miniatyr|Bygatan i radbyn Vickleby på Öland. Till höger i bilden skymtar Bo pensionat.
En bygata är vägen som leder mellan husen i en by. Beroende på typ av by kan den vara belagd eller obelagd, endast vara dragen inuti byn eller vara del av en genomfartsled. Det senare fallet är vanligt i en radby, där byns hus/gårdar är placerade längs med en mer eller mindre rak gata och gårdarnas marker sträcker ut sig bakom varje hus/gård.
Olika länder
Sverige I Skåne har ordet bygata historiskt syftat på den centrala platsen i byn som utgjordes av allmänning. Detta var egentligen den delen av fägatan där husdjuren hölls nattetid, och där de fick vatten. Under 1700-talet ökade befolkningen som ägnade sig åt jordbruk. Då uppförde man ofta mindre hus på bygatan, hus som benämndes "gatehus" och stod på ofri grund.
I exempelvis Västergötland kallades ovanstående plats för bytå.
Andra länder I stora delar av Centraleuropa finns radbyarna kvar längs med en central bygata eller genomfartsled. Så är exempelvis fallet i Nederländerna, där åkrarna i regel är långa och smala och sträcker ut sig vinkelrätt mot bygatan/genomfartsleden. Denna bosättningsmodell och layouten på ägorna etablerades i Tysk-romerska riket runt högmedeltiden och spreds därefter bland annat till Frankrike och senare till Frankrikes besittningar i Nordamerika. I kanadensiska Québec finns fortfarande många exempel på mindre samhällen som har kvar sin layout med husen utefter en central "bygata".
Även Österrike är ett exempel om länder med många oskiftade byar längs med bygator och många långsmala åkrar. Livegenskapen avskaffades formellt 1848 i kejsardömet Österrike, men eftersom principen med allmänningar samtidigt togs bort fortsatte böndernas beroende av den skogsägande adeln.
Referenser
Kategori:Vägar