Vid strålningsolyckan i Goiânia spreds stulet radioaktivt material från en nerlagd medicinsk klinik i Goiânia i Brasilien i september 1987. Fyra personer dog av strålskador, hundratals skadades och omfattande sanering av områden i stadens centrala delar krävdes.
Strålningsolyckan räknas som en av de allvarligaste i världen utanför kärnkraftsindustrin och som den allvarligaste i Brasilien. Internationella atomenergiorganet (IAEA) klassar olyckan till nivå 5 på INES-skalan.
Bakgrund När en privat strålbehandlingsklinik i centrala Goiânia flyttade till nya lokaler 1985 lämnades delar av den medicinska utrustningen kvar på grund av en juridisk tvist om fastigheten. En kvarlämnad strålbehandlingsapparat innehöll en kapslad strålkälla med cesium-137 i form av cesiumkloridpulver, ett starkt radioaktivt ämne som avger gammastrålning.
Bevakningen av den övergivna lokalerna var bristfällig, trots myndigheternas vetskap om det radioaktiva materialet.
Händelseförlopp Den 13 september 1987 var platsen helt obevakad och två personer tog sig in i lokalerna på jakt efter metallskrot att sälja. De monterade isär strålbehandlingsapparaten och tog med sig delarna till en skrothandlare där ytterligare demontering av den blyinkapslade strålkällan frilade cesiumkloriden.
Det blåskimrande pulvret väckte nyfikenhet och visades för släktingar, vänner och grannar. Pulvret delades ut till familjemedlemmar och vänner och spreds då i hem, på kläder och i omgivningen. Delar av det kontaminerade skrotet såldes vidare till ytterligare skrotupplag. Spridningen nådde även offentliga miljöer, arbetsplatser, vårdinrättningar, transportmedel och avloppssystem genom sekundär kontaminering.
Ett antal personer utsattes direkt för det radioaktiva materialet genom hudkontakt och förtäring. Under dagarna som följde uppstod symptom som illamående, kräkningar och hudskador men initialt kopplades inte besvären till det blålysande pulvret. Först den 29 september då en av de utsatta personerna tog med delar av materialet till ett sjukhus underrättades myndigheterna och en omfattande räddningsinsats inleddes.
Räddningsinsats och skador Myndigheterna tog stöd av internationella strålskyddsexperter för att hantera situationen. Ett stort område isolerades och hundratals bostäder kontrollerades. Byggnader som kontaminerats med strålning revs. Jord och material från ett stort område fraktades bort som radioaktivt avfall. I efterhand har framkommit att myndigheterna försökte dölja eller tona ner omfattningen av olyckan.
Fler än 112 000 personer kontrollerades för påverkan av strålningen. Av dem upptäcktes 250 som kontaminerats i varierande grad.
Fyra personer, varav ett barn, avled efter direktkontakt med det radioaktiva materialet. Akut strålsjuka utvecklades hos ett tjugotal personer. Flera andra drabbades av allvarliga brännskador och långvariga medicinska komplikationer. Förutom dödsfallen och personskadorna drabbades många inblandade av långvariga psykiska besvär kopplade till olyckan.
Konsekvenser Goiânia och dess invånare drabbades av omfattande stigmatisering efter olyckan. Personer från staden möttes ofta av misstänksamhet och rädsla i andra delar av landet, och vissa nekades tillträde till hotell, skolor och arbetsplatser. Även varor från regionen påverkades; jordbruksprodukter, livsmedel och industriella varor avvisades i flera delstater. Detta ledde till ekonomiska förluster och bidrog till en långvarig social och ekonomisk påverkan på staden.
Även bland invånarna i Goiânia var rädslan för strålning utbredd. De döda begravdes i blyklädda kistor under strikt polisbevakning efter protester från närboende. Rester av rivna byggnader och personliga tillhörigheter kapslades in betong och förvaras på en särskild plats som fortfarande övervakas och kontrolleras för strålning. Vissa platser kunde saneras och återanvändas för byggnader. Andra lämnades obebyggda under en längre tid.
Flera ansvariga åtalades för vårdslös hantering av strålkällan och några dömdes. Men ansvaret mellan privata aktörer och myndigheter blev omstritt. Brasilianska staten erkände delvis bristande tillsyn och betalade ersättning, inklusive livslånga pensioner, till svårt drabbade.
Olyckan ledde till skärpta regler för strålskydd både i Brasilien och internationellt. Den blev också ett viktigt typfall i strålskyddsutbildning och riskkommunikation. Händelsen visade särskilt riskerna med övergivna medicinska strålkällor och behovet av tydlig kontroll genom hela livscykeln.
Externa länkar
Sönderfallet – dramatiserad miniserie om olyckan (netflix.com) Bilder från räddningsarbetet (g1.globo.com, portugisiska)
Källor
Kategori:1987 i Brasilien Kategori:Olyckor i Brasilien Kategori:Radiologi Kategori:Kärnkraftsolyckor