miniatyr|Logotyp för organisationen Atheopagan Society. Sekulär hedendom, även kallad naturalistisk eller humanistisk hedendom, är ett livsåskådningsperspektiv som upprätthåller dygder och principer förknippade med hedendom samtidigt som det vilar på en sekulär världsbild. Inriktningarna inom sekulär hedendom varierar, men omfattar vanligtvis respekt för levande varelser och jorden som helhet, samtidigt som tron på gudar avvisas. Sekulära hedningar kan betrakta gudinnor och gudar som användbara metaforer för olika livscykler, eller omtolka magi som en rent psykologisk praktik.
Den särskilda riktningen ateopaganism utvecklades under 2000-talet. Organisationen The Atheopagan Society grundades 2012.
Bakgrund I takt med att Europa kristnades kom kyrkofäderna regelbundet att sekularisera hedniska gudar och myter genom euhemerism, en tolkningsmodell där gudomligheter uppfattades som historiska personer som senare blivit föremål för dyrkan. Klemens av Alexandria sammanfattade detta synsätt i ‘‘Cohortatio ad gentes’’, där han riktade sig till hedningarna med orden: ”Dem ni böjer er för var en gång människor liksom ni själva.”
Under 1700-talet växte en omfattande litteratur fram som syftade till att ”avslöja” föreställningar från den antika världen, däribland de hedniska gudarna. Detta gav upphov till rationalistiska och ateistiska tolkningar av antik mytologi, och äldre texter kom stundom att läsas som om de vore skrivna av samtida tillupplysningstidens filosofer, där liknande frågor behandlades ur ett gemensamt humanistiskt perspektiv.
Nyhedendom Inom modern hedendom har vissa anhängare utvecklat humanistiska eller sekulära förhållningssätt, där centrala delar av en hednisk världsbild bejakas utan att gudar betraktas som verkliga eller övernaturliga väsen. Dessa inriktningar förekommer i flera skilda former.
Under 1800-talet använde den franske författaren Louis Ménard begreppet ”mystisk hedendom” för sitt försök att skapa ett alternativ till organiserad religion, där han genom ett humanistiskt perspektiv framhävde symbolikens och det irrationellas betydelse. Konceptet kom att få betydande inflytande över poeten Leconte de Lisle och den parnassiska rörelsen.
Vissa hedniska väckelsepionjärer har även inspirerats av Carl Jungs teorier om arketyper och det kollektiva omedvetna. Jung behandlade esoteriska och mytologiska ämnen på ett sekulärt och vetenskapligt, men samtidigt icke-avfärdande sätt.
Biologen Andreas Weber har vidare förespråkat det han benämner ”poetisk ekologi” och ”poetisk materialism”, idéer som blivit en inspirationskälla för bland andra Henrik Hallgren inom Forn Sed Sverige.
Politisk teologi Inom den politiska teologin hävdade filosofen Odo Marquard att maktdelningsprincipen utgör en ”avförtrollad återkomst av polyteismen”. Hans essä ‘‘Till polyteismens lov’’ från 1979 väckte betydande kontrovers bland tyska forskare.
I motsats till Marquard menade filosofen Jacob Taubes, som försvarade en sekulariserad form av apokalyptisk eskatologi, att den sekulariserade politiska formen av hedendom i själva verket tar sig uttryck som totalitarism.
Referenser
Citat
Källor
Vidare läsning
Kategori:Nyhedendom Kategori:Humanism Kategori:Ateism