miniatyr|Försörjningskvot 2017 Försörjningskvoten är förhållandet mellan antalet försörjningsberoende, barn och unga i åldern 0–14 år samt personer 65 år och äldre, och antalet personer i arbetsför ålder 15–64 år. Den fungerar som en indikator på befolkningens åldersstruktur och behov av socialt stöd.
En lägre försörjningskvot innebär att det finns fler vuxna i arbetsför ålder som kan försörja sina anhöriga.
En lägre försörjningskvot skulle kunna möjliggöra bättre pensioner och bättre sjukvård för medborgarna. En högre andel indikerar mer ekonomisk stress för den arbetande befolkningen. Även om strategierna för att öka fertiliteten och tillåta invandring, särskilt av yngre personer i arbetsför ålder, har varit formler för att sänka försörjningskvoten, kan framtida jobbnedskärningar genom automatisering påverka effektiviteten av dessa strategier.
Definitioner och formler
Den totala försörjningskvoten är antalet ungdomar och äldre per hundra vuxna i arbetsför ålder:
Ungdomsförsörjningskvoten är antalet ungdomar per hundra vuxna i arbetsför ålder:
Äldreförsörjningskvoten är antalet äldre per hundra vuxna i arbetsför ålder:
Försörjningskvoter och förhållanden
Total försörjningskvot per region (uppskattning) Nedan finns en tabell konstruerad med data från FN:s befolkningsavdelning. Den visar ett historiskt förhållande för de regioner som visas för perioden 1950–2010. Kolumnerna till höger visar prognoser för förhållandet. Varje siffra i tabellen visar det totala antalet personer i åldern 0–14 plus personer över 65 år, per hundra personer mellan 15 och 64 år. Siffran kan också uttryckas som en procentandel. Så den totala försörjningskvoten för världen år 1950 var 64,8 % av arbetskraften. + Område 1950 1970 1990 2010 2030 2050 2070 2090 Världen 64,8 74,9 64,0 52,5 54,7 59,1 62,3 65,7 Afrika 80,5 90,1 91,6 81,2 67,7 61,5 55,8 55,7 Asien 67,9 79,5 63,3 48,0 50,6 55,8 63,0 69,9 Europa 52,2 55,6 49,7 46,6 64,7 74,9 75,6 80,6 Latinamerika och Karibien 78,0 86,7 69,8 52,4 50,2 57,3 70,7 80,4 Nordamerika 54,4 61,7 51,7 49,0 64,8 65,2 72,3 76,2 Oceanien 59,2 65,8 56,2 53,4 60,3 61,8 64,4 69,5 År 2010 hade Japan och Europa höga försörjningskvoter för äldre, det vill säga över 65 år, uttryckt som andel av befolkningen i arbetsför ålder, jämfört med andra delar av världen. I Europa 2010 fanns det ungefär fyra vuxna i arbetsför ålder (15–64) för varje vuxen i åldern 65 år och äldre. Detta förhållande ett:fyra eller 25 % förväntas minska till ett:två, eller 50 %, år 2050. En åldrande befolkning orsakas av en minskad fertilitet och längre förväntad livslängd. Den genomsnittliga förväntade livslängden för män och kvinnor förväntas öka från 79 år år 1990 till 82 år år 2025. Beroendet bland japanska invånare i åldern 65 år och äldre förväntas öka, vilket kommer få betydande negativa konsekvenser för japans ekonomi.
Omvänt beroendeförhållande Den omvända försörjningskvoten, kan tolkas som hur många självförsörjande arbetande personer som måste försörja en person beroende av stöd, till exempel genom pensioner och barnomsorg.
Försörjningskvot för äldre miniatyr|Försörjningskvot för äldre 2017 miniatyr|Detta diagram visar försörjningskvoten för äldre i USA En hög försörjningskvot kan orsaka allvarliga problem för ett land om en stor andel av en regerings utgifter går till hälsa, socialförsäkring och utbildning, vilka används mest av de yngsta och äldsta i en befolkning. Ju färre personer i arbetsför ålder, desto färre personer kan stödja skolor, ålderspensioner, sjukpensioner och andra former av stöd till de yngre och äldre, som ofta anses vara de mest utsatta medlemmarna i samhället. Förhållandet mellan äldre, vanligtvis pensionerade och unga arbetande personer kallas äldreförsörjningskvoten (ÄFK).
Äldreförsörjningskvoten ignorerar det faktum att 65+ inte nödvändigtvis är beroende av stöd då en större andel arbetar och att många av de i arbetsför ålder inte arbetar. Alternativ har utvecklats, som den ekonomiska försörjningskvoten, men den ignorerar fortfarande faktorer som ökad produktivitet och arbetstid. Oro över den ökande försörjningskvoten bör därför tas med försiktighet.
Arbetskraftsberoendekvot Arbetskraftsförsörjningskvoten (AFK) är ett mer specifikt mått än åldersförsörjningskvoten eftersom den mäter förhållandet mellan den äldre pensionerade befolkningen och den sysselsatta befolkningen i alla åldrar.
Produktivitetsviktad arbetskraftsberoendekvot Även om ÄFK eller AFK ger rimliga mått på beroende, tar de inte hänsyn till det faktum att medelålders och utbildade arbetare vanligtvis är mest produktiva. Därför kan den produktivitetsvägda arbetskraftsberoendekvoten (PABK) vara ett bättre mått för att fastställa beroende. PABK är förhållandet mellan den inaktiva delen av befolkning och den aktiva delen befolkning, viktat med produktivitet för utbildningsnivå. Intressant nog, även om ÄFK eller AFK kan förändras avsevärt, förutspås PABK förbli relativt konstant i länder som Kina under de kommande decennierna. PABK-bedömningar rekommenderar att man investerar i utbildning, livslångt lärande och barns hälsa för att upprätthålla social stabilitet även när befolkningen åldras.
Beroendekvot för invandrarnas arbetskraft Invandrararbetskraftsberoendekvoten (IABK) används för att beskriva i vilken utsträckning den inhemska befolkningen är beroende av invandrares arbetskraft.
Betydelse och lösningar
Påverkan på sparande och bostadsmarknader Höga försörjningskvoter kan leda till långsiktiga ekonomiska förändringar inom befolkningen som sparkvoten, investeringskvoten, bostadsmarknaden och konsumtionsmönster. Vanligtvis börjar arbetstagare öka sitt sparande när de närmar sig pensionsåldern, men detta kommer så småningom att påverka deras långfristiga räntor på grund av att pensionärsbefolkningen ökar och fertilitetsnivåerna minskar. Om befolkningen fortsätter att följa denna trend kommer deras sparande att minska medan deras långfristiga räntor ökar. På grund av att sparkvoten minskar kommer investeringskvoten att förhindra ekonomisk tillväxt eftersom det kommer att finnas mindre finansiering för investeringsprojekt. Det finns en korrelation mellan arbetskraft och bostadsmarknader, så när det finns en hög försörjningskvot i ett land kommer investeringarna på bostadsmarknaderna att minska eftersom arbetskraften minskar på grund av en hög försörjningsberoende befolkning.
Lösningar Låga försörjningskvoter främjar ekonomisk tillväxt medan höga försörjningskvoter minskar ekonomisk tillväxt på grund av det stora antalet försörjningsberoende som betalar lite eller ingen skatt. En lösning för att minska försörjningskvoten inom ett land är att främja invandring för yngre människor. Detta kommer att stimulera en högre ekonomisk tillväxt eftersom den arbetsföra befolkningen kommer att växa i antal om fler unga vuxna migrerar till deras land.
Kvinnors ökade deltagande i arbetskraften har bidragit till en befolkning i arbetsför ålder, vilket kompletterar försörjningskvoten för ett land. Att uppmuntra kvinnor att arbeta kommer att bidra till att minska försörjningskvoten. Eftersom fler kvinnor får högre utbildning är det mindre sannolikt att de får barn, vilket också leder till att fertilitetstalen minskar.
Att använda produktivitetsvägd arbetskraftsberoendekvot (PABK) tyder på att även en åldrande eller minskande befolkning kan upprätthålla ett stabilt stöd för den beroende delen av befolkningen genom att öka dess produktivitet. En konsekvens av PABK-bedömningarna är rekommendationen att investera i utbildning och livslångt lärande, barns hälsa och att stödja funktionshindrade arbetstagare.
Demografisk övergångsmodell Åldersförsörjningskvoten kan avgöra vilken fas i den demografiska övergångsmodellen ett visst land befinner sig i. Försörjningskvoten varierar kraftigt mellan faserna i den demografiska övergångsmodellen. Under fas ett och två är försörjningskvoten hög på grund av betydligt höga födelsetal som sätter press på den mindre befolkningen i arbetsför ålder att ta hand om dem alla. I fas tre börjar försörjningskvoten minska eftersom fertilitets- och dödlighetstalen börjar minska, vilket visar att andelen vuxna i förhållande till unga och äldre är mycket större i detta stadium.
I steg fyra och fem börjar försörjningskvoten öka igen när den arbetsföra befolkningen går i pension. Eftersom fertilitetsnivåerna orsakade att den yngre befolkningen minskade, kommer det, när de väl växer upp och börjar arbeta, att bli mer tryck på dem att ta hand om den tidigare arbetsföra befolkningen som just gått i pension, eftersom det kommer att finnas fler unga och äldre än vuxna i arbetsför ålder under den tidsperioden.
Ett lands befolkningsstruktur är en viktig faktor för att bestämma landets ekonomiska status. Japan är ett bra exempel på ett land med en åldrande befolkning. De har ett förhållande på 1:4 bland befolkningsgrupperna 65 år och äldre. Detta orsakar problem för att det inte finns tillräckligt med människor i arbetsför ålder för att försörja den stora andel äldre. Rwanda är ett annat exempel på en befolkning som kämpar med en yngre befolkning. Båda dessa länder kämpar med höga försörjningskvoter trots att båda länderna befinner sig i motsatta skeden av den demografiska övergångsmodellen.
Kritik Försörjningskvoten har kritiserats för att ignorera att många äldre vuxna är anställda, och många yngre vuxna inte, och för att dölja andra trender, såsom förbättrad hälsa för äldre människor, vilket kan göra äldre människor mindre ekonomiskt beroende. Av denna anledning har FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter karakteriserat måttet som åldersdiskriminerande och rekommenderar att man undviker dess användning. Alternativa mätvärden, som ekonomisk försörjningskvot, definierad som antalet arbetslösa och pensionerade dividerat med antalet arbetare, tar upp denna förenkling men ignorerar effekterna av produktivitet och arbetstid.
Se även
Avfolkning Lågkonjunktur Sysselsättningsgrad Åldrande befolkning Ersättningsnivå Samhällskollaps
Referenser
Externa länkar
Old Age dependency Ratios in Europe Definition and Forecasts for Dependency Ratios The Risk Pool, Malcolm Gladwell, The New Yorker, 8/23/2006 Kategori:Demografi Kategori:Makroekonomi