Erik Olof Mångberg, född den 25 april 1848 i Umeå, död den 23 oktober 1909 i Umeå, var bankkamrer vid Västerbottens läns Sparbank under 35 år, sekreterare i Västerbottens läns Hushållningssällskap i 30 år samt husritare av ett stort antal nu bevarandevärda byggnader i Umeå.

Biografi Fadern Per Olof Persson (1824 - 1905) kom 1838 till Umeå från Mångbyn nr 5 i Lövångers socken. Han tog sig namnet Mångberg efter födelsebyn Mångbyn. Han fick tjänst hos handlare Glas som bodbekänt fram till 1842 då han fick tjänst hos landträntmästare Erik Lindberg på Grubbe. Det skulle visa sig att Per Olof fann kärleken i arbetsgivarens dotter Vilhelmina (1817 - 1863), med vilken han gifte sig 1847. Han kom också att få samma yrke som sin svärfar.

Familjen ägde ett litet jordbruk i utkanten av Umeå och där födde Erik Olof 1848 och hans lillasyster Olivia Wilhelmina 1855. Efter att deras mor avled 1863 gifte fadern om sig med Maria Helena Wall (1833 - 1890) och ytterligare två halvsyskon föddes, Per Fredrik (1866 – 1924) och Karl ((1870 – 1885).

Efter att en tid sysslat med jordbruksarbete kom Erik Olof att söka sig till Ryssbylunds lantbruksskola utanför Rockneby i Kalmar län där han under 1870 – 1871 fick en form av agronomutbildning. Väl hemkommen till Umeå hade han bland annat tjänst några år som Verkställande Direktör för Västerbottens Mejeri AB.

 Erik Olof giftr sig med Maria Fredrika Tunell den 5 december 1876 i Umeå. Svärföräldrar var 1:e lantmätaren Anders Tunell (1797 - 1868) och hans maka i tredje äktenskapet Klara Fredrika, f. Thalin (1822 - 1908). Familjen Mångberg kom att få fem barn, tre flickor och två pojkar. Klara Maria (1877 – 1969). dottern Anna (1878 – 1901), dottern Ida Vilhelmina (1880 -1931, sonen Sven Olof Andreas (1881 – 1956) samt yngsta barnet Erik Gunnar (1887 – 1919).

Erik Olof byggde sig ett eget hus i kv. Leoparden 1888, väster om brandområdet, där de bodde fram till 1894 när han sålde huset och familjen flyttade till en lägenhet i kv. Sparven nr. 2. Från 1902 och till Erik Olof avled bodde familjen i en lägenhet i kv. Färgaren nr 1 i våningen ovanför Sparbankens lokaler. Erik Olof Mångberg är begravd i familjegraven på Västra kyrkogården i Umeå. Graven är återtagen, men är en kulturmärkt gravanordning, betraktad som en kulturhistoriskt värdefull grav, varför gravstenen står kvar på sin plats.

Sparbankskamreren Tidigt lämnade Erik Olof det agrara yrket då han redan 1874 anställdes, antagligen på deltid, i Westerbottens läns sparbanks tjänst. Vad tjänsten innebar är oklart men troligtvis var det någon form av expeditionstjänst. Som i så många andra sammanhang när det gällde Erik Olof, så visade han troligen stor duglighet och intresse för uppgifterna varför han 1884 utsågs till kamrer för banken. En tjänst som han uppehöll fram till sin död.

Sekreteraren En stor del av sin tid, vid sidan av att vara bankkamrer, ägnade Erik Olof åt ett administrativt arbete i Hushållningssällskapets tjänst. Ett arbete som var betydelsefullt framför allt inom den mycket expansiva jordbruksverksamheten i Västerbotten vid den här tiden.

Erik Olof invaldes, 31 år gammal, som sekreterare i Västerbottens Läns Hushållningssällskap vid vintersammanträdet 1879, ett uppdrag han blev återvald till i 30 år fram till sin död 1909.

Redan 1903 förärades Erik Olof med sällskapets guldmedalj i band att bäras på bröstet.

Husritaren Vid sidan av arbetet som bankkamrer och som sekreterare i Hushållningssällskapet ägnade Erik Olof sin tid åt att rita hus. Många av de hus han ritade finns fortfarande kvar.

I början av Erik Olofs husritande upprättade han byggnadsritningar för företrädesvis mindre boningshus och uthusbyggnader, men efter branden 1888 skedde ett uppehåll i hans husritande. Förklaringen till detta kan förmodligen tillskrivas tidsbrist och familjebildning. Han återupptog dock sin husritarverksamhet 1897 och hann före sin död 1909 göra upp byggnadsritningar till ytterligare ett 30-tal fastigheter.

Bland de byggnader han ritade och som ännu finns kvar i Umeå och betraktas som bevarandevärda kan nämnas:

Tullmagasinet i kv. Brage nr 6

Umeå Ordenshus med gårdshus i kv. Ymer nr 3

Bostadshus med butiker jämte gårdshus i kv. Audumbla nr 1

Bostadshus med tornutsmyckning i kv. Härmod nr 10

Kontors- och bostadshus i kv. Höder nr 7

Bostadshus i kv. Järven nr 8

Politikern Det politiska engagemanget började på allvar när han blir ledamot av drätselkammaren 1880. Redan 1884 blev han dess ordförande och det uppdraget hade han till 1891 när han lämnade drätselkammaren. Han blev dock återvald 1899 och ordförande från 1902 och fram till 1906 då han ånyo lämnade drätselkammaren.

Han valdes till ledamot i stadsfullmäktige 1886 och från 1890 var han dess vice ordförande. Den perioden slutade 1894 men han blev ånyo invald i stadsfullmäktige 1906.

Hans politiska engagemang stannade inte med fullmäktige och drätselkammaren utan han var också ledamot av byggnadsnämnden från 1883 och fram till mitten av 1890-talet. Enligt byggnadsnämndens protokoll från den här tiden ser man att Erik Olof inte enbart var ledamot utan han tjänstgjorde också som sekreterare vid ett antal sammanträden.

Referenser

Kategori:Män Kategori:Födda 1848 Kategori:Avlidna 1909