Saint-Barthélemy-affären ägde rum mellan 8 maj 1821 och 31 maj 1821, då Frankrike utsatte Svenska Sankt Barthélemy för en blockad på grund av att ön hade blivit ett centrum för illegal kaparverksamhet.
I början av 1800-talet uppstod en instabil situation till havs på grund av franska revolutionskrigen och Napoleonkrigen, vilket skapade en ny era av sjöröveri i Västindien. Den svenska ön Saint-Barthélemy blev ett centrum för piratverksamhet under denna tid. Den sparsamt befolkade ön hade en slapp och tillåtande administration och många naturliga gömställen, och blev populär som gömställe för pirater. När Napoleonkrigen avslutats och ordningen började återställas på haven, iscensattes en offensiv mot sjöröveriet i Karibien på 1820-talet, och den svenska guvernör Johan Norderling mottog hård internationell kritik för att inte ingripa mot piraterna. När ett franskt skepp jagade ett piratskepp som flydde in på svenskt vatten, utsattes det för beskjutning av svenskarna från Gustavia. Detta ledde till att fransmännen utsatte ön för en blockad. De svenska myndigheterna tog efter detta itu mot piraterna på ön. Fransmännen upphävde blockaden när det piratskeppet de jagade överlämnades till dem. Swahn, Jan-Öjvind; Jennersten, Ola (1985). Saint-Barthélemy Sveriges sista koloni. Höganäs: Wiken.
Referenser
Kategori:Svenska Saint-Barthélemy Kategori:1821 i Nordamerika Kategori:Sjöröveri Kategori:Blockader