillsammans med två studiekamrater till Stockholm och sätter sig i skrubben n:o 4 på krogen Tre remmare på Regeringsgatan för att dricka. Krogen låg kvar på samma plats och med samma namn fram till 1960-talet, men byggnaden revs ur och byggdes om totalt på 1880-talet. Inget av Bellmanskrogens gamla karaktär bevarades, men Johan Gabriel Carlén beskrev den ursprungliga skrubben n:o 4 så här:

I slutet av fjärde versen påbörjas också en parodisk disputation där Movitz både sätter sig som præses och utger nya teser. Idag är det vanligen disputanden som både författar och utger teserna, men på 1700-talet var det fortfarande vanligt att præses själv valde de teser som disputanden hade att försvara.

Den första tesen pressenteras i femte versen, nämligen om det är moraliskt förenligt att ändra om dieten, det vill säga att dricka något annat. Av hans kamrater är den ene för och skriker ”pro” medan den andre är emot och skriker ”contra”. Utan att fästa något vidare avseende vid det fastställer Movitz förslaget genom att ropa "posito" (antaget).

I sjätte versen pressenteras tes nummer två om hur mängden öl (pluraliter) ska delas upp mellan de drickande kamraterna. En börjar att framföra ett resonemang (ratio) och en annan sitt tvivel på sagda resonemang (dubito). Movitz vill göra ett inlägg och ropar ”habeo” (jag har).

Den tredje tesen skulle ha pressenterats i den sista versen, men då har både præses och opponent blivit så fulla att de ramlat av stolen. I stället dyker Fredman upp med musik och flickor. Visan avslutas med att stundenterna lämnar krogen och liknas vid borickor.

Melodin är hämtad från den jylländska bondvisan ”En gang da jeg var fuld og glad”.

Fotnoter

Källor Referenser

Tryckta källor

Kategori:Verk av Carl Michael Bellman Kategori:Sånger