Boris Leonidovitj Vjazemskij (ryska: Борис Леонидович Вяземский), född Sankt Petersburg, 26 september 1883, död Gryazij, 24 augusti 1917, var en rysk historiker, naturforskare och ornitolog.
Biografi Boris föddes i Sankt Petersburg år 1883, den äldste sonen till prinsgeneral Leonid Dmitrievitj Vjazemskij (1848-1909) och hans fru grevinnan Maria Vladimirova Levasjova (1859-1938), arvtagare till herrgården "Asplunden".
År 1902 tog han examen från Sankt Petersburgs gymnasium och skrevs därefter in vid den juridiska fakulteten vid huvudstadens universitet. Han inledde militärtjänst som kornett i tsarens kavalleriregemente av livvakter. Efter att ha gått i pension från aktiv tjänst valdes han till senator och den 22 januari 1910 utnämndes han till personlig sekreterare åt ministerrådets ordförande, Pjotr Arkadevitj Stolypin (fram till 1911). År 1910 följde han med honom på en resa till Sibirien. Han gick i pension från den offentliga tjänsten den 19 mars 1912.
År 1912 valdes han till distriktsmarskalk för adeln, och den 14 november samma år fick han titeln valet de chambre åt tsaren. Från den 15 december 1915 var han medlem av inrikesministeriets råd, och den 26 maj 1916 befordrades han till kollegial assessor. Som hedersmagistrat i Usman-distriktet var han medlem av Tambovs provinsförsamling och blev dess president den 1 juni 1917. I mars 1917 gick han med i det konstitutionella demokratiska partiet.
På sin egendom Lotarevo var prins Vjazemskij alltid engagerad i välgörenhets- och utbildningsarbete. År 1911 byggde han en armerad betongbro över floden Bajgora, 1914 ett kraftverk och 1915 en ny skola i Korobovka.
Prins Vjazemskij sysslade under hela sitt liv med fenologiska experiment och ornitologi. Under många år ägnade han sig åt att observera naturfenomen och sammanställde till och med en fenologisk kalender med anteckningar om de botaniska experiment som utfördes på hans egendom i Lotarevo, vilket berikade hans växtsamling med sällsynta träd och buskar. Han var också intresserad av djurhållning och försökte introducera nya tekniker för avel av fullblod och fjäderfä i Ryssland. På sin egendom samlade han också viktiga och värdefulla böcker om ornitologi och botanik. Han utmärkte sig också som historiker om Ryssland. Åren 1905-1906 gav hans forskning om tsarens riksråd genom århundradena honom guldmedaljen från Sankt Petersburgs universitet. Verket publicerades 1909.
Under ryska revolutionen ockuperades hans gods av bönder ledda av en lokal bolsjevik, som förklarade att hans mark nu var deras och att han skulle skonas enbart om han reste till fronten för att strida. Prins Boris Vjazemskij dödades av bolsjevikiska soldater den 24 augusti 1917 på Grjazij- stationen, sedan han hade blivit igenkänd och identifierad en grupp desertörer. Hans kropp begravdes i Levasjevskij-kryptan i Sankt Alexander Nevskij-klostret.
Storfurstinnan Ksenia Alexandrovna Romanova skrev i ett brev till greve S.D. Sheremetev: ”... Vilken smärta och fasa det var att få höra talas om mordet på stackars Boris Vyazemsky. Stackars Lily [hans fru], mitt hjärta blöder vid tanken på henne.”
Referenser Noter
Allmänna källor
Kategori:Män Kategori:Födda 1883 Kategori:Avlidna 1917 Kategori:Personer under ryska revolutionen Kategori:Ryska politiker under 1900-talet Kategori:Ryska historiker Kategori:Ryska ornitologer Kategori:Ryska forskare under 1900-talet Kategori:Nikolaj II:s hov Kategori:Ryska hovmän