miniatyr|Text och noter från 1790 års utgåva. Nå ä nu alla församlade här, Till brodren Bredström eller Fredmans epistel n:o 13 är en visa skriven av Carl Michael Bellman någon gång mellan 1768 och 1770.
I den här episteln förekommer inte mindre än åtta namngivna karaktärer varav ingen har kunnat knytas till någon verklig person, utan samtliga är troligen påhittade av Bellman. I de handskrifter som innehafts av Daniel Georg Nescher och Carl Bergström är dessutom namnen ”Bredström” och ”Bergström” helt eller delvis omkastade. Alla karaktärer utom Pehr Bergström (brodren Pehr) förekommer dock även i andra epistlar och sånger av Bellman, framför allt i Fredmans epistel n:o 1.
Visan beskriver en bal från början till slut. I första versen anländer gästerna i vagnar och schäser och tas emot av Erik Bergström och Benjamin Schwalbe. Anders Wingmark och Petter Bredström med sina respektive är bland de första, straxt följda av glädjeflickan Jeanna och musikanten fader Berg. Fader Berg ger ett slitet intryck; han är svettig, hans valthorn är ärgat och buckligt och han är klädd i grova arbetsskor och skuren, inte lockad, peruk. I tredje versen börjar festen ta fart, mycket tack vare Jergen Puckels danskonster. I fjärde versen börjar det dra ihop sig till slagsmål; Bredström är utmattad av allt dansande och ser svartsjukt på när hans käresta blir uppbjuden av andra kavaljerer. Han blir varnad att inte dra fram jalousie (svartsjuka) på baler och att de andra kavaljererna är ”tuppar med sporrar”, det vill säga beredda på slagsmål, men det blir ändå handgemäng med luggning (tupplufveri) och slag mot ansiktet.
I sista versen har klockan har blivit mycket, brandvakten utanför slår på sin trumma för att tillkalla stadsvakten. Visans berättare söker förgäves efter en mö att dela resten av natten med, men blir tvungen att gå och lägga sig ensam. Bredström blivit rejält tilltufsad och står i ett hörn och kvider, men blir tröstad med en skorpa och en sup kryddad med spiskummin.
Johan Gabriel Carlén uppger att en anteckning i en handskrift som innehafts av Erik Wilhelm Weste att melodin skulle vara ”Belle Cerisse”. Efter Westes död 1839 övergick handskriften i Christoffer Eichhorns ägo. Vid hans bortgång 1889 auktionerades handskriften ut och var sedan dess försvunnen under många år. Först 1968 kunde Kungliga biblioteket köpa den av direktör Erik-Gustaf Wiréns dödsbo. Inga andra handskrifter eller avskrifter har någon anteckning om melodins ursprung.
Källor
Kategori:Visor Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman