Ole Colbjørnsen, född 30 maj 1897 i Vegårshei, död 12 november 1973 i Oslo, var en norsk politiker.
Colbjørnsen, som var son till Torjus Taxeraas och Marie Colbjørnsen, blev student 1915, studerade naturvetenskap och verkade som lärare och assistent hos professorerna Lars Vegard och Carl Størmer, därefter som journalist. Han var anställd i rysk affärsverksamhet 1922–1928, dels i Oslo, dels i Moskva, Leningrad och Archangelsk. Han innehade flera uppdrag i samband med organiseringen och utvecklandet av det ryska utrikeshandelsmonopolet och förberedelserna för den första femårsplanen. Han var avdelningschef och direktör för ett shippingbolag i London 1929–1931, studerade i Frankrike 1931–1932, var ekonomisk och finansiell medarbetare i Arbeiderbladet 1932–1940, finansråd på den norska ambassaden i Washington, D.C., 1940–1946, handelsråd 1946–1948 och direktör för handelsdepartementets direktorat för ekonomisk försvarsberedskap 1949–1967.
Colbjørnsen var förste ersättare i Stortinget (i Oscar Torps statsrådstid) 1937–1940 (Arbeiderpartiet). Han var medlem av trustlagskommittén 1935, av statens åtgärdskommitté och av styrelsen i Den norske Industribank, ordförande 1938–1940 och rådet 1949–1966, ordförande i drivmedelsförsörjningsrådet 1949 och ställföreträdande guvernör i Världsbanken 1946–1955. Han var styrelsemedlem i statens åtgärdsfond 1961–1965 och medlem av 1957 års civilförsvarskommitté. Han skrev en del broschyrer, bland andra Hele folket i arbeid (1933), Kort innføring i planøkonomi og socialisering (1933) och (tillsammans med Axel Sømme) En norsk treårsplan (1933).
Referenser
Kategori:Norska politiker Kategori:Födda 1897 Kategori:Avlidna 1973 Kategori:Män Kategori:Personer från Vegårsheis kommun