miniatyr|Israels framryckning över Sinaihalvön den 7–8 juni 1967. Kartan visar de avgörande dagarna under sexdagarskriget då egyptiska styrkor retirerade mot Suezkanalen. miniatyr|Israeliska befästningar längs Suezkanalens östra bank 1973, kända som Bar Lev-linjen Den 6 juni 1967, i direkt anslutning till sexdagarskrigets utbrott, stängde Egypten Suezkanalen. Kanalen, som ägdes och drevs av den egyptiska staten, förblev stängd fram till den 5 juni 1975. Detta sammanföll med merparten av den israeliska ockupationen av Sinaihalvön, inklusive kanalens östra strand.

Kriget inleddes den 5 juni 1967 mellan Israel och flera arabstater, däribland Egypten. Efter att Israel slagit ut merparten av det egyptiska flygvapnet genom bombningar av deras flygfält, ockuperade israeliska styrkor Sinaihalvön. Suezkanalen blev därmed den nya frontlinjen mellan de israeliska och egyptiska arméerna. Israel befäste sin position längs den östra kanalbanken genom att uppföra försvarslinjen Bar Lev-linjen.

Stängningen fick stora ekonomiska konsekvenser för Europa. År 1966, året före krigsutbrottet, transporterades en betydande del av Europas totala oljeförbrukning via kanalen: 60 % av Italiens, 39 % av Frankrikes och 25 % av Storbritanniens oljeimport passerade här.

Tidigare stängning (1956–1957) Kanalen hade varit stängd en gång tidigare, från oktober 1956 till mars 1957 under Suezkrisen. Denna kris utlöstes när Egyptens president Gamal Abdel Nasser nationaliserade kanalen och tog kontrollen från franska och brittiska investerare, samtidigt som han knöt närmare band med Sovjetunionen.

Utmattningskriget (1967–1970) miniatyr|President Gamal Abdel Nasser besöker Suezfronten under utmattningskriget den 16 november 1968. Han flankeras av Egyptens högsta militära ledning: generalkommendör Mohamed Fawzi (direkt bakom Nasser) och stabschefen Abdul Munim Riad (till vänster). Efter det egyptiska nederlaget i sexdagarskriget inledde landet ett utmattningskrig mot de israeliska styrkorna på andra sidan kanalen. Detta skedde i samarbete med Jordanien och PLO. Inledningsvis bestod striderna av begränsade artilleridueller och mindre räder in i Sinai, men 1969 ansåg sig den egyptiska armén vara redo för större operationer.

Den 8 mars 1969 utropade Nasser officiellt utmattningskrigets början. Perioden präglades av omfattande beskjutning längs kanalen, storskaliga flygstrider och insatser av kommandosoldater. Fientligheterna upphörde i augusti 1970 efter ett eldupphör. Gränserna förblev dock oförändrade och inga konkreta fredsförhandlingar inleddes.

Jom Kippur-kriget (1973) miniatyr|Egyptiska trupper korsar Suezkanalen under Operation Badr, inledningen av Jom Kippur-kriget i oktober 1973. Den 6 oktober 1973 inledde Egypten och Syrien Jom Kippur-kriget i ett försök att återta Sinaihalvön och Golanhöjderna. Den egyptiska delen av anfallet, kallad Operation Badr, innebar en korsning av Suezkanalen. Operationen var delvis framgångsrik då Egypten lyckades återta kontrollen över den östra kanalbanken, även om Israel behöll kontrollen över resten av Sinaihalvön.

Återöppnandet (1975) miniatyr|210x210px|President Anwar Sadat och försvarsminister Ahmed Ismail under den officiella ceremonin för Suezkanalens återöppnande den 5 juni 1975, exakt åtta år efter stängningen. Efter Jom Kippur-kriget inleddes ett omfattande röjningsarbete (Suez Canal Clearance Operations) under 1974 för att rensa kanalen från sjöminor, vrak och krigsmateriel. I juni 1975 återöppnades kanalen under en högtidlig ceremoni där president Anwar Sadat, egyptiska regeringsrepresentanter och utländska sändebud närvarade.

Se även

Gula flottan, en grupp på femton fartyg som var instängda i kanalen från 1967 till 1975 till följd av sexdagarskriget Rödahavskrisen Irankriget 2026

Referenser

Kategori:1970-talets ekonomiår Kategori:1960-talets ekonomiår Kategori:1974 i Egypten Kategori:Suezkanalen