miniatyr|Skildring av en onryō i Kinsei-Kaidan-Shimoyonohoshi (近世怪談霜夜星), av konstnären Katsushika Hokusai. miniatyr|250x250px|En ukiyo-e av Utagawa Yoshitsuya som skildrar ögonblicket då kejsare Sutoku, som dog i exil, förvandlades till en onryō. Onryō (japanska:怨霊, bokstavligen ”hämndlysten ande”, ibland översatt som ”vredesfulla andar”, ”hatets andar”, ”förbittrade andar”, ”obarmhärtiga andar”, eller ”nedslagna andar”) är inom japansk litteratur och mytologi en typ utav ande eller spöke (kallas yūrei) som tros kunna orsaka skada i de levandes värld, vilket inkluderar att antingen skada eller döda fiender eller framkalla naturkatastrofer för att utkräva hämnd och ”rätta till” de oförrätter de utsattes för medan de levde, för att därefter ta sina offers själar ur deras döende kroppar.
En onryō framställs ofta som kvinnor som blivit orättvist behandlade och som är traumatiserade, avundsjuka, besvikna, bittra eller helt enkelt rasande över det som hände dem under livet, och som utkräver hämnd efter döden. Dessa typer av spöken framstår som extremt hämndlystna, grymma, vansinniga, egoistiska, blodtörstiga och hjärtlösa.
Kejsare Sutoku, Taira no Masakado och Sugawara no Michizane kallas för Japans tre stora onryō (日本三大怨霊, Nihon Sandai Onryō) eftersom de anses vara de mäktigaste och mest vördade onryōs i japansk historia. Efter att de dog fyllda av bitterhet och vrede följde en rad dödsfall bland politiska motståndare, naturkatastrofer och krig, och härskarna lät helga dem som kami och gudaförklarade dem i shintohelgedomar för att blidka den bitterhet och vrede som hade förvandlat dem till en onryō. miniatyr|258x258px|Gravstenen för Taira no Masakado, som ligger mellan skyskraporna i Ōtemachi nära Tokyo Station, renoverades år 2021 när de omgivande skyskraporna byggdes om, men själva gravstenen flyttades aldrig. Vördnaden för onryō har förts vidare ända in i modern tid. Huvudgraven för Taira no Masakado (将門塚, Masakado-zuka eller Shōmon-zuka), som ligger mellan skyskrapor nära Tokyo Station, har flera gånger planerats att flyttas inom ramen för stadsombyggnadsprojekt, men varje försök att flytta den har lett till dödsfall bland byggnadsarbetare och en rad olyckor. Trots att byggnaderna runt Taira no Masakados gravhög har byggts om många gånger har själva högen lämnats orörd mellan höghusen. Än idag underhålls platsen noggrant.
Begreppet goryō (御霊) används ofta som synonym till onryō, men termen goryō används vanligen mer specifikt om de onryō som blivit föremål för folkets vördnad efter att en adelsman dött en politiskt orättvis död. Goryō-shinkō (御霊信仰) syftar på tron att onryōs från människor som dött olyckliga eller orättvisa dödsfall orsakar hemsökelser och katastrofer, samt på föreställningen att de helgas som kami för att blidkas.
Ursprung Även om ursprunget med onryōs är oklart kan tron på deras existens spåras tillbaka till 700-talet och byggde på föreställningen att mäktiga och rasande själar från de döda kunde påverka, skada och döda de levande. Den tidigaste onryō-kulten som utvecklades kretsade kring prins Nagaya, som dog år 729, och den första nedteckningen om besatthet av en onryō-ande som påverkade någons hälsa finns i krönikan Shoku Nihongi (797), där det står att ”Fujiwara Hirotsugus själ skadade Genbō till döds” (Hirotsugu hade dött efter ett misslyckat uppror, kallat ”Fujiwara no Hirotsugus uppror”, efter att ha misslyckats med att avlägsna sin rival, prästen Genbō, från makten).
Hämndbegär miniatyr|En ukiyo-e av Tsukioka Yoshitoshi som föreställer Sugawara no Michizane som Tenjin (åskans kami). Efter Sugawara no Michizanes död slog blixten ner i palatset och dödade många av de mäktiga personer som varit inblandade i hans landsförvisning, och Sugawara no Michizane helgades i Tenman-gū-helgedomarna (shintohelgedomar) som Tenjin. Enligt tron på ikiryō existerar en människas själ eller ande naturligt när den är stabil eller i balans. När alltför mycket hat eller bitterhet byggs upp kan själen skiljas från kroppen, vilket leder till att anden blir en onryō. Detta kan också inträffa hos personer som dött en för tidig död.
Traditionellt i Japan ansågs en onryō som drivs av hämnd kunna orsaka inte bara sina fienders död, såsom i fallet med Hirotsugus hämndlystna ande som ansågs ansvarig för prästen Genbōs död, utan även framkalla naturkatastrofer som jordbävningar, bränder, stormar, torka, svält och farsoter, såsom i fallet med prins Sawaras ande som var fylld av bitterhet mot sin bror, kejsare Kanmu. I vardagligt språkbruk kallas sådan hämnd, utförd av övernaturliga väsen eller krafter, för tatari (祟り).
Kejsare Kanmu anklagade sin bror Sawara, möjligen falskt, för att planera att avsätta honom från tronen. Sawara förvisades därefter och dog genom svält. Enligt flera forskare flyttade kejsaren huvudstaden först till Nagaoka-kyō och sedan till Kyoto i ett försök att undkomma sin brors förargade ande. När detta inte lyckades fullt ut försökte kejsaren häva förbannelsen genom att blidka sin brors spöke, utföra buddhistiska ritualer för att visa respekt och ge prins Sawara positionen som kejsare.
Ett välkänt exempel på att blidka en onryō-ande är fallet med Sugawara no Michizane, som hade blivit politiskt vanärad och dog i exil. Man trodde att hans ande snabbt orsakade sina förtalares död, liksom olika katastrofer (särskilt skador orsakade av blixtnedslag), och hovet försökte lugna den vredgade anden genom att återge Michizane hans tidigare rang och ställning. Michizane blev senare gudaförklarad inom Tenjin-kulten, och Tenman-gū-helgedomar uppfördes till hans ära.
Exempel Den kanske mest berömda onryōn är Oiwa från Yotsuya Kaidan. I denna berättelse förblir maken oskadd; dock är han måltavlan för onryōns hämnd. Oiwas hämnd mot honom är inte fysisk vedergällning, utan snarare psykisk tortyr.
Andra exempel inkluderar:
Hur en mans hustru blev ett hämndlystet spöke och hur hennes ondska avvärjdes av en mästare i spådom
I denna berättelse från den medeltida samlingen Konjaku Monogatarishū hittas en övergiven hustru död med sitt hår fortfarande helt intakt och benen orörda. Maken, som fruktar att hennes vålnad kommer söka hämnd, ber en spåman om hjälp. Maken måste uthärda situationen medan han håller fast vid hennes hår och rider grensle över hennes lik. Hon klagar över den tunga bördan och lämnar huset för att ”gå och leta” (troligen efter sin make), men efter en dag ger hon upp och återvänder, varefter spåmannen kan fullborda hennes exorcism med en besvärjelse.
Ett brutet löfte
I denna berättelse från Izumoområdet nedtecknad av Lafcadio Hearn lovar en samuraj sin döende hustru att aldrig gifta om sig. Han bryter snart detta löfte, och den avlidna hustruns spöke dödar hans nya unga brud genom att riva av hennes huvud. En vaktpost jagar henne och, medan han svingar sitt svärd, reciterar en buddhistisk bön, vilket förintar den döda hustruns ande.
Inom populärkultur miniatyr|Sadako Yamamura (antagonisten i Ring-franchisen) är en av de mest ikoniska onryōs inom japansk skräck. Onryō är en central del inom japansk skräck, där de mest kända exemplen är Sadako Yamamura och Kayako Saeki från Ring och Ju-On-filmserierna. Karaktärerna i dessa verk är oftast kvinnor som blivit orättvist behandlade i livet och som återvänder som onryō för att orsaka förödelse bland de levande och utkräva hämnd.
I Ring är Sadako Yamamura huvudantagonisten där hon hemsöker och dödar människor genom ett videoband. Men innan allt detta så dödar Sadako en journalist med blotta tanken som hånade hennes mamma som är ett medium. Allt eftersom Sadakos krafter växte så blev man alltmer rädd för henne och många såg henne alltför livsfarlig att låta leva. I slutändan så slängs hon ner i en brunn där hon innan sin död bränner in en förbannelse på ett videoband som dödar alla som ser den inom 7 dagar.
Den tidigare nämnda Kayako Saeki blir misstänkt för att vara otrogen av sin man, vilket gör att han får ett enormt vredesutbrott som leder till att han bryter hennes nacke, stryper deras son och dränker familjens katt. Han stoppar därefter deras lik uppe på vinden i deras hus, varav han därefter hänger sig själv. I denna ilska föds en förbannelse som gör att Kayako tillsammans med sin son blir två onryōs som förbannar alla som träder in i deras hus. Den som gör det dör en plågsam död.
Banchō Sarayashiki är en annan japansk spökhistoria som har återberättats på många sätt. I denna berättelse är Okiku, en vacker tjänsteflicka, föremål för samurajen Aoyama Tessans åtrå. Hon avvisar ständigt hans närmanden, och i raseri gömmer han en av tio dyrbara tallrikar som Okiku ansvarar för att räkna. När hon inte kan hitta den tionde tallriken räknar hon dem om och om igen, mer och mer panikslagen. Tessan säger att han ska förlåta henne om hon blir hans älskarinna, men hon vägrar fortfarande. Då kastar han henne i en brunn på egendomen där hon dör. Efter detta stiger Okiku upp ur brunnen varje natt, räknar mjukt till nio och skriker fruktansvärt när hon når tio. Hon har blivit en onryō.
Hisako (久子; ”Evigt barn” eller ”Oändligt barn”), från det tredje spelet i fightingspelsserien Killer Instinct, är en onryō som dog när hon försvarade sin by. Hon hemsöker fortfarande sin gamla by och hämnas på alla som skändar ruinerna med sin naginata. Hon har blek hud och långt svart hår, precis som de flesta onryō.
År 2018 släppte skräckspelet Dead by Daylight sitt DLC-kapitel Shattered Bloodline, där Rin Yamaoka, The Spirit, introducerades. The Spirit är en onryō som återvänder från de döda efter att ha blivit brutalt mördad av sin far. I mars 2022 lades Sadako Yamamura till som spelbar karaktär.
Referenser
Kategori:Japansk mytologi