Bock af Näs var en svensk adlig ätt nummer 50, adlad 1532 av Gustav Vasa och introducerad 1625 på Sveriges Riddarhus. Ätten utslocknade på svärdssidan den 23 december 1734.

Historik Ätten Bock af Näs framträder i de svenska källorna under 1500-talets första hälft och är nära knuten till den framväxande Vasastaten. Stamfadern Esbjörn Torkilsson, ofta kallad Esbjörn Skrivare, var en av kronans betrodda män under Gustav Vasas regering. Han innehade flera viktiga administrativa uppdrag, bland annat som fogde och befallningsman, och fick kontroll över både Jönköpings stad och Rumlaborgs län. Som belöning för sina tjänster adlades han 1532 och erhöll omfattande förläningar i Småland och Östergötland, däribland områden i Tveta härad, Södra Vedbo härad och Norra Möre härad.

Genom sina ämbeten och jordförvärv lade Esbjörn grunden till släktens ställning som regional stormansfamilj, med sätesgårdar som Näs i Adelövs socken. Hans efterkommande fortsatte att förena militär och administrativ tjänst med godsägande, vilket var typiskt för den framväxande svenska adeln under 1500-talet och 1600-talet.

Under sonen Sven Esbjörnsson och dennes söner kom ätten att allt tydligare knytas till den militära organisationen. Flera av dem tjänstgjorde som ryttmästare och officerare i kronans tjänst, samtidigt som de behöll och utvecklade familjens godsinnehav. Släktens verksamhet var koncentrerad till Småland och Östergötland, där gårdar som Näs i Adelövs socken, Malma i Västra Ryds socken och Sundsö i Sunds socken utgjorde viktiga centra.

Under 1600-talet nådde ätten sin största utbredning. Medlemmar av släkten tjänstgjorde i olika regementen och deltog i Sveriges krig under stormaktstiden. Sven Lindormsson Bock introducerade ätten på Sveriges riddarhus 1625 och representerar övergången till den formaliserade svenska adeln. Hans efterkommande fortsatte på den militära banan, och flera stupade eller avled i tjänst, vilket speglar den tidens krigiska villkor.

En annan framträdande gren utgick från Bengt Lindormsson Bock, som ägde Malma i Västra Ryds socken och Sundsö i Sunds socken. Hans son Lennart Bock gjorde en betydande militär karriär och blev överste samt kommendant i Kristianstad. Ätten knöts genom giftermål till flera andra framstående adelsfamiljer, såsom Hård af Segerstad, Ribbing och Uggla, vilket ytterligare stärkte dess ställning.

Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet började ätten dock minska i betydelse. Flera linjer dog ut, ofta genom brist på manliga arvingar. Den siste manlige medlemmen var Lennart Bock, som avled 1734 på Malma i Västra Ryds socken. Med honom utslocknade ätten på svärdssidan.

Referenser

Noter

Kategori:Svenska adelsätter