höger|miniatyr|Kött från ung grönlandssäl Sälkött avser kött och späck från sälar använt som födoämne av människor eller som foder till andra djur. Köttet kan tillagas på flera olika sätt, men en vanligt förekommande metod är att det hängs och torkas före konsumtion. Historiskt har sälkött använts som livsmedel i många delar av världen.
Jakt och konsumtion Nu för tiden är jakt och konsumtion av sälkött generellt ovanligt i världen, men reglerad kommersiell jakt förekommer än i dag i Kanada och Norge.
I Sverige är det tillåtet att jaga vissa sälarter, främst gråsäl, knubbsäl och vikare, inom begränsade jaktsäsonger och enligt beslutade kvoter. Jakten regleras genom svensk lagstiftning och beslutas av Naturvårdsverket. Endast personer med giltig jaktlicens och godkänd utrustning får delta i jakten. Det finns inget generellt förbud mot konsumtion av sälkött eller sälspäck i Sverige, och kött från lagligt fälld säl får ätas och användas för eget bruk. Särskilda hälsorekommendationer avråder dock gravida från regelbunden konsumtion på grund av förhöjda halter av miljögifter, däribland kvicksilver och PCB.
Även i Finland förekommer reglerad säljakt. Ökande sälstammar har möjliggjort jakt inom fastställda jakttider och regionala kvoter, beslutade av Finlands viltcentral. Kött, späck och skinn från lagligt fällda sälar tas till vara, och liksom i Sverige används sälkött i huvudsak för eget bruk.
Försäljning av sälprodukter begränsas inom EU genom unionsrättsliga bestämmelser om handel med sälprodukter. Egen konsumtion av lagligt fällt vilt omfattas dock inte av dessa bestämmelser.
Näringsvärde
Sälspäck och sälkött har studerats i syfte att klarlägga deras näringssammansättning. Två arter analyserades i en studie genomförd av biologiska institutionen vid Universitetet i Bergen och Nasjonalt institutt for ernærings- og sjømatforskning. Arterna som ingick i studien var klappmyts (Cystophora cristata) och grönlandssäl (Phagophilus groenlandicus). De exemplar som användes i studien hämtades från Västisen utanför Grönland.
Sälkött är generellt magert och innehåller mindre än 2 procent fett. Köttet är också rikt på protein och har en välbalanserad aminosyresammansättning. höger|miniatyr|Sälkött som hänger på tork på St. Lawrence Island Studien visade på betydande variationer i näringssammansättning mellan enskilda sälar. Detta kan ha haft samband med den stora variationen i ålder och storlek hos de undersökta individerna. Sammantaget kan både sälkött och sälspäck betraktas som livsmedel av hög kvalitet med avseende på bioaktiva komponenter och näringsinnehåll. I genomsnitt kan en kvinnas rekommenderade dagliga intag av vitamin B12 och järn tillgodoses med endast 40 gram sälkött.
En tydlig artskillnad påvisades i halten av eikosapentaensyra i både kött och späck. Späck från grönlandssäl innehöll 9,2 % medan dess muskelvävnad innehöll endast 3 %.
Höga halter av spårämnen påträffades. Särskilt kan nämnas att muskelkött från klappmyts innehöll 379 μg/g järn, medan muskelkött från grönlandssäl innehöll 30 μg/g zink.
Höga halter av kvicksilver har även påvisats i sälspäck från sälar i det kanadensiska Arktis.
Se även Indianska köket
Referenser
Kategori:Indianska köket Kategori:Sälar Kategori:Mat och dryck i Norge Kategori:Mat och dryck i Island Kategori:Mat och dryck på Färöarna Kategori:Grönland Kategori:Mat och dryck i Kanada Kategori:Mat och dryck i Japan