von Danckwardt var en svensk friherrlig ätt.
Historik Den friherrliga ätten von Danckwardt introducerades på Sveriges Riddarhus år 1726 efter att ha upphöjts till friherrlig värdighet samma år. Ätten utslocknade på svärdssidan den 24 april 1822. Släkten har sitt ursprung i den adliga ätten Danckwardt nummer 711 och kom under 1600-talet och 1700-talet att inta en framträdande ställning inom svensk förvaltning och militär.
Ättens mest betydande företrädare var Peter von Danckwardt (1662–1732), född i Norrköping. Han gjorde en lång och framgångsrik karriär inom statsförvaltningen. Efter att ha tjänstgjort som kammarskrivare i Kammarkollegium blev han landskamrerare i Östergötland och adlades år 1692. Hans bana fortsatte med uppdrag som krigskommissarie och krigsråd, innan han utnämndes till kammarråd. År 1723 blev han landshövding i Kopparbergs län, och tre år senare upphöjdes han till friherre. Han avled 1732 på sitt gods Brunnsholm.
Peter von Danckwardt var gift två gånger: först med Anna Catharina Gyllenadler och därefter med Christina Maria Gyllenanckar. Genom dessa äktenskap knöts släkten till flera framstående adliga familjer. Barnaskaran var stor, men flera av barnen avled i unga år. Bland de överlevande märks framför allt sönerna Gustaf Adolf och Carl Magnus.
Gustaf Adolf von Danckwardt (1700–1768) gjorde karriär inom hov- och jaktväsendet. Han blev så småningom hovjägmästare och ansvarade för kungens jaktorganisation. Han var bosatt på Sigridsholm och gifte sig med Ebba Gustaviana Falkenberg af Trystorp. Deras barn kom att gifta in sig i andra adliga släkter, men den manliga linjen från honom dog ut då sonen Carl Gustaf avled barnlös 1782.
Brodern Carl Magnus von Danckwardt (1712–1763) valde den militära banan. Han tjänstgjorde vid kavalleriet och nådde ryttmästares grad innan han lämnade aktiv tjänst. Hans liv fick ett abrupt slut då han drunknade 1763.
Hans son, Carl Göran von Danckwardt (1749–1822), blev den siste manlige medlemmen av ätten. Han gjorde en militär karriär, bland annat som livdrabant och senare överste, och erhöll så småningom generalmajors titel. Trots en framgångsrik bana förblev han ogift och utan arvingar. När han avled i Stockholm 1822 utslocknade därmed den friherrliga ätten von Danckwardt.
Sammanfattningsvis var von Danckwardt en typisk ämbets- och officerssläkt från den svenska stormaktstidens och frihetstidens samhällselit. Genom statlig tjänst, militära meriter och strategiska äktenskap etablerade sig släkten i det högre ståndssamhället, men dess manliga linje blev relativt kortlivad och upphörde redan under det tidiga 1800-talet.
Källor
Noter
Kategori:Svenska friherrliga ätter