Teaterbåten är en amerikansk romantisk musikalfilm från 1951, baserad på scenmusikalen från 1927 med samma namn av Jerome Kern (musik) och Oscar Hammerstein II (libretto och text), samt romanen från 1926 av Edna Ferber. Den gjordes av MGM, bearbetades för film av John Lee Mahin, producerades av Arthur Freed och regisserades av George Sidney.
Filmad tidigare 1929 och 1936, spelades denna tredje filmatisering av Teaterbåten in i Technicolor i den typiska MGM-lyxiga stilen, medan grundhandlingen förblev oförändrad. Filmen har Kathryn Grayson, Ava Gardner, and Howard Keel i huvudrollerna, tillsammans med Joe E. Brown, Marge Champion, Gower Champion, William Warfield, Robert Sterling, Agnes Moorehead och Leif Erickson. Till skillnad från filmen från 1936 medverkade ingen av medlemmarna i den ursprungliga Broadwayuppsättningen i denna version.
1951 års Teaterbåten var den mest ekonomiskt framgångsrika av filmatiseringarna av föreställningen: en av MGM:s mest populära musikaler, det var den näst mest inkomstbringande filmen det året.
Handling När teaterbåten Cotton Blossom anländer till en stad i Mississippi för att ge en föreställning, bryter ett slagsmål ut mellan huvudrollsinnehavaren Steve Baker och båtens maskinist som har gjort närmanden mot Steves fru, primadonnan Julie La Verne. Pete känner till en mörk hemlighet om paret: Julie är delvis svart och därför är deras äktenskap olagligt. När Pete dyker upp med stadens sheriff sticker Baker i Julies finger och suger blod från det, vilket betyder att han nu också har "negerblod" i sig. Olyckligtvis, eftersom svarta och vita skådespelare inte får stå på scen tillsammans, tvingas kapten Andy avskeda Bakers tillsammans med Pete.
Julies bästa vän Magnolia blir den nya primadonnan och flodbåtsspelaren Gaylord Ravenal anställs som hennes motspelare. De två blir framgångsrika, blir kära och gifter sig. De lämnar båten och flyttar till Chicago, där de lever på Ravenals spelvinster tills han blir pank och lämnar Magnolia.
Ellie Shipley och Frank Schultz, tidigare danspar på båten, tar med Magnolia på audition på nattklubben Trocadero, utan att inse att klubben redan har en sångerska: Julie Baker. Julie råkar höra Magnolia provsjunga, får veta av nattklubbschefen att Ravenal övergav henne och slutar så att han inte har något val än att anställa Magnolia. Kapten Andy närvarar vid hennes premiärkväll, där han hjälper Magnolia att övervinna sin scenskräck. Magnolia avslöjar att hon är gravid med Ravenals barn. Hon återvänder till showbåten med kapten Andy, där hon föder dottern Kim.
Ungefär fem år går. Ravenal spelar om pengar ombord på en postbåt, där en berusad Julie försöker sjunga. Efter att ha slagit hennes eskort eftersom han slog Julie, går Ravenal ut på däck. Julie, som har hållit koll på Magnolia, tar reda på vem Ravenal är, och utan att inse att han inte visste något om Magnolias graviditet, skäller hon ut honom. Ravenal överväldigas av skuld och återvänder till teaterbåten nästa dag, där han möter sin lilla dotter Kim för första gången och återvänder till Magnolia, med vilken han försonas.
Rollista
Kathryn Grayson som Magnolia Hawks Ava Gardner som Julie LaVerne (sångdubbad av Annette Warren) Howard Keel som Gaylord Ravenal Joe E. Brown som Kapten Andy Hawks Marge Champion som Ellie Mae Shipley Gower Champion som Frank Shultz Robert Sterling som Steve Baker Agnes Moorehead som Parthy Hawks Leif Erickson son Pete (krediterad som Lief Erickson) William Warfield som Joe
Sheila Clark, som spelade Kim, Frances E. Williams, som spelade Queenie, Regis Toomey, som spelade sheriff Ike Vallon, Emory Parnell, som spelade Jake Green, nattklubbschefen på Trocadero, och Owen McGiveney, som spelade Windy, var varken annonserade i filmen eller i affischreklam för den.
Bearbetning Till Teaterbåten 1951 togs Oscar Hammerstein II:s dialog nästan helt bort och ny dialog skrevs av John Lee Mahin. Berättelsen fick en stor översyn, särskilt mot slutet av filmen. Förändringarna inkluderade att karaktärerna Magnolia och Gaylord var betydligt yngre i slutet än i pjäsen, samt att Julies roll utökades för att ge hennes karaktär större djup. Filmen sanerade också karaktären Gaylord Ravenal något genom att låta honom lämna Magnolia utan att få veta om hennes graviditet. Kim (Magnolia och Ravenals dotter) dyker bara upp som bebis och liten flicka. Frank och Ellie, istället för att framställas som osofistikerade, knappt talangfulla dansare i showen, gjordes de till ett ganska elegant par i stil med Fred Astaire och Ginger Rogers. De delar av originalversionen som behandlade rasojämlikhet, särskilt handlingen om blandäktenskap, var starkt förfinade och nertonade, även om den blandrasliga sidohandlingen behölls.
Nästan alla rent komiska scener, som behölls i filmversionen från 1936, togs bort i filmen från 1951. Mycket av komedin i showen har ingen direkt koppling till handlingen. Enligt William Bayers bok The Great Movies upprätthöll producenten Arthur Freed en strikt policy att ta bort allt i musikalerna han producerade om de inte drev handlingen framåt.
Produktion
Enligt George Sidney ville MGM:s ledning att Dinah Shore skulle spela Julie. Sidney testade Shore men hon "var inte rätt" enligt regissören. Så han testade Ava Gardner som mimade till en Lena Horne-låt och Gardner blev castad.
Lena Horne skulle ursprungligen ha spelat Julie (efter att Dinah Shore, Peggy Lee och Judy Garland blivit förbigångna) precis som hon hade gjort i det korta segmentet av pjäsen som förekommer i filmen om Jerome Kern Till the Clouds Roll By från 1946. Men studiocheferna var nervösa över att casta en glamorös svart skådespelerska i en av huvudrollerna, så Gardner valdes istället. Efter några ogynnsamma förhandsvisningar där hon använde sin riktiga röst i sina sånger, dubbades Gardners sångröst av sångerskan Annette Warren. Gardners sång fanns med på filmens soundtrackalbum, och i en självbiografi skriven kort före hennes död meddelade Gardner att hon fortfarande fick royalties från inspelningen.
Båtens ankomst uppnåddes genom att blanda backlot-bilder som visar båten anlända med platsbilder av folkmassor som springer längs den verkliga Mississippiflodens strand. Själva båten låg stilla på MGM:s backlot. Den fullskaliga hjulångaren som byggdes på sjön bakom filmstudion såldes på MGM:s auktioner för 15 000 dollar i 1970 års värde.
Mottagande Samtida recensioner var positiva. Bosley Crowther från The New York Times skrev en strålande recension och kallade filmen "så magnifik på så många sätt" att den placerade 1936 års version "i skuggan", eftersom ingen tidigare filmversion av scenmusikalen någonsin hade visats "i något liknande den visuella prakt och rikedom av musikalen som smakfullt förenas i denna briljanta återskapelse av föreställningen." Variety skrev att filmen "tar till sig Technicolor med en överenskommelse som får det att verka som att ingen annan behandling skulle vara möjlig. Freed har levererat sina fysiska produktionsvärden med en påkostad och elegant hand, och klätt presentationen med en visuell attraktionskraft i linje med sångernas värde, och de har briljant fångats på film av Charles Roshers kameror." Harrison's Reports kallade det "utmärkt ... Den har filmats två gånger tidigare, men färgfotograferingen gör denna version mycket bättre." Richard L. Coe från The Washington Post skrev: "Gamla 'Teaterbåts'-fans kommer att beundra detta enormt och nya kommer att vinnas för vad som varit en av våra mest tillfredsställande musikalpjäser." John McCarten från The New Yorker skrev att "det duger för en sommarkväll," men ansåg att endast William Warfield kunde mäta sig med några av de tidigare skådespelarna och att de andra skådespelarna var "acceptabla men knappast värda att prisas." The Monthly Film Bulletin skrev: "Även om musiknumren behåller sin ursprungliga dragningskraft, utförs de i de flesta fall utan mycket fantasi eller charm. Kathryn Grayson gör en likgiltig Magnolia, Ava Gardner en förvirrad och ibland löjligt överempatisk Julie. Endast Howard Keel bland huvudpersonerna antyder den stilfulla och sorglösa charm som behövs för rollen."
Filmen blev en kommersiell framgång. Under sin första biovisning intjänade den 5 293 000 dollar i USA och Kanada samt 2 328 000 dollar i resten av världen, vilket resulterade i en vinst på 2 337 000 dollar.
Bland de senare kritikerna konstaterade Garry Giddins att "MGM gjorde en kaxig, mycket framgångsrik Technicolor-show", men "rensade materialet från raslig komplexitet, tidsenlig äkthet och allmän sofistikation" i kontrast till andra scenproduktioner och filmen från 1936. Giddins sade att det "inte är en hemsk film, men det är inte mycket till Show Boat, bortsett från att introducera, i den kraftigt reducerade rollen som Joe, den fantastiska William Warfield (...)".Garry Giddins: Show Boat: Rollin on the River
Musik Main Title — MGM Studio Orchestra and Chorus ("Cotton Blossom" och en instrumental version av "Make Believe") "Cotton Blossom" — Cotton Blossom Singers and Dancers "Capt' Andy's Ballyhoo" — dansad av Marge och Gower Champion (MGM Studio Orchestra) "Where's the Mate for Me" — Howard Keel "Make Believe" — Kathryn Grayson / Howard Keel "Can't Help Lovin' Dat Man" — Ava Gardner (Annette Warren dubbar för Gardner)Emge, Charles. "Movie Music: Ava Has Two Voices In Latest 'Show Boat' Film." Down Beat, 24 August 1951, 3. "Can't Help Lovin' Dat Man" (Repris #1) — Kathryn Grayson / Ava Gardner (Annette Warren dubbar för Gardner) "I Might Fall Back On You" — Marge och Gower Champion Julie Leaves the Boat ("Mis'ry's Comin' Round" — partial) - MGM Studio Orchestra and Chorus "Ol' Man River" — William Warfield och MGM chorus Montage sequence ("Make Believe") — MGM Studio Orchestra och kör "You Are Love" — Kathryn Grayson / Howard Keel "Why Do I Love You" — Kathryn Grayson / Howard Keel "Bill" — Ava Gardner (Annette Warren dubbar för Gardner) "Can't Help Lovin' Dat Man" (Repris #2) — Kathryn Grayson "Life Upon the Wicked Stage" — Marge och Gower Champion "After the Ball" — Kathryn Grayson "Cakewalk" — dansad av Joe E. Brown och Sheila Clark (MGM Studio Orchestra) "Can't Help Lovin' Dat Man" — (delvis repris av Ava Gardner, med hennes riktiga sångröst) "Make Believe" (Repris) — Howard Keel Final: "Ol' Man River" (Repris) — William Warfield / MGM Chorus
Referenser
Vidare läsning Kreuger, Miles: Show Boat: The Story of a Classic American Musical (Oxford, 1977)
Externa länkar
Kategori:1927 på film Kategori:Amerikanska filmer 1951 Kategori:Amerikanska musikalfilmer Kategori:Engelskspråkiga filmer Kategori:Filmer i regi av George Sidney Kategori:Filmer från Metro-Goldwyn-Mayer Kategori:Filmer bevarade i National Film Registry Kategori:Filmer producerade av Arthur Freed Kategori:1800-talet i fiktion Kategori:1900-talet i fiktion Kategori:Mississippi i fiktion Kategori:Sjöfart i fiktion Kategori:Amerikanska filmer baserade på böcker Kategori:Filmer baserade på musikaler