Suspension of disbelief (engelska, med den ungefärliga översättningen 'undertryckande av tvivel', inställande av tvivel eller 'upphängning av misstro') är ett psykologiskt och berättartekniskt begrepp. Det beskriver en människas acceptans av något som egentligen är orimligt, i en fantastisk berättelse eller jämförbart skeende.

Funktion Acceptansen av det orimliga innebär att man i något syfte undertrycker sitt kritiska och logiska tänkande. Bland annat kan det handla om att bättre leva sig in i en berättelse, eftersom man som konsument vill förhöja sitt eget nöje av historien.

För att undertryckandet av tvivlet ska fungera övertygande för konsumenten, måste berättelsen åtminstone följa sin egen interna logik. Det kan innebära att brott mot exempelvis normala tyngdlagar eller transportmedels funktion behöver vara konsekventa under berättelsens gång.

Bakgrund Begreppet suspension of disbelief myntades 1817, av den engelska poeten och filosofen Samuel Taylor Coleridge. Konceptet tar dock sin utgångspunkt i den grekisk-romerska teaterns principer, där publiken behöver glömma att den befinner sig framför en scen och en iscensatt historia som är en dokumenterande del av verkligheten. Publiken vill således uppleva känslan av katarsis och för en stund fly in i en annan värld.

Coleridge diskuterade sitt suspension of disbelief i sin bok Biographia Literaria. Där skrev han bland annat "that willing suspension of disbelief for the moment, which constitutes poetic faith" ('det för stunden villiga upphävandet av misstron, vilket utgör en poetisk tro'). Ibland används även idag den längre formen av begreppet, inklusive ordet willing, för att förtydliga att acceptansen görs frivilligt eller medvetet. Begreppet används regelmässigt som en term inom drama och teater, och den engelska originalstavningen används även i svenskspråkig pedagogik.

Referenser

Noter

kategori:psykologi kategori:Konstens tekniker kategori:Narratologi kategori:Tänkande